Igårkväll var min vän Aurosia med på kanal 5s Outsiders. Jag fick rysningar i hela kroppen av att se henne exponera sig själv på det sätt hon gjorde. Jag vet ju trots allt hur hon faktiskt mår. Jag vill bara säga att jag är sjukt jävla stolt över henne och att vi med kurvor inte borde behöva skämmas över dom. Varken för oss själv eller för andra.
Så kan man lätt resumera min kväll igår. Tjejerna dök upp, grymt kul. Vi drack, åt och färgade Theres hår. Spelade lite kort, körde ölspelet (dock utan öl för alla utom Kristian), fixade hår på Jane och Sara och lyssnade på musik. Redan vid 21 började jag känna mig konstig, och inte konstig som i full. Vad jag inte visste då var att jag ca 2 timmar senare skulle vara på väg hem från krogen. Spyendes. Suck.
Mange och Rusiak-kvällen blev en kväll utan Mange och Rusiak. Dom hann inte ens upp på scenen innan jag och Kristian var på väg hem i en taxi. Lyckad kväll, nja. Theres hade inte heller så fruktansvärt kul vad jag förstår. Tur att Sara hade vänner, haha, tänkte skriva online, menade dock att hon hade vänner inne på arena så hon slapp vara ensam. Bättre lycka nästa gång till både mig och Theres.
Dessutom känns det en aning surt att ha slängt ut 120*2 för att se Rusiak ännu en gång när man hamnar i säng innan klockan halv 1 med en mage som värker och som sagt, spyendes. Hade dock redan i taxin räknat ut att det inte var mina 3 cider + vinflaska (som jag dessutom drack under 6 timmars förfest) som det berodde på utan ännu en gång på maten. Jävla thaimat! Jag måste vara överkänslig mot någon krydda eller så var det kycklingen det berodde på. Jobbigt är det iallafall att vara tvungen att sjukskriva sig från jobbet. I really need that f*ckin money!!!
Nåja, jag får helt enkelt gilla läget. Det kommer fler arbetsdagar och fester. Jag är mest besviken på mig själv som hade kunnat få en trevlig kväll men sabbade det för att jag unnade mig thaimaten. Jag skriver som förr, JÄVLA THAILAND, de landet tar i från mig allt.
Sitter och inväntar tjejerna. Första cidern är knäckt och jag mår otroligt bra. Känner mig i ordninggjord i tid för en gångs skull och dessutom känner jag mig fin i det jag har på mig. Första gången på länge. Detta kanske kan bli bra, om jag har tur.
Jag och Sara hamnade på Rud Centrum drickandes Fanta ur pappmuggar. Hett som fan. Eftersom min pingla varit sjuk senaste veckan så hamnade hon inte i kollaget jag gjorde igår, så det får bli en egen hyllning idag istället.
Förövrigt så är denna låten den absolut bästa låten just nu:
Fredag, äntligen. Idag har jag mycket planerat. Ska träffa Sara och Jane för en promenad, om nu bönorna får för sig att ringa snart. Jag har försökt med det är bara upptaget. Suck. Måste ner till Pekås och hämta ett paket. Hoppas att tjejerna vill ut ganska snart och promenera så jag hinner med både och. Annars så ska jag in till stan och möta upp Kristian för en lunch. Sen ska vi till systemet och handla och hämta ut biljetterna till imorgon. Blir tydligen utgång då. Tjejerna ville ut på Mange Schmidt och Thomas Rusiak så jag och Kristian hänger på helt enkelt. Blir nog mysigt, om jag får som jag vill. Sen ska jag dessutom på I2 imorgon med Cissi. Kristian blir också med, är ju roligare ju fler man är. Även om I2 känns lite fjortis så kan det vara mysigt att gå ute i solen och kika.
Sen fick jag två glädjande besked imorse. Får jobba på onsdag (valborg) trots att det var meningen att det skulle vara stängt. Passar på att tjäna lite extra pengar innan sommaren. Har ju en hel del planer jag vill ska bli av. Ska dock bara jobba dag då. Så mellan 13-18. Sen vaknade jag även av en annan glädjande nyhet. Jag har äntligen fått en ny psykolog. Äntligen! Så om två veckor börjar bearbetandet av mitt nya jag. Fan va härligt det känns. Min nya kommer heta Eva. Så ni flitiga läsare hänger med i fortsättningen då jag bara kommer nämna henne vid namn.
Nu ska jag försöka mig på att svika internet för en stund så jag hinner med något innan jag ska ut och promenera och möta Kristian.
Har ganska nyligen kommit hem från en ganska lugn dag på jobbet. Dåligt med samtal och mycket skumt prat om allt från snoppar till politik. Men vad förväntar jag mig egentligen av oss i järngänget?
Jag har börjat sätta in folk i grupper på jobbet. Det känns mer och mer som om vi tillhör olika grupperingar. Det är vi i järngänget, dom som tror att dom är med i järngänget och dom som helt enkelt önskar att dom ens hade chansen att vara med i järngänget.
