Det kan jag lova att det inte blev iallafall. Iofs gör väl inte det någonting men det är störande att man ställt in sig på att bli ljusare och så blir man ÄNNU mörkare än man var tidigare. Om jag nu kan bli mörkare brun än jag är nu. Nåja, kul att Sara kom förbi och var social. Hon är snäll den tjejen, faktiskt. Snällt av henne att ta sig tid på en fredag och komma över och färga hår. Trots baksmälla. Hade iofs säkert gjort samma sak för henne.
Nu är det iallafall lagom tid att snart skölja håret en sista gång och se resultatet av slingorna och sen dra iväg till jobbet för 4 extra timmar. Får se om jag hinner komma iväg till 16 eller om jag kommer strax efteråt. Loui vet åtminstone varför jag dröjer.
Som sagt, idag kommer min vän Sara hit och ska vara social och dessutom passa på att förändra mitt hår en aning. Har tänkt att förbättra på slingorna men drar i en grundfärg också så att utväxten försvinner. Det är det vanligaste problemet med ett hår som egentligen är blondt blondt blondt. Har dock inte haft blondt hår på säkert 4-5 år. Men idag står faktiskt texten "askblond" på min färgask. Dock tvivlar jag på att det blir blondt då jag redan idag är brunett. Men troligtvis kan det bli liiiite ljusare än tidigare. Precis det mitt hår behöver till våren. Ni vet väl att det är då som solen tar som mest? Skulle egentligen behöva en igenomklippning med men det får vänta. Är inte akut än men topparna är förjävliga. Kanske efter nästa löning som sagt.
Annars ska jag ägna dagen åt arbete och till kvällen blir det "Så ska det låta" och en tallrik med fetaost-sallad med en eller två majsschnitzlar till. Så gudomligt gott och dessutom känns det bra att vara noga med vad jag äter nu när jag äntligen lyckats gå ner 10 kilo. 10 kilo!? Fan, jag kan inte släppa det än. Det är så sjukt mycket. Som sagt, hade någon sagt det till mig för ett halvår sen att jag skulle lyckas med detta och dessutom träna dagligen hade jag förmodligen skrattat åt dom. Men idag är det en del av min vardag. Jag ska bli som alla andra, åtminstone kunna känna mig sån även om jag står ut från mängden en hel del. Jag lyser och har en energi utan desslike sägs det. Vill sluta känna mig som ett vrak.
Fick föresten hem ett gratispar av hipsters idag i brevlådan, schysst!
De senaste veckornas deppighet över död har till slut fått mig att tänka på Andreas. Han som en gång var den person jag allra helst ville prata med när jag var nere och ingen förstod. Killen hade humor, och han sa både en och två gånger att jag var vacker som jag var. Han hade precis kommit hem från en festival och han var gladare än jag någonsin sett honom. Sen dröjde det inte mer än ett par veckor förrän jag satt där i kyrkan, såg fjärilen som kom och sen försvann och den där dånande musiken i mina ögon som bad mig att inte gråta. Men det kunde jag inte lova, för jag grät. Oavbrutet i åtminstone ett par veckor. Andreas var en fin människa och jag kommer troligen aldrig att glömma honom. Det här är för dig Andreas, bara för dig.
Jag ber om ursäkt till mina vänner Therese och Jenny som fick göra stan idag utan mig. Anledningen till att jag fick bojkotta vår dejt heter Tyra. Hon hade helt enkelt bestämt sig för att vara könsdryg (brunstig) denna natten. Varken jag eller Kristian sov speciellt djupt inatt och till råga på allt så gnällde och skällde hon så mycket att hon till slut spydde. Inte bara en gång, utan två gånger. Sabla katt! Att hon inte lära sig att hennes storasyster inte är en hankatt som kan penetrera henne. Nåväl, jag och Kristian har enats om att sterilicera henne lagom till i sommar åtminstone. För såhär kan vi helt enkelt inte ha det längre. Hon väcker oss om nätterna och dessutom håller hon oss vakna när hon väl väckt oss med sin skumma nasala jamning. Hon låter helt enkelt som om hon vore döende.
Hade som sagt tänkt att vandra en sväng på stan idag med tjejerna. Blev dock inte så eftersom jag inte ville upp klockan 10 när klockan ringde utan drog mig en extra halvtimme. Det är frustrerande att vara helt slut i kroppen och inte få sova pga en brunstig katt. Missförstå mig rätt. Jag älskar henne av hela mitt hjärta men ibland önskar jag att jag vore lite mer bestämd och kunde låsa in henne i badrummet när hon beter sig såhär. Men jag älskar henne helt enkelt för mycket för att ens kunna försöka. Nåja, den där extra halvtimmen betydde en hel del eftersom jag sen skulle träna, duscha, äta frukost och fixa mig inför jobbet innan jag skulle träffa dom i stan. Att hinna in till stan till 12 blev därför ett svårt dilemma så jag lämnade återbud. Får helt enkelt hoppas att ingen av tjejerna är sur på mig.
Imorgon bokade jag på mig ett extra pass på jobbet inför helgen. Ska bli skönt att tjäna lite extra pengar till nästa löning. Tydligen har min mobiloperatör grundlurat mig IGEN för typ tredje gången så behöver pengarna mer än någonsin. Vill inte att min ekonomi ska styras efter hur dyr mobilräkning jag har. Jag vill kunna unna mig exklusiv shopping och mysiga helgresor till vänner och bekanta. Efter min februarimånad så behöver jag unna mig saker.
På tal om att unna sig saker. Nästa helg blir det tokfylla för min del. Evelina kommer dessutom hemma och joinar så jag känner mig toknöjd. Det är som jag kanske nämnt tidigare personalfest nästa helg på mitt företag. Ska bli så sjukt kul med tanke på att det blir look-a-like tema och jag har tänkt ut VÄRSTA idéen. Ingen kommer tro något sådant om mig och förhoppningsvis får jag ihop det som jag ser framför mig att det kan bli. Jag håller alla tummar som jag har att jag hittar det som behövs under helgen. Ska ändå till systemet på lördag och inskaffa vin. Dricker inget annat nu när jag går på diet.
Föresten, imorgon kommer min söta vän Sara hit. Hon har lovat att färga mitt hår. Så skönt att äntligen få till lite bättre och nya slingor. Går det åt helvete kan jag åtminstone göra något åt det efter nästa löning. Det känns så underbart att äntligen kunna ha råd att unna sig saker. Blir nog förmodligen en klippning inom kort med. Måste fräscha upp håret innan sommaren. Därför slingorna behöver göras nu så dom kan bättras på i sommar. Så vackert med naturligt blekt hår.
Måste även passa på och skriva om något som gjort min dag ännu lite bättre. Idag är nämligen den dagen jag längtat efter under så lång tid. Ända sedan jag började med min diet för 7 veckor sedan. Jag har idag nått -10 kilo på min våg. 10 KILO!? Det är sjukt bra jobbat. Det märks på mig säger mina vänner och förhoppningsvis menar dom inte bara att det märks på mitt humör utan även på min kropp. Jag är på god väg att lyckas med mitt mål. Nu är nästa grundmål 10 kilo till. Så till sommaren borde det väl inte vara omöjligt, eller vad tror ni?
Nu ska jag återgå till min söta sambo Kristian som sitter i soffan och slöglor på tv. Har ett avsnitt av "I Huvudet på Carolina Gynning" kvar att se. Så varför inte passa på när vi inte kommer vara hemma någon utav oss imorgon. Jag unnar mig att vara glad. Jag är ledsen eller bekymmrad under huvuddelen av året annars så varför inte göra en förändring. Jag är värd det.
Ja, det stämmer minsann. Pappsen dök upp 2 dagar efter försvinnandet. Hade tydligen varit ute på roadtrip tillsammans med sina vänner medans mamma är i Thailand och roar sig. Snacka om att passa på. Han mådde iallafall bra så nu behöver ni inte oroa er mer kära vänner och bekanta.
Dock måste jag skänka en tanke till en av mina närmaste vänner Maria vars morfar har avlidit. Det känns i mitt hjärta att behöva gå igenom ännu ett dödsfall. Det gör ont när vännerna mår dåligt och speciellt när du gör det. Jag hoppas att din mamma snart mår bättre och att begravningen blir lika fin som den förtjänas att vara.
Även idag är en pissdag, så orkar inte skriva just nu. Får se om jag återkommer senare idag eller imorgon.
Jag satt som vanligt och surfade runt bland vännernas bloggar. Hittade fram till min vän Theres blogg och fann ett litet roligt tidsfördriv. Har man en slökväll som man inte vet vad man ska göra med så varför inte?
Ta fram din mobil, leta fram personen på platsen som siffran visar & var ärlig med svaren!
HAR DU PUSSAT NUMMER 2? Adam S - Nej, det har jag faktiskt inte gjort.
VAD HAR DU FÖR RELATION MED NUMMER 20? Emelie - Vi är väl internetvänner kan man säga.
NÄR SKA DU TRÄFFA NUMMER 30? Henrik F - Blir förmodligen till sommaren under Ludvikafesten.
ÄR NUMMER 18 SÖT? David W - Nja, han är norrlänning så kanske inte någon som tilltalar mig iallafall.
VAD VAR DITT FÖRSTA INTRYCK PÅ NR 33? Joakim S - Att han var rolig men för gammal för att dejta min dåvarande vän.
HUR TRÄFFADE DU NUMMER 9? Anna S - Vi hamnade i samma klass under gymnasiet, blev partners in crime och på den vägen är det.
NÄR SKA DU TRÄFFA NUMMER 14 NÄSTA GÅNG? Cissi H - Jadu, det beror alldeles på när Cissi har tid för mig och när jag har tid för henne. Snart, hoppas jag.
ÄR DU NÄRA VÄN MED NUMMER 13? Christoffer - Så nära som man kan stå en internet-bror man aldrig träffat IRL.
HAR DU GÅTT PÅ BIO MED NUMMER 4? Andrea - Nej, det har jag faktiskt inte. Numera bor hon utomlands så kan bli svårt i framtiden med.
SKULLE DU KUNNA GÅ UT MED NUMMER 5? Andreas E - Det har jag redan gjort, men vänner är till för att träffa igen.
VAD PRATAR DU & NUMMER 45 OFTAST OM? Loui - Troligen jobbrelaterade saker, om vi inte ska räkna mina privata problem.
KÄNNER DU NUMMER 1? Adam L - Jo, vi har en gång i tiden delat säng, så det hoppas jag att jag gör.
SKULLE DU KUNNA GE NUMMER 6 EN KRAM? Anna A - Det har jag gjort varenda gång jag träffat på henne, dessvärre är det länge sen nu.
VAD HAR DU OCH NUMMER 40 FÖR EN RELATION? Laban - Har agerat extrapappa för mig ända sedan jag var liten. Min bästa vän redan då.
Jag vet att jag skrev häromdagen om att döden förföljer mig. Jag tror tammefan (ursäkta att jag svär Gud om det är därför du straffar mig) att det är så. Jag är så trött på att bli svagare och svagare. Jag har mina uppåt dagar och sen dalar det nedåt igen. ÅHHHH! Skjut mig någon, eller föresten, låt bli. Jag vill åtminstone vara ett vackert lik den dagen det är dags för graven.