Jag, Theres, Sara och Emma, vi är ledarna. Det är vi som bestämmer vilka som är coola eller inte. Nästan som när man gick i plugget och folk mobbades. Antingen är man cool eller inte. Vi tycker helt enkelt inte att en del passar in i våran klubb. Thats a fact! Antingen så har man det där "DET" som alla pratar om, eller så har man det inte. Jag har helt klart "DET"! Theres, Emma och Sara med. Vi är de som är mest coola på hela företaget. Tycker jag, iallafall.
Sen har vi fått in en grupp med Pimps i vårt crew. Dessa består av Henric, Jimmy, Jonas och Kristoffer. Det är dom som ger jämställdheten på jobbet ett ansikte. Dock går det inte en dag på jobbet utan att jag, med hjälp av någon av dessa fyra, får sjukt skumma tankar och bilder i huvudet. Dom äger (nästan) lika hårt som vi andra.
Anledningen till att dagens inlägg blir så fett onödigt och informationsrikt var för att jag hade dåligt med fantasi och helt enkelt har haft ännu en flummig kväll på jobbet. Ska ta och blanda ett glas oboy och lägga mig i sängen och se nåra serieavsnitt.
Tydligen har Karlstad fått storfrämmande från Ludvikatrakterna. Min vän Marias ex är tydligen här och gör stan osäker. Varför jag benämner honom som Marias ex och inte som min vän det vet jag inte. Kändes väl inte lika berörande på något sätt.
Har haft en lugn dag idag. Sett en del på tv och ätit lunch. Fick för mig att jag kände mig äcklig så tvingade Kristian att sätta igång ett par tvättmaskiner och bädda rent i sängen. Själv tog jag en lång dusch och ägnade mig åt mig själv för en stund. Och nej, det var inte meningen att det skulle låta så kinky som det gjorde. Nu inväntar jag att klockan ska bli 19.00 som den nu är om ett par minuter. Har kommit på att serien Eva och Adam är ganska söt och att jag faktiskt småfnittrar för mig själv än idag när jag ser den. Kalla mig barnlig om du vill men den som har barnasinnet kvar kommer leva ett gladare liv. Haha, jag känner mig redan på bättringsvägen.
Förövrigt vill jag bara inflika att det snart är dags att beställa hem min rulle. Jag längtar! Ååååhhh!
Så var det dags för lite bloggande igen. Vet att jag varit dålig på det senaste dagarna men har helt enkelt gått in i en fas igen då jag inte riktigt är mig själv. Känner mig bara deppig. Hel depp för att vara helt ärlig. Jag vaknar upp tårögd och med minnet av att jag drömt obehagliga drömmar hela natten. Det är inte så jag vill ha det. Nu hoppas jag onekligen att Staffan snart hör av sig om en ny tid. Jag pallar inte med den här skiten längre. Det är som min mamma säger och dessutom som Emma sa till mig på jobbet igår. Mitt humör är som en jojo. Och då är jag inte gravid, vill jag tillägga. Jag mår bara så in i helvete dåligt ibland att det förvånar mig att jag ens orkar gå upp ur sängen. Idag är en sådan dag. Och det stör mig så in i helvete med tanke på att det är den enda lediga dagen jag har på en vecka lite drygt. Jag vill kunna njuta av ledigheten men istället så sitter man här med tårar i ögonen. Baaah, jag vill inte må såhär.
Läste i min vän Marias blogg häromdagen att hon oroar sig för mig. Att hon som bor borta i Gävle märker på mig att något inte är som det ska det imponerar. Det är så jag vill att vänskap ska kännas. Att man känner det på sig eller ser även om det bara är via text eller ord. Robert sa dessutom samma sak idag på msn:
Robert säger:
Men söta underbara du. Hur är det igentligen?
Izzie säger:
Det är väl inte sådär jättebra, drömmer mardrömmar och mår allmänt kass.
Robert säger:
hmm så har det börjat bli värre nu än det har varit den senaste tiden. Det låter inte bra
Izzie säger:
Det går nog över.
Robert säger:
ja det hoppas jag. för du känns inte riktigt dig själv idag.
Tack fan för att jag inte är mig själv. Jag känner mig som en gnatig kärring som bara klagar, grinar och dessutom känner sig ynklig och ensam. Jag hatar när jag kommer in i mina down-perioder och det har hänt mycket nu på senaste tiden. Kanske är dags trots allt att ringa och uppmana Staffan att jag verkligen behöver få bearbeta allt nu. För snart vet jag inte vad jag tar mig till längre. Det räcker inte med att ha vänner som stöttar eller försöka att inte tänka på det. För det uppsöker mig, i drömmar och framförallt i min vardag.
Nåja, jag ska försöka att inte vara så bitter. Tar och uppdaterar lite om det som hänt senaste dagarna istället.
Senaste inlägget jag skrev var i torsdags. Gjorde faktiskt ingenting mer av värde den dagen än det som står i föregående inlägg. Jag var hemma, åt lunch, läste en herrans massa veckorevyn och löste lite korsord. Annars så var jag bara iväg och jobbade och den dagen gick oerhört segt då jag fick sitta på internetrekrytering hela dagen. Det är dom dagarna som gör att mitt jobb känns tungt. Även om jag hade Theres, Sara, Jonas och Henric som sällskap. Det känns som en liten bonus men inget avgörande.