Idag fick jag beskedet från min närmaste vän Maria att ännu en person inom min bekantskapskrets har avlidit. Börjar kännas som om jag dras till olycka och ondska. Jag lider med Kristian om det är så för då kommer han märka det under våra år tillsammans. Februari år 2008 har varit allt annat än bra. För att resumera det värsta kan jag som sagt rabbla upp 5 dödsfall, thailandsresan för mor och syster, bråk på Alla hjärtans dag, en såkallade stalker som envist söker upp mig, min mosters dödliga sjukdom och dessutom alla dessa svek från sådana jag trodde var mina vänner. När ska det här helvetet sluta att hemsöka mig? Har jag inte redan nog med problem? Kanske är det en test för att se om jag klarar med att må dåligt och samtidigt ha koll och tag om vikten. Men den här gången ska mitt psyke fan inte rubba min fysiska hjärnhalva. Jag ska klara det oavsett om Gud testar mig eller inte.
Uah, jag börjar känna mig lite religös som min vän Ludde var för ett tag sen i sin blogg. Nog talat om detta. Jag orkar helt enkelt inte med att skriva av mig mer för stunden. Ska unna mig en kycklingburgare utan bröd och se vidare på sista delarna av Säsong 4 av One Tree Hill. Brooke och Haley kanske kan fortsätta få mig att le åtminstone. Vi får se.
En gång i tiden så var jag lycklig. Erkänn att det syndes bättre då än nu?
Såg på min vän Sofias blogg att hon ägnat sig åt att forska lite i sitt eget stjärntecken och kinesiska tecken. Blev nyfiken när jag såg att beskrivningen på hennes stämd så sjukt bra. Var helt enkelt tvungen att knycka hennes idé och här, mina vänner, följer resultatet.
Född: 14 Oktober 1987 (kinesiskt år: 4685)
Ålder (idag): 20 år, 4 månader och 12 dagar Född för antal dagar sedan: 7 440 dagar Född på vilken veckodag: Onsdag
Stjärntecken: Vågen
Utåtriktad, intellektuell och positiv.
Lämpliga yrkesval:Allt som har med skönhet och lyx att göra, ex. frisör, konstnär, juvelerare, eller yrken som kräver diplomati, ex. advokat, diplomat.
Fysiska kännetecken: Kurvig, hjärtformad mun och ofta grop i hakan. Känsligaste kroppsdel: Njurar och korsrygg
Harmoni och goda förbindelser. Stort behov av att kommunicera med andra. Stark rättvisekänsla och tar väldigt illa vid sig när någon råkar illa ut. Charmerande och avskyr gräl, därför har de stor talang för diplomati. Blir ofta medlare när andra grälar. Älskar, liksom Oxen, livets goda och lite lyxliv. De kan anstränga sig, men låter helst bli om de kan. Klartänkt när det gäller andra, men tyvärr svårt att bestämma sig i personliga frågor. Väljer därför ofta en starkare partner för att slippa ta så många beslut. Varm, behaglig, idealist och en omtänksam älskare och vän. Väntar sig dock perfekthet hos partnern och kan lätt kritisera ev. fel hos den...
Element: EldTypiska egenskaper för elementet eld är:
Energisk, dynamisk, självsäker.
Djur: Kanin
Typiska egenskaper för en kanin är:
Fredsälskande, listig, förståndig, perceptiv.
Hänt på samma dag fast på olika årtal:
1980 -
Den här dagen ger jamaicanen Bob Marley sin sista konsert.
1979 -
Den här dagen gör ishockeyspelaren Wayne Gretsky sitt första NHL mål.
1963 -
Den här dagen föds Maria Lundqvist, svensk skådespelare.
1946 -
Den här dagen föds Peter Flack, svensk revyförfattare.
1927 -
Den här dagen föds Roger Moore, brittiskfödd skådespelare, James Bond etc.
Nu är det upp till er mina vänner och se likheter eller skillnader. Själv kan jag se både och men kanske vore spännande att höra vad ni tycker. Kommentera gärna.
Min pappa är spårlöst försvunnen. Senaste dagarna har han varken svarat i hemtelefonen eller mobilen. Min mamma har skickat mail från Thailand och jag här hemifrån. Men han svarar inte. Jag börjar bli orolig. Min pappa bor vid datorn när mamma är bortrest. Kan något ha hänt? Kanske inbillar jag mig men fy vad jag är orolig.
Ja, jag vet inte varför det händer mig. Men kan inte döden sluta förfölja mig? Jag börjar bli trött på alla dessa dödsfall. Januari/Februari 2008 har hittills bara betytt en sak, död. Död åt min gamla lön, Död åt min gamla kropp, Död åt överflödiga relationer.
Sen är det ju alla dessa riktiga dödsfall. Har under senaste 5 veckorna förlorat en hel del vänner, familjemedlemmar och bekanta. Det började med att mitt exs pappa äntligen fick somna efter nästan ett års väntan, fortsatte med Daniel som tog sitt liv och Gunbritt som cancern tog. Och nu senast är det min sambos söta farmor som lämnat oss. Varför måste allt komma på en gång? Är det som min mamma brukar säga att jag dras till det onda? Kanske är de det onda som söker sig till mig? Jag är iallafall trött på det. Jag vill inte att mitt namn förkommer i närheten av döden. Inte just nu. Jag saknar mamma mer än någonsin då.
Har inte mycket annat att tillägga idag förutom att Dan Scott är en skitstövel.
Hej igen, dagbok eller vad man nu ska kalla dig. Blogg låter så oproffsigt. Gillar inte benämningen helt enkelt. Äsch, jag ger helt enkelt fan i att kalla dig någonting. Jag ägnar ändå så stor del av min vakna tid åt att uppdatera dig. Helgen har dock varit ett undantag, av ett par anledningar.
Kan ju börja med att uppdatera lite kring fredagen. Började bra. Tränade och åt sen frukost. Härligt. Ägg är ganska stabilt att börja dagen med eftersom man känner sig mättare än när man äter något annat. Pulvret fungerar iofs också (för den som anar oråd kan jag påpeka att jag inte menar kokain eller något liknande utan kostersättning) men det händer mer sällan att jag använder mig av det till frukost. Efter frukost så dök Mia upp och vi hade en timmes konstant pratande om allt som hänt senaste halvåret i våra liv. Både bra och dålig saker. Behöver inte gå in så djupt i konversationerna men måste bara få lägga in en påminnelse till mig själv här. Orden "Korv-i-bröd" räcker för att få mig brista ut i skratt.
Nåja. Efter att Mia begett sig hemåt så satte jag mig vid burken en stund innan jag unnade mig en tvstund inväntandes min kära sambo som varit på besök i huvudstaden under dagen. Men klockan gick och helt plötsligt så dök Anna och Sandra upp för att påbörja våran spelkväll. Sambon var fortfarande spårlöst borta. Suck. Är alltid samma sak när jag planerat något och tider har satts. Det fungerar helt enkelt inte. Efter en halvtimme dök han iallafall upp, en och en halvtimme senare än vi sagt. Strax därefter dök även Cissi upp (sen som vanligt) och vi kunde påbörja tjejkvällen med ett tillägg (syftar på dig här Kristian).
Eftersom Kristian dök upp så sent den där kvällen så hade jag och Anna kommit överens om att vi skulle unna oss hemkörning på kvällen. Sagt och gjort. Vi unnade oss pizza och dylikt. Vilket var gudomligt gott då jag inte ätit skräpmat på över 2 månader. Så duktig är jag minsann. Sen spelades kort och UNO in på småtimmarna. Och när vi äntligen fick UNO:n att gå ut hade vi spelat på samma runda i nästan 3 timmar. Halleluja Moment, som Kishti hade sagt.
Lördagen blev dock inte alls som det var tänkt. Och allt är mitt fel. Som vanligt kan jag ta på mig skulden för att såra andra och framförallt mig själv. Jag och Kristian vaknade sent, närmare bestämt runt 11. Jag drog mig ut i badrummet och bröt ihop totalt. Det behövdes helt enkelt inte mer än en pizza för att jag skulle må dåligt igen. Jag kände mig fulare, fetare och värdelösare än vanligt och jag panikgrät på toaletten ett tag och drog sen på mig träningskläderna och tränade min mil. Kändes dock lite bättre efter att Morgan och jag tagit tag i det där med träningen. Av någon anledningen så känner jag mig mer attraktiv när svetten rinner och jag är färdigpumpad för dagen (icke menat i något sexuellt sammanhang).
La mig i soffan en sväng och kikade på Säsong 3 av One Tree Hill och som de flesta redan vet så hade jag och Kristian biljetter till matchen i LLA igår. Färjestad skulle ta emot Djurgården och ju närmare klockan blev matchdags desto mer panik byggdes upp inom mig. När jag känner mig så låg som jag gjort tidigare under morgonen är jag helt enkelt inte laddad för att beblanda mig med folk. Kristian såg det på mig och när jag senare utanför i hissen bröt ihop och började grina och hyperventilera förstog han att jag verkligen mådde pyton. Resten av dagen spenderade vi i sängen och såg på One Tree Hill. Det blev alltså ingen match men min sambo är världens bästa som anser att min hälsa går före allt. Har gett mig fan på att bjuda honom på en ny match så fort jag hittar någon lämplig.
Senare på kvällen så såg vi på Melodifestivalen som ni i tidigare inlägg förhoppningsvis redan märkt. Dessvärre kan jag visa samma missnöje denna helg som förra. Pinsamt och omusikaliskt. Jag blir mer och mer deppig när jag tänker på hur mycket bättre bidrag det var förrförra året och åren tidigare. Under de åren kunde man åtminstone hitta ett par låtar per omgång som man gillade. Detta året är det kort om bra låtar. Dock fann jag Patrik Isakssons låt tilltalande efter sådär en 10 lyssningar på mp3n. Men det räcker inte för mig. Jag vill ha schlagern tillbaka. Som tur är så fanns Björn Gustafsson som vanligt där och gjorde, enligt mig, det bästa framträdandet och den bästa sången under hela gårdagens program. Man, you rock. Efter Melodifestivalen vare som vanligt Brottskod Försvunnen och efter det så blev det ett par timmar vid burken igen innan vi somnade efter ännu ett avsnitt av One Tree Hill.
Morgonen idag var inte heller av den bästa i slag. Vaknade yrvaken av att telefonen ringde. Jag såg Kristian försvinna i väg in i vardagsrummet och ett par minuter senare hade jag honom i sängen gråtandes. Det var fruktansvärt. Jag kunde inte göra något förutom att försöka förstå och stötta. Jag hatar att inte kunna påverka. Under natten eller morgonen hade Kristians söta farmor lämnat oss. Detta innebär det fjärde dödsfallet i min närhet på mindre än 1 månad. Dras jag till döden? Jag börjar undra. Snart är det alltså dags för begravning. Kunde den här helgen sluta värre?
Eftersom Kristian mådde sisådär under morgonen bestämde jag mig för att stanna hemma från jobbet. Jag lider helt enkelt för mycket av att se honom ledsen. Ni vet säkert hur det känns när någon ni håller av mår dåligt. Tänk er känslan när ni försöker finnas där och trösta men inte kan göra något mer. Så känner jag mig. Hopplös men kärleksfull.