Igår var däremot en dag då det hände massor av saker. Vaknade vid halv 11 och gick upp och skrev en herrans massa texter på datorn. Det är det enda som fungerar när jag är riktigt depp. Att få skriva av mig och det behöver nödvändigtvis inte vara något som någon annan får läsa. Det räcker att jag får skriva alls. Sen ringde Timothy från Stockholm, kors i taket och vi pratade en stund. Känns så kul när vänner (helt utan anledning) hör av sig bara för att kolla läget. Fler sådana människor i mitt liv, tack! Sen åkte jag iväg till stan och mötte upp Cissi. Vi hade bestämt att vi skulle gå på en lunchdejt. Lika mysigt varenda gång och samma ställe dessutom. Dock träffade vi på en vän igår. På kinakrogen. Där satt han i ett träd och såg nöjd ut. Vi blev lika glada båda två att få syn på honom.
Efter att vi ätit vår lunch så begav vi oss till Waynes för vår eviga fikastund. Dock var varken jag eller Cissi på humör att fika eller vara sociala så det blev en cola light för hennes del och en smootie för min innan vi sa hejdå utanför. Hade dock lovat Mia att följa med till systembolaget så än var inte min tur på stan över. Dock tog det inte lång tid på systemet så jag var på jobbet ca en timme innan jag skulle börja jobba. Ganska skönt att bara ta det lugnt medan person efter person började droppa in. Dessutom avslutades den här jobbveckan med att jag fick sitta på Stadium, ett litet plus på en förövrigt jävligt jobbig dag. Det var inte långt ifrån gråt under mina timmar på jobbet. Tur att Emma var där så jag behöll glädjen uppe. Hon är bra på att se mina behov och känslor.
Efter jobbet åkte jag hem och såg på tv tillsammans med Kristian. Var dock så trött att det slutade med att jag stupade i säng och såg Torn och Womans Murder Club i sängen istället. Jag orkar helt enkelt inte vara uppe när jag mår såhär. Det tar på krafterna att vara depp. Idag ska jag dock unna mig något som jag sett fram emot i flera månader. Jag och Henric räknade ut häromdagen på jobbet att det måste vara 17 veckor sedan jag åt en sådan sist. Jag tänker förstås på en saftig, underbar kebabrulle med vitlökssås. Snacka om längtan. Annars blir det nog inget avancerat alls idag. Jag har en del tvprogram att kolla igenom som spelats in under veckan. Ibland är det tur att man har en dags ledighet så man hinner följa alla serier som går under veckodagarna då jag jobbar.
Igår var verkligen inte en bra dag. Jag vaknade efter en mardröm som utspelades på min lågstadieskola. Redan där är det obehagligt nog för min del. Lågstadiet och mellanstadiet var dom värsta åren i mitt liv. Det är därifrån jag har alla mina hjärnspöken. Och som vanligt är allt Pers fel. Det är han som är djävulen själv. Att det dessutom ett mord ägde rum på skolan var bara en bonus som fick mig att må ännu sämre när jag vaknade. Att hela min klass blev misstänkta kanske också tillhör den kategorin. Dock visste jag hela tiden vem mördaren var. Var dock tvungen att hålla käft om det. Huah, jag säger då det. Bli aldrig vittne till ett mord. Det tar på nerverna. Till och med när du sover.
Var i väg till jobbet också en sväng igår. Eller ja, en sväng och en sväng. Jag jobbade givetvis mina 5 timmar. Slutade med både hög procent och bortfallsbonus. Så nöjd var jag. Fick dock inte sitta med Theres och Sara och det gruvade jag mig för hela kvällen. Tycker inte om att sitta för mig själv. Dock gick det bra då en av nykomlingarna Linn var jättego. Satt och nästan retade henne när jag tog intervju efter intervju. Iofs är det mest tur men ändå.
Idag är en något bättre dag. Somnade tidigt igår. Drömde ingenting (som jag minns) under natten och åt frukost redan klockan 09.00. Känns som om den här dagen kan bli bättre. Efter regn kommer solsken. Det är väl bara att inse faktan. Ska iväg även idag och jobba kvällen. Det tar emot varje kväll men samtidigt behöver jag verkligen pengarna. Jag är pengakåt så in i helvete. Om 2 veckor ska jag dessutom unna mig att köpa min tvbox till tvn. Äntligen. Inga mer sönder inspelade vhs-kassetter. Nu kan jag snart med ett enda klick på dosan välja vad som ska spelas in. Härligt.
Slutligen lägger jag in ett youtube-klipp. När jag har mina nedåtperioder finns det dock en låt som får mig att le och bli glad lika fort varenda gång. Så lyssna och njut.