Nåväl, imorgon är det tillbaka till jobbet och har förhoppningsvis 5 dagar av jobb framför mig. För en gångs skull så känns inte det pest och pina med tanke på att nästa lönebesked kommer vara trevligare än någonsin tidigare. Jag kan knappt vänta. Idag har dessutom jag och Kristian bestämt oss för 2 veckors semester i Augusti/September. Grekland, here we come!
Hittills har dagen varit helt och hållet till belåtelse. Jag vaknade vid 11. Gick upp och bloggade en stund. Fortsatte med att träna, duscha och städa lite. Sen kom Mia förbi och vi snackade skit i 2 timmar ungefär. Skönt att få prata ut med någon för en gångs skull. Hinner ju aldrig träffa mina riktiga vänner annars. Nora och Tyra gjorde sitt första riktiga besök ute på vår balkong. Nora var mest nyfiken på hunden som sprang omkring på parkeringen utanför, medans Tyra var livrädd eftersom det blåste så fruktansvärt. Mina småbarn är så olika.
När Mia hade åkt så tog jag och åt lite käk. Dvs, resterna från igår. Sen blev det lite tvtittande och nu är äntligen min Kristian hemma snart igen. Den jäveln har varit i Stockholm idag utan mig och snacka om att jag är avundsjuk. Jag saknar mitt Stockholm något så enormt mycket. Har föresten fått sms från min mamma idag igen, älskar att tekniken fungerar även på andra sidan jorden.
Senare ikväll kommer Anna, Cissi och Sandra hit och vi ska spela kort. Så jävla skönt att få pladdra skit ännu ett par timmar. Lider dock med min älskling som får vara åskådare då han är urusel på kortspel.
Återkommer säkert med mer pladder imorgon. Kommer nog bli en seeen kortkväll. Tjoflöjt!
Så har man sovit länge idag. Gick och la mig och somnade framför "En fyra för tre" klockan 1 inatt. Sov fram till 11 vilket tydligen behövdes. Kändes så bra att gå upp och vakna i sin egen takt. Förövrigt har jag gått ner 9 kilo nu. 9 kilo. Det är helt sjukt, snart har jag gått ner 10 och då har jag nått hälften av vikten jag ska försöka mig på att gå ner till sommaren. Det känns verkligen som en bonus att jag fortsätter att gå ner. Jag känner mig lycklig!
Har inte riktigt tid att skriva blogg nu. Mia är på ingång om 2 timmar och innan dess ska jag hinna träna och duscha och plocka undan lite disk och sådant från igår. Men jag återkommer när Mia åkt hem till sin mormor. Då har jag 1,5 timme på mig innan Kristian kommer hem från Stockholm.
Nora har suttit bredvid mig och blängt på mig hela inlägget jag skrivit nu, så jag antar att hon vill att jag ska hälsa, så då gör jag det.
Åh vad jag har längtat efter den här kvällen. Att äntligen få chansen att sova ut imorgon. Älskar verkligen torsdagkvällar! Har haft en lugn och skön dag på jobbet. Dåligt med samtal eller snarare dåligt med folk i rätt målgrupp. Annars har vi lekt en massa på jobbet idag och snackat om en massa skumma saker. I rätt sällskap så blir även den seriösaste skum. Inte för att jag syftar på mig själv, men iallafall.
Nu ska jag iallafall bege mig ut i köket och hjälp min kära Kristian med att göra köttfärslimpa. Har varit sugen på det i flera veckor så nu jävlar ska vi laga till det. Imorgon blir det som sagt en fullspäckad dag. Kristian åker till Stockholm imorgonbitti med skolan och är hemma igen vid halv 6. Under tiden ska jag umgås med Mia en sväng och sen på kvällen kommer Cissi och Anna över och vi ska ha en liten spelhåla här hemma.
Jag hoppas verkligen att jag får en skönare och lugnare helg än det hittills låter. Jag är så osugen på fullt ös. Vill bara vara hemma med Kristian och mysa. Men är man en bra vän så är man. Dessutom saknar jag både Anna och Mia. (Du vet varför jag inte saknar dig Cissi, jag har helt enkelt inte hunnit sen sist).
Så har man tränat klart för idag. Även hunnit med att msna lite med en del vänner och ätit frukost till och med. Går ju lite fortare när man har Kristian hemma som kan fixa i ordning frukosten medan man själv tränar. Idag blev det två ägg med kaviar, ett glas med viktkontroll och en tallrik med lite yougurt och banan. Gott och lätt! Ställde mig på vågen imorse och fruktade att jag skulle ha gått upp lite sen igår med tanke på att jag unnade mig 2 bitar choklad medan jag lagade mat igårkväll. Men icke. Jag hade dimpt 0,4 kilo. Jag är glad så länge det går neråt.
Har dessutom sett på Roomservice och Greys Anatomy från gårdagen. Jag tillhör nog inte den enda i raden flickor som fallit totalt för Dr. Karev och George. Men jävlar va bra denna serien är. Även om jag saknar en del gamla medverkande. Men det är väl som i de flesta serier. För att den ska kunna hållas vid liv behövs avsked och dödsfall. Precis som i verkliga livet. En del misstag och sorger behövs för att man ska kunna vara glad för det bra i livet man har. Jävlar va jag börjat låta som en professor eller någon annan profet.
Ska ta och hoppa in i duschen och sen ska jag hjälpa Kristian i tvättstugan. Har lovat att visa hur maskinerna fungerar så han kan sköta det där själv i fortsättningen om jag inte är hemma. En riktig hemma-man är vad han ska bli. Om jag får som jag vill, vill säga.