Idag har jag haft en jobbig dag. Eller ja, hittills har den varit jobbig. Vaknade imorse efter att ha drömt världens mardröm om mord och lågstadiet. Önskar att jag inte hade såna hjärnspöken som jag har. Men det är inte mycket jag kan göra. Jag får försöka leva i nuet även om det är hemskt jobbigt för mig. Nåja, tog mig åtminstone upp ur sängen. Det är en fördel.
Satte mig vid datorn (min enda sanna vän när jag mår som jag mår) och där har jag suttit fram till nu. Ska snart dra mig mot jobbet och inte ens det kan få mig att må bra idag. Inte ens få mig att le lite. Att träffa Sara, Theres och Emma. Inte ens det. Nej, idag är verkligen ingen bra dag. Inte alls. Fuck, hoppas att det inte är en av mina nedgångar som är på väg. Jag går ner mig så djupt i depp när jag väl går in i den här typen av period. Hoppas vid min gud att det bara är något tillfälligt. Det är vid sådana här skeden i mitt liv som jag saknar en vän.
Igår när jag och Cissi fikade på Waynes så fick jag en gnutta kärlek, i form av ett hjärta i min latté.
Andreas, min vän från Stockholm, har stöttat mig väldigt bra idag. Han har funnits där för mig och pratat en jävla massa skit för att få mig att skratta och tänka på annat. Tydligen så är jag precis sån som han vill att jag ska vara. Det värmer att höra även om jag inte hörde det sägas utan läste det på min skärm. Annars är det bara katterna som funnits där som stöd idag. Tyra har för en gångs skull ställt upp på att jag fick ta en del bilder på henne. Otroligt. Min skygga lilla ulltuss blev helt plötsligt en poser. Och bra blev det också.
Nåväl, nu ska jag ta och avrunda. Får se om det blir något nattinlägg ikväll. Jag lovar ingenting men mår jag som gör nu så kommer jag behöva skriva av mig. Om något nytt har hänt.
Var länge sen jag bloggade på natten. Kanske för att jag oftast sover eller ser på film när jag inte har någon vänlig själ att samtal med. Inatt är så inte fallet. Jag är uttråkad. Jag har massor med saker jag borde skriva om, men jag vet inte var jag ska börja så det får bli mitt eviga dravel istället. Min vän Maria uppe i Gävle säger till mig att jag är mig själv och att det är därför hon älskar mig. Ska ha en jävla tur om alla ser det på samma sätt som hon. Jag är egen, jag är speciell och framförallt jag är unik. Borde jag skriva en bok måntro?
Dagen idag har varit kort och ganska innehållslös. Trots mitt givande shoppande och mys med vänner på stan. Jag är inte helt nöjd med mina två dagar av ledighet. Tiden har lixom runnit i väg och helt plötsligt har man tre dagar av arbete framför sig. Eller dagar och dagar, jobbar ju kväll. Det känns inte så rogivande. Min mamma oroar sig för att jag ska gå upp så mycket i varv att jag ger upp det här med träning och kost. Men aldrig, jag trivs med mitt nya liv och jag ger inte upp. Dock ska jag väl erkänna att jag senaste månaden nästan skulle gjort vad som helst för att få äta en kebabrulle med vitlökssås. Dock har jag förbjudit mig själv och låtit bli. Det är ett tecken på att jag börjar bli vuxen. Jag klarar av att stå emot mina egna lustar. Förbjudna lustar.
Morgan och jag har varit vänner ett bra tag nu och vi har börjat känna oss mer och mer nöjda med varandra. Dock drar jag mig för att umgås med honom, dag in och dag ut. Det känns som med resten av mina bekantskaper att jag kvävs om vi umgås för mycket. Jag vet att jag har lovat att umgås med honom varje dag eller åtminstone varannan. Men att göra honom så intim, det var snarare ett problem för mig än något av värde. Visserligen är det som jag tidigare skrivit, i ett par blogginlägg, lättare att ta tag i problemmen när det känns som om Morgan tar illa upp. Men jag tycker fortfarande att det känns kämpigt. Jag ska egentligen inte klaga. Det finns många därute som skulle döda för att få ha Morgan i sitt liv.
Har funderat en hel del under senaste dagarna. Det finns så många frågor som man troligen kommer grubbla ihjäl sig på för att man aldrig får svar. Jag har under senaste veckan haft en fråga ringande i öronen på mig och det är: "Varför Engla?". Jag förstår verkligen inte varför han valde just att mörda henne. Kanske får jag svar på det så småningom men i dagens läge kan jag bara spekulera. Och varför ska jag egentligen bry mig så mycket om det? Det händer dagligen runt om i världen att barn far illa och mördas. Engla är egentligen en i mängden. Men ändå så målas det upp som om jag är en dålig person om jag inte bryr mig. Jag kände henne inte. Inte alls. Att vi kom ifrån samma landskap det hör inte ens hit. Jag får väl ändå erkänna att jag igår i min ensamhet tände ett av alla dessa ljus som tändes för henne. Men till vilken nytta? Det måste givetvis kännas rörande för hennes föräldrar men innerst inne tror jag att dom ger blanka fan i om jag tänder ljus. Dom kommer aldrig få Engla tillbaka.
För att sedan slutligen lätta upp stämningen i mitt inlägg så vill jag avsluta med något helt annat. Något lättsamt. Som många av mina vänner vet så är jag lite av en unik filur. Jag har mina åsikter och är inte rädd för att stå för dom. Tvärtom. Dock har jag en hemlighet som jag bärt på i fler år som jag nu tänker tillkännage, här och nu, endast för att lätta upp stämningen efter detta något mörka inlägg. Jag har under flera år haft en fetish. Ja, det är sant. Tro det eller ej. Jag erkänner att jag är djupt faschinerad över något så enkelt som snoppar. Snoppar i alla dess färger och former. Jag är helt enkelt beroende. Var jag än går så tänker jag mig snoppar. Oavsett om det är på en snygg kille på stan eller om det är någon jag ser på tv eller i min fantasi. Jag fantiserar ihop snoppar. Alla har snoppar. Eller ja, alla har ju snoppar. Men jag kan se allas snoppar. För ett par månader sen hade jag en annan sjuk tanke. Jag tänkte givetvis vanligen på snoppar men under den perioden så var alla snopparna målade som glada gubbar. Jag vet att jag är sjuk, och ni får gärna mobba mig för detta. Men det är iallafall ärlighet som varar längst.
(Jag lider dock med mina manliga kollegor och vänner som nu vet om hur jag innerst inne ser dom, kanske blir det lättare för dom att förstå varför jag då och då fnissar för mig själv).
Har en vän som är typiskt hårdrock. Han är så hårdrock att han nästan blir lite för mesig ibland. Tydligen så ska vi ha stått bredvid varandra under Millencolin i helgen, så för att påminna honom lite så slänger jag upp en bild på klänningen jag hade på mig så han kanske har en chans att komma ihåg mig.
Sa jag inte att jag var klädd lite primadonna aktigt, eller vad säger du sötnos?
Har precis kommit hem från stan. Efter lunchen med Mia på kebabhouse så ringde jag Cissi som precis som jag var sugen på shopping och fika. Så det blev som vanligt en stooooor vanilj latté på Waynes och sen en liten shoppingrunda. Som nästan alltid när jag är på stan med Cissi. Har under senaste tiden kommit fram till att det där med modeblogg är ganska poppis. Och eftersom mina vänner har klagat på att jag aldrig slänger upp bilder på mina nyinköp så har jag gjort ett undantag idag. Jag, mina kära vänner, har tagit bilder på mina nyinköpta kläder och en del annat ganska nyinköpt så ni får en inblick i min garderob. Får väl se om jag kan roa lika mycket som alla andra modebloggande bönor. Troligen inte, men inte mitt problem.
Dessa tre plagg kom med mig hem från stan idag. Är absolut supernöjd. Speciellt med de två första. Kjolen har jag gått och dregglat efter i snart 2 månader och klänningen var det en slump att jag sprang på. Får väl se om det känns som lika bra köp i sommar när ni kommer se mig springandes i dessa på utekrogarna.
Dessa fyra klänningar drog jag med mig hem från stan förra gången som jag och Cissi var ute och spatserade. Av någon anledning har jag fått en förkärlek till klänningar. Jag kanske har rätt kropp för det nu, vem vet varför.
Den här mörklila spets-skapelsen tillhör också en av favoriterna. Som jag skrev tidigare, det är något speciellt med mig och klänningar.
Ska precis ta mig i kragen och gå ut till bussen. Mia är tydligen redan på stan och väntar på mig och hungrig som tusan är jag med så det är dags att sätta fart. Uppdaterar ytterliggare en gång när jag är hemma igen. Tjillivippen!
Har egentligen inte hänt så mycket sen jag skrev här sist. Vaknade tidigt imorse, för att vara exakt runt 10-tiden och sen dess har jag suttit vid tvn och glott ögonen gröna. Visste inte att jag kunde samla på mig så mycket skit att se under bara ett par dagar, men tydligen följer jag mer på tv än jag själv kunde tänka mig. Det har blivit allt från tecknade serier till mordlösningar. Känner mig dock ganska stimulerad. Ikväll blir det att se på 100 Höjdare USA samtidigt som jag unnar mig en lasagnebit och lite god sallad i gott sällskap. Imorgon väntar en lunch med Mia. Ska bli mysigt som tusan.
Så har det gått ännu en dag. Jag har överlevt. Vaknade imorse eller ja, morse och morse. Vaknade idag och var svintrött i både mage och huvud. Nu är det ännu värre. Är trött, så trött. Vet att jag är ledig imorgon och hur det ser ut på tisdag det vet jag inte ännu. Dock vet jag att det inte blir något Örebro på onsdag som det var tänkt. Jag hade lovat min bror att sitta barnvakt på onsdagkväll. Vad jag inte visste då var att jag ska jobba på onsdag. Och eftersom det är dåligt med saker att göra på jobbet och dessutom är ny löneperiod vill jag passa på att skaffa mig lite extra timmar denna gången. Kommer trots allt att vara stängt i 3 veckor under sommaren. Jag behöver alla timmar jag kan få, även om jag inte orkar med att jobba jämt.