Idag är en bra dag. Jag var på dåligt humör igårkväll efter att jag avnjutit en maträtt som jag egen komponerat, igen. Jag har en snits för det där med matlagning. Åtminstone säger min kära sambo det. Inte för att han har något annat att säga utan att bli utfryst. Skämt åsido! Jag var iallafall på sjukt dåligt humör så jag gick och la mig tidigt. Halv 12 för att vara exakt. Och jag tvivlar på att det tog lång tid innan jag somnade in. Det behövdes tydligen. Skönt att slippa somna till tvn för en gångs skull. Första riktiga sömnen på över en vecka nu. Äntligen!
Tillbaka till maten. Vi hade som sagt onsdag igår vilket innebär kyckling. Jag bestämde mig för att göra en kycklinggryta av det lilla vi hade i kylen. Bara för att slippa handla. Kycklingfilé, purjolök, vitlök, cocosmjölk och massor med kryddor och sweetchilisås. Mumma blev det. Vart dock som mest grinig när jag upptäckte att vi inte hade salladsost, mozzarellaost, fetaost eller någon annan ost att ha i salladen. Då var jag absolut inte på humör kan jag lova.
Förutom matlagning, träning och surpupps-humöret igår så var jag faktiskt på jobbet med. Började småprata med en ny person på jobbet igår och han var faktiskt inte alls så tokig. Känns skönt när man kan komma så nära någon på jobbet som är så ung. Ungefär som när jag och Theres blev vänner. Idag betyder hon mycket för mig på jobbet och jag är glad de ggr hon är där samtidigt som jag själv. Jag hoppas på att den där killen tyckte jag var lika trevlig. På tal om jobbet föresten. Idag är det min sista jobbdag denna veckan. Jag vet att jag ska jobba på söndag med MEN i min värld så börjar veckan om på söndagar med tanke på att jag jobbar söndag-torsdag varje vecka. Fredagar och Lördagar är heliga för mig. Denna veckan har jag dessutom full rulle hela helgen. Känns väl kul samtidigt som jag önskar att jag kunde sitta hemma ensam och bara ta hand om mig själv. Men så ego ska jag inte vara denna gången. Ser dessutom fram emot att träffa både Mia, Cissi, Anna och vara ensam med Kristian på tu-man-hand på lördag. Melodifestivalen nalkas ju också, som tur är.
Har börjat inse att jag faktiskt får mer och mer tendenser till att vara datanörd. Jag sitter vid datorn det första jag gör varje morgon, det sista jag gör varje kväll och dessutom i 5 timmar dagligen under jobbtid. Jag borde verkligen passa mig för att få dålig hållning. Skulle dessutom inte förvåna mig om jag blev kvar på jobbet under lika många år som Emma varit där nu. Jag kommer sluta där som gaggig gnällkärring, vänta ni bara.
Nu är det bara en halvtimme kvar till Morgan och jag ska träna en halvtimme igen. Det blir nog till "Greys anatomy" idag även om jag hellre hade sett på "En fyra för tre". Men eftersom Kristian är hemma idag och är ledig så blir det inte så. Vill inte ha någon som sitter och skrattar bredvid mig i soffan. Big No No! Det är förbjudet att titta på när jag tränar. Jag ser ju ut som en heffaklump på en enhjuling ungefär när jag tränar.
Vill dessutom slutligen passa på och tacka Buzzador som skickade hem ett paket med kattmat till mina godingar. Igår var det en delikatess av Havskräfta som avnjöts och jag behöver nog inte påpeka att det var mycket poppis!
Har precis sett klart på tre avsnitt av serien "En fyra för tre" samtidigt som jag cyklat min mil tillsammans med Morgan. Jag börjar komma in i den där fasen då det inte känns så tungt längre. Sen beror det ju givetvis på hur mycket man har cyklat tidigare och vad man ser på tv.
Käkade nyss min lunch bestående av resterna från igår. Tonfiskgratängen har helt enkelt satt sina spår i min mun och jag fullkomligt vattnas i munnen när jag tänker på det. Låter nästan som ett sjukligt beteende men sen är det ju faktiskt mat som är min last och inte godis eller liknande som för många andra. På ett sätt är det väl bra att jag inte är så sötsugen men det är fruktansvärt att inte få äta en del maträtter. Jag har till exempel inte ätit en pizza, kebab eller liknande på 2 hela månader. 2 månader!? Vet ni hur bra det är för att vara jag? Jag som älskar kebabpizza med vitlökssås. Jag är en kämpe!
Igår fick jag hör att jag är en av de människor (som personen känner) som har mest energi och styrka. Att personen i fråga sa det till mig gjorde mig oerhört peppad och nu jävlar ska jag klara av att fixera mig vid mina mål. Jag vet vad jag vill ha, men hur jag ska ta mig dit är en annan femma. Jag har iallafall bestämt mig för att inte ge upp, inte en gång till. Jag är för bra för att ge upp!
Precis när jag skrivit klart föregående inlägg så skriver Sara på msn och ändrar dag för färgningen. Ibland kan man inte styra det som händer och ännu mindre se vad som kommer hända i framtiden.
Ännu en sak jag måste sluta med, sluta ta saker för givet och att lita på att det blir som jag tänkt mig.
Det är ungefär 3 hela dagar kvar till fredagkväll. Ändå kan jag inte undvika att längta. Min vän Anna jobbar numera inte i Norge så det är inte lika långt för henne att komma hem och hälsa på, men dessvärre jobbar hon i Branäs som föregående år vilket innebär att hon ändå aldrig är hemma. Till helgen kommer hon dock hem så jag har lovat henne en spelkväll här hemma på fredagkväll. Kan nog bli jävligt nice. Dessutom har Sara lovat att hon ska färga mitt hår på fredagförmiddag nångång så jag känner mig lugn och trygg. Saknar utelivet men att gå ut på nöjes en vecka innan löning känns inte så lockande, faktiskt. Så det får bli nästa gång Anna kommer hem.
På fredag ska jag dessutom hinna med att träffa Mia. Eller hinna med, jag TAR mig tid. Hon betyder en hel del för mig även om vi inte ses så ofta. Som jag skrev igår, de som jag ser som äkta vänner är de jag inte träffar eller pratar med så ofta. Några enstaka personer som vet hur jag mår utan att behöva fråga.
Känns så skönt att börja förstå innebörden med ordet vänskap. Samtalet jag skrev om igår betydde som sagt mycket för min självkänsla. Har lovat mig själv att jobba med min självkänsla och mitt självförtroende. Men för någon som alltid varit nertryckt och hatad är det svårt att ta sig tillbaka till toppen. Men jag gör faktiskt ett bra jobb, jag har tagit tag i det förflutna och jag har ett underbart liv tillsammans med min familj och mina katter. (Självklart inräknas du här Kristian). Varför ska jag behöva må som jag gör emellanåt? Jag är inte värd att behöva ta det.
Nu är det 7 minuter kvar till Morgan och jag ska ut på en tur. Så jag lär avrunda, men glöm inte det jag sagt. Har du ett liv med ljuspunkter emellanåt så ta vara på de stunderna. Det ska jag försöka lära mig.
Jag vet att jag lovade igår att ge er en smakresumé efter min matlagning igår. Och jag har bara ett ord att säga, amacing. Helt fucking underbart. Det var så satans gott. Jag förstår verkligen inte hur det gick till men det gick. Jag är fortfarande chockad. *ler* Bara för att vara en bra vän så delar jag med mig av receptet så fler kan prova på:
Tonfiskgratäng
Ingredienser:
2-3 dl kokt Ris En Bit Purjolök Färska Champinjoner 2 dl Creme Fraishe/Gräddfil 1 dl Chilisås 1 dl Lättmjölk 1 burk tonfisk i vatten Riven ost Olivolja
Du sätter ugnen på 225 grader. Smörjer en ugnsform (inte en för stor sådan) med lite olja. Kokar riset och lägger i botten på formen. Steker champinjonerna och purjolöken i lite olja tills den är genomstekt. Strör blandningen över riset i formen. Öppnar burken med tonfisk och smular ner den över champinjonerna och purjon. Blandar creme fraishen/gräddfilen med mjölken och chilisåsen och häller den sen över allt i formen. Avslutar med ett lager ost innan du ställer in den i ugnen i 20 minuter.
Grattis, du har lyckats göra en GI-vänlig och god måltid!
Personligen så ser jag detta som ett givet recept som kommer återkomma hemma hos mig. Anledningen är att det var mycket enkelt att tillaga, dvs, tog inte så lång tid. Och sen att man lyckas med en fiskrätt som i slutändan är smaklig och inte för fiskig. Kanske ett bra tips till de som har småbarn? Vem vet.
Nåväl, nu är det en halvtimme kvar tills jag ska köra stenhårt på Morgan igen. Har dock inte bestämt mig vad jag ska se på tv denna gången. Någon som har något bra förslag så dela gärna med er. Funderar på att ta ett avsnitt i taget av typ Seinfeld eller så. Men risken är att jag har sett avsnittet och inte blir så taggad. Nja, vi får se.
Ikväll ger jag mig på ett nytt recept, igen. Jag är för matlagningstokig när jag är på skumt humör. Vilket jag är nu. Mitt humör går upp och ner, och upp och ner. Det tar aldrig slut. Så ikväll beslutade jag mig för att passa på och testa något nytt. Och eftersom det är tisdag idag så betyder det fisk hemma hos familjen Danielsson/Engström.
Bestämde mig för att leta inspiration bland gamla kokböcker och liknande och hittade ett spännande recept som lät, rent ut sagt, jävligt äckligt. Så det tar vi och testar ikväll tänkte jag och nu står den i ugnen. Min nya tonfiskgratäng med ost, chili och färska champinjoner.
Passade dessutom på att göra min älskade bönsallad med fetaost i så att jag vet att om fisken smakar skit, (vilket jag fruktar) får jag åtminstone i mig nyttigheter ikväll. Proteinerna som jag behöver mest och det finns det ju mycket av i bönor. Som tur är.
Ska ta och hämta ut gratängen från ugnen nu. Återkommer imorgon med en smakresumé från kvällen. Men som sagt, låter inte gott.
...och återigen Tack så jättemycket för samtalet ikväll. Jag behövde verkligen få höra sanningen och sättet jag kommer tackla det på återstår att se. Att det kom från dig betyder så oerhört mycket för mig. Du anar inte hur mycket du påverkar mig.
Har haft en turbulent dag. Hat mot Thailand, Lite kärlek åt Thailand, Kurs på jobbet och ett mycket djupt samtal med en person som är väldigt speciell för mig. Tror inte riktigt att personen förstått det själv förrän nu. Jag är glad att det kom ut för en gångs skull att jag faktiskt har känslor för den här personen, även om det kom ut på ett sätt som kanske hade kunnat vara bättre. I vilket fall som helst är det iallafall sagt. Du betyder alot för mig.
Vill passa på att skänka en tanke eller tre till mina närmaste vänner (ta åt er om ni vill) för att ni finns där för mig. Även om vi inte har kontakt särskilt ofta och vi inte setts på år och dar så är det ni som finns där i vått och torrt tillskillnad från alla tillfälliga kontakter. Jag uppskattar erat stöd när det väl visas. Tack!