Har varit ambitiös idag sen jag kom hem från jobbet. Jag och Kristian bestämde oss för att lyxa till våran söndagskväll med lite god mat så just nu står en underbart doftande köttfärslimpa i ugnen. Man får nästan saliven att samlas i munnen när man tänker på den och känner doften. Helt underbart. Till den ska jag även lyxa till det med en fetaostsallad. Det blir prima virke att ladda med samtidigt som det är mitt nya favoritprogram på tv. En callgirls dagbok. Tycker om det programmet faktiskt. Kanske är det för att det påminner mig om en bok jag läste för inte alls länge sen.
Imorgon är det som sagt ledigt och då ska jag passa på att unna mig en lång sovmorgon (skräll om mamma ringer och väcker mig vid halv 10) och sen fortsätta dagen i sängen tillsammans med en uppsjö av inspelade tvprogram från veckan som gått. Jag ser mest fram emot "So you think you can dance, Scandinavia"-avsnitten som jag missat. Det är så jävla intressant att följa utvecklingen.
Annars har jag inte så mycket att tillägga idag. Förutom en del skumma citat som snappats upp under helgen. Bland annat Emmas klockrena kommentar som faktiskt brasts ut i sång en skum torsdagkväll på jobbet:
- "Jag tror att jag tar en banan".
Fruktansvärt kul och fruktansvärt internt. Tur att det finns humor till allt. Theres, Sara, Henric och Emma är de enda som riktigt förstår hur kul det var. Det är inte ens en bråkdel så kul när jag försöker mig på att härma. Bara så ni vet.
Föresten. Vet att Sofia min söta vän har en förkärlek till Torbjörn "Tobbe" från "En annan del av köping". Genom lite interner så har jag lyckats få höra en del saker som vår käre Tobbe ska ha sagt under en match mellan Leksand och Västerås i hockey inne i Leksands omklädningsrum. Till historian hör att Leksand i denna match vann med 9-1 eller liknande.
Torbjörn utbrister inne i omklädningsrummet:
- Jävlar va bra Västerås var idag!
Någon spelare ur Leksand kontrar med:
- Tycker du? Dom förlorade ju med 9-1.
Torbjörn tittar chockerat på honom och säger:
- Jaså, gjorde dom?'
Strax efter detta så tittar Torbjörn på en av spelarna och säger:
- Och varför gjorde inte du något mål då?
Varpå Leksingen svarar:
- Men jag gjorde ju 3 stycken.
Vad kan man göra förutom att älska den charmiga Torbjörn?
Gårdagen kan sammanfattas som orginell. Blev ganska omständigt men det fungerade fint till slut. Jag och Kristian gick upp tidigt för jag vet hur jag fungerar när jag har planer senare på dagen. Jag kan helt enkelt inte slappna av. Jag blir ett nerv vrak som måste gå igenom planerna en miljon ggr och när jag är klar med det ändå inser att det är timmar kvar till något ska hända. Och då sitter man bara där. Färdig men med noll saker att göra.
Såg en del på tv men redan när klockan var halv 2 hade jag planerat kläder, skor, hår och makeup inför kvällen. Patetiskt, jag vet. Hade svårt att bestämma mig eftersom jag först skulle på Millencolin i Örebro och sen hinna hem och gå på nöjes här hemma i Karlstad. Efter många MEN bestämde jag mig och körde på en lite rockigare stil. Dock kände jag mig aldrig riktigt bekväm. Jag är absolut inte tjejen som överanvänder smink eller så. Dessutom tycker jag om kläder med färg men igår var jag helt svart. Det kändes så skumt. Så INTE jag. Hade tänkt mig att köpa en tshirt på konserten men orkade helt enkelt inte när jag var på plats. För mycket folk och för riskabelt att förlora sin plats. Något som dock förvånar mig en hel del var att jag inte var taggad för att supa till det heller. Så jävla typiskt mig. Här har man gått och väntat på något i dagar/veckor/månader och när det väl händer så vill man inte dricka. Blev 4 cider på hela kvällen (och det innan jag ens kom till Karlstad igen) + ett glas vin när jag dök upp på Nöjesfabriken, men till vilken nytta? Såhär dagen efter när det är 3,5 timme kvar tills jag ska jobba så känner jag att det var onödigt att dricka alls.
Innan jag och Kristian drog till konserten så gick vi och käkade mat på en Vietnamesisk restuarang. Det ångrar jag dock inte. Det blev gårdagens hit, om man inte räknar med konserten vill säga. Kristian som är väldigt ordinarie åt kycklingspett med nudlar. Själv vågade jag mig på att vara lite mer orginell. Jag tittade igenom menyn och såg att dom serverade bläckfisk. Det låter så jävla äckligt men eftersom jag är exprimentiell så vågade jag minsann på maten ändå. Jag åt med andra ord wokade bläckfisk med grönsaker och ris. Så in i helvete gott har jag inte ätit på månader. Kristian klagade efter att ha smakat en bit att det var "segt" men det tror jag dock bara är en fördom. Enligt min mening smakade det som räkor fast med mer tuggmotstånd. Helt klart en hit. Mumma!
Efter maten så hade vi bestämt att vi skulle sluta upp med ett gäng från Ludvika. Min brors sambos lillasyster Louise som gick i samma klass med mig under högstadiet skulle dit med sin pojkvän och ett gäng till. Men det hela slutade med att vi aldrig hittade på varandra inne på Conventum. Däremot träffade jag på Johan som gick i samma klass som mig och Louise. Det var en upplevelse då han verkligen har ändrat stil sen jag såg honom sist. Full var han också, som ett ägg. Efter att ha hört alla mina favoritlåtar med Colin och sett att klockan närmat sig 22 så tittade jag till på Kristian och med ett snabbt ögonkast förstog han att jag var nöjd och kunde åka hem. Visade sig i efterhand att vi dock bara missat 10-15 minuter av slutet. Eftersom jag visste att Anna väntade på att jag skulle komma hem och festa i Karlstad så var jag mer taggad inför att komma hem. Slumrade nästan till en sväng i bilen och kände verkligen hur alkoholen bara sjönk och sjönk och sjönk. Väl hemma i Karlstad igen var jag bara frusen och irriterad.
På Millencolin var det något speciellt med att vara klädd i rock-kläder men att sen efteråt gå på nöjesfabriken där alla brudar är uppklädda (eller bör jag skriva nerklädda) till tänderna kändes en aning suspekt. Kände inte riktigt som om jag hörde hemma där. Dessutom var det nästan bara fjortisar och gamlingar ute, inte min mix av människor. Jag trivdes kort och gott inte i mitt något nyktra tillstånd. När ännu en man i 35-40 årsåldern klämt mig på brösten så gav jag upp och gav hem. Kände mig inte speciellt saknad heller så det kvittar som jag ser det nu i efterhand. Jag var nästan helt nykter är jag dök upp på krogen och mina "vänner" var så fulla att dom knappt kunde säga bu eller bä. Inte den typen av utgång jag siktat in mig på så jag ångrar inte att jag åkte hem och sov istället.
På vägen hem från krogen träffade jag dock på en hel del vänner. Theres stog på torget och kollade in busstiderna så det blev en 10-minuters snackis innan jag skulle med nattbussen hem. Kortfattat kan jag säga att ingenting förvånar mig när det kommer till den tjejen. Hon är för jävla härlig. Väl på bussen träffade jag på Jonathan som gick i min klass under gymnasiet. Kul att man kan prata så problemfritt med varandra trots att det gått så många år. Ett tag var Jonathan en av mina närmaste vänner så jag är sjukt glad att jag träffade på honom igår. Verkar gå bra för honom i livet, och det glädjer mig.
Idag är det inte mycket som händer. Har lovat att jobba kväll så det blir att dra sig in i duschen snart och få bort det värsta av frisyren som tog närmare en timme att fixa till under gårdagen. Sen blir det väl lite käk och sen som sagt kvällsjobb. Ska bli skönt att komma hem ikväll och veta att man är ledig två dagar. Jag behöver min skönhetssömn efter gårdagens fläng hit och dit.
Jag fick som jag ville. Imorgon åker jag och Kristian till Örebro och ser Millencolin. Slapp dessutom att svika Anna då jag efteråt kommer åka till Karlstad igen för att göra entré på Nöjesfabriken. Hoppas att alkoholen kommer hålla i sig bara. Jag ser så mycket fram emot denna lördag!
Jag har under senaste veckan inte varit någon flitig skribent. Jag ber om ursäkt över det. Anledningen är ganska simpel. Jag har tappat glöden, gnistan, ja, min power helt enkelt. Jag försöker gång på gång att uttrycka mig i ord men senaste veckan har jag varit så ofokuserad att det slutat med att jag skrivit en text om bajs. Ungefär så illa faktiskt. Men någonting hände som gjorde att jag fick tillbaka min kämparglöd. Har för den som undrar aldrig släppt fokus på vikten, den är viktigare än något annat i min värld just nu. Jag ska visa att jag minsann är stark nog för det mesta. Nästa mål är att ta över jorden. Skämtosido.
Vaknade upp i söndags med världens pain in the ass. Okej, inte bokstavligt talat men jag hade sjukt ont i min vänster axel. Detta har nu resulterat i kära vänner att jag använder mig av en mitella. Dock bara när jag är ledig eller på hemmaplan. På jobbet får jag stå ut. Jag behöver pengarna mer än jag behöver en frisk arm/axel. Senaste dagarna har varit ett helvete då jag knappt har kunnat sova om nätterna. Denna smärta är obeskrivlig. Jag har dock haft kontakt med en läkare som tillsammans med mig fruktar att jag fått någon/några nerver i kläm. För dig som tänkt att prova på detta så avråder jag verkligen. Det är inte värt att skrika på dina vänner eller partner för att dom försöker ta hand om dig. Jag kan inte få av mig kläderna själv på kvällen. Hur handikappad tror du att man känner sig?
Nu till mitt stora problem. Jag har sedan ett par veckor tillbaka lovat min vän Anna att gå på krogen med henne på lördagkväll. Jag har sett fram emot kvalitéts tid med henne men nu har det dykt upp något som för mig väger över en del. Millencolin har nyligen släppt sitt senaste album och dom gör sin första spelning i Sverige imorgon, i Örebro. Priset är schysst och jag har avgudat dessa grabbar sen jag var en liten knodd. Jag vill så gärna se dom och detta är den enda möjligheten för mig att åka dit. Dom har dessutom inte spelat i Sverige (vad jag vet) på över 2 år. Dvs, sen sist jag var på Conventum och såg dom. Jag skulle offra min axel (Ja, jag erkänner att jag menar den onda axeln) för att se dom imorgon. Dock vill jag inte heller svika min vän. Om jag åker på konserten så är jag hemma mellan halv 12-12 imorgonkväll och visst, jag hinner på krogen. Dock verkar inte Anna så sugen på att låta mig komma sent. Fuck, det här är så svårt för mig. Om jag ändå kunde ställa allt till rätta utan att såra antingen henne eller mig själv. Millencolin är gudar för mig, det bästa bandet jag vet. Men detta dilemma höll mig vaken inatt. Hur skulle du ha gjort?
Ska iväg till stan om ungefär två timmar och träffa Anna och Cissi för en lunch. Tills dess har jag lovat att bestämma mig för hur jag vill göra. Jag vet vad jag vill, men inte vad jag borde göra. Detta är så svårt när man har svårt att såra någon. Jag är rädd att inte kunna ha kul och slappna av på krogen om jag gått miste om Colin. Frågan är, är det värt att riskera chansen?
Jag är troligen lite efter som börjar asdigga den här låten över ett år efter att den har blivit stor. Men jag är väl inte som alla andra barn heller. Ni får ursäkta!
Det har varit tomt utan bloggen senaste dagarna. Har hänt så mycket som jag behövt få ur mig känslor genom men det har varit tufft. Ingen att prata med, ingen att skriva med, ingen blogg. Helt förjävligt. Har iallafall börjat på jobbet igen denna veckan. Fick dock bara två pass den här veckan så jag känner mig lite desperat efter mer jobb. Det värsta som kan hända är dock att jag inte får ihop så det täcker mina räkningar. För just nu, har jag problem.
En nygammal bekantskap gjorde entre i mitt liv igen under föregående vecka. Fredrik som jag inte haft kontakt med på år och dagar hörde av sig och det visade sig att jag har varit saknad. Tydligen är jag inte en sån hemsk människa efter allt jag fått höra senaste dagarna. Jag ska tydligen vara fantastisk och underbar. Eller som Fredrik skrev i ett sms häromdagen "Du är bättre än jag". Det är inte lite bra gjort av mig. Ska bli väldigt underhållande under morgondagen då faktiskt Fredrik tar sitt pick och pack från Västerås för att komma och hälsa på mig över dagen. Jag älskar impulsivitet och jag känner ingen som är så spontan och impulsiv som han. Tack gode gud för lite spontanitet.
Fick dessutom ett samtal från min kära mamma igår. Mormor är tydligen sämre och det gör att oron växer inom mig. Känner mig otillräcklig som inte kan göra så mycket härifrån där jag sitter. Så jag bestämde tillsammans med mamma att jag ska åka hem till Ludvika på fredag. Viserligen bara över en dag (så tyvärr kan vi inte träffas tjejer) men jag känner att jag behöver knyta an till allt som hänt på senaste tiden. Dessutom väntar en stor väska med saker från Thailand. Skoja inte att jag förväntar mig något fräscht och nytt. Jag kommer äga den här sommaren och Beach 2008. 12,5 kilo har redan rasat, hur mycket mer kan det bli egentligen?
Idag har jag dessutom hunnit med att ringa kundservice för mitt 3 abbonemang. Och det är minsann något bra som hänt sen jag gick över till 3. Som en liten bonus har jag numera 3000 fria sms inom 3, 3000 fria sms till andra nät, 3000 fria samtalsminuter till 3 mobiler och det fasta telefonnätet. Och allt detta för ynka 199:- i månaden. Låter inte det hett så säg? Jag är något nöjd och skryter gärna lite grann med att jag är en förträfflig mutare och utskällare. Abbonemanget Richard lurade på mig förra året och fick sota för har gett resultat. Jag är billig i drift (på telefonen alltså).
På fredag ska jag dessutom ge mig av till farbror kissedoktor med min älskling Tyra. Det är dags att bli av med allt galande på nätterna. Både jag och Kristian har tröttnat för länge sen. Lider dock lite med att jag bara kan vara med och lämna in henne. Ska ju som sagt till Ludvika och mitt tåg går innan jag hinner hämta henne så det får Kristian göra. Känns hemskt att lämna henne ensam, hon är så skygg. Önskar jag kunde klona mig själv så jag kunde vara på bägge ställen samtidigt. Dessvärre är det omöjligt att fixa det tills på fredag är jag rädd. Men man ska alltid önsketänka. Det har Fredrik lärt mig.
){kind=link}