Fick som sagt ett sms av min mamma för en stund sen. Svarade på det smset och sen sa det pling efter ett par minuter igen och min mamma berättar genom ett par rader att hon idag även har upplevt en födsel.
Min mamma är precis som jag är en sann kattvän och har en vän här hemma i Sverige som heter Ida. Ida är av rasen korat som är ursprungligen ifrån Thailand (suck, ännu en gång) och bestämde sig för att flytta hemifrån för ett par år sen och slog sig då ner hemma hos min mamma och pappa. Det är det som är charmen med utekatter, man kan inte styra över dom. Helt plötsligt kan dom ha bytt ägare, för att dom själva vill det.
Nåväl, idag har iallafall min mamma och hennes väninna Pia upplevt en födsel av just en sån kull kattungar nere i Thailand. Var tvungen att leta på en gammal bild på Ida och en på små Id:or bara för att få le lite extra. Katter är väl det sötaste som finns när dom är små.
Jag vet att jag skrev ett långt inlägg tidigare om hur mycket jag hatar Thailand just nu. Men för en sekund så har jag ändrat mina tankar. Trots allt så är de det där förbannade landet som fått mig att inse hur mycket min mamma betyder för mig. Hur mycket jag faktiskt älskar henne. När jag sitter här hemma och känner mig som värst så plingar det till i telefonen. Och det har inte hänt en gång, utan flera ggr. Min mamma är bäst när det gäller och annars med.
Satt precis och funderade över hur duktig jag faktiskt är som inte ger upp vikten trots att det inte märks tydligt att jag rasat så mycket. Och vad händer, jo, det dimper ner ett sms i mobilen. Tar upp mobilen och ser att det är från mamma, som faktiskt sitter i Thailand och tänker på mig. Följande rader kunde sedan läsas:
"Har köpt lite saker till dig idag för att du är så duktig. Jag är stolt över att vara din mamma."
Jag behöver kanske inte påpeka att jag är nära tårar just nu. JAG ÄLSKAR MIN MAMMA!
Kan inte sluta älska mina små förtjusande varelser. När jag tränade förut så låg dom på varsin sida om mig och tittade på mig med nyfikna ögon. Nora på sin plats i soffan och Tyra i sin i trädet. Att man får vara så lycklig som jag är som har dessa två i mitt liv.
Har precis tränat klart för dagen. Skönt att ha det avklarat även idag. Fortsätter att gå ner i vikt och får ständigt peppningar från vänner och bekanta. Skönt att ni bryr er om mig. Annars är lunchen på G. Blir kokta ägg nu och sen kostersättning senare på jobbet. Sen ikväll har Kristian beställt tonfiskgratäng så det blir att laga mat när jag kommer hem helt enkelt. Men det gör jag så gärna för min älsklings skull.
Förövrigt så är jag glad att Malin är hemma från Thailand (ååååh, påminnelse igen!!!!!!!!!) och att Mia mår bättre och att vi ska ses på fredag. Skönt att det även ordnar sig för mina vänner.
Jenny föresten, du vet att du klarar detta. Du har mitt fulla stöd och support.
Vill dessutom tillägga att jag har världens sötaste katter som ger mig det första skrattet varje dag.
Så var man uppe med tuppen idag igen för att ta tag i tränandet innan man alldeles tappar suget efter det. Känns faktiskt konstigt att jag fortsätter att gå ner i vikt. Senast jag ställde mig på vågen hade jag dimpt 8,5 kilo. Hur i helvete fungerar det? Jag är så stolt över mig själv att jag faktiskt ärligt kan skryta om det. Hade någon för ett halvår sedan sagt att jag skulle ta tag i vikten eller om jag rent ut sagt själv sagt det till någon vän tror jag de flesta hade tänkt "det klarar du aldrig". Men idag, idag klarar jag det faktiskt. Och det känns faktiskt bra. Både att vara uppe med tuppen, att kunna se på något bra program samtidigt och att kunna se kallorierna försvinna en efter en, det är en underbar känsla och därför kan jag inte säga annat än att det känns helt okej.
Ringde till min syster igår. Var tvungen att få ur mig lite aggressioner. Och gissa om hon skrattade när jag berättade för henne att mitt största hat just nu går till landet Thailand!? Thailand, Thailand, Thailand! Vill bara spy när jag hör namnet. Jo, jag vet att jag aldrig varit där, att landet troligen är jättevackert, det är varmt och god mat. Bla Bla Bla. Men det hör inte hit. Jag hatart, iallafall de närmaste 2 veckorna kommer jag hata Thailand. Anledningen är mycket simpel men jag anser att jag har all anledning i världen att få hata det, iallafall för stunden.
För den som inte är insatt så handlar det hela om min kära mamma. Vet att jag skrivit om henne en rad ggr förut i olika sammanhang men i detta fall så handlar det om kärlek. Jag älskar min mamma konstigt nog trots alla våra duster och mina utbrott. Nåväl, tillbaka till ämnet. Sedan i November har min mamma tjatat om sin kommande resa till Thailand och ju närmare målet vi kommer så blir det bara mer och mer "underbart, fantastiskt och vackert" i hennes ögon. Jag spyr på det helt enkelt. Sen för ungefär en månad sedan så ringer min syster och berättar att hon och hennes sambo ska åka på semester samtidigt som min kära mamma. Och vart? Till Thailand givetvis. I denna situation fann jag inte läget lika hemskt och jobbigt som jag gör idag. Anledningen då hette Staffan, men eftersom jag numera inte har någon Staffan att besöka en gång i veckan så är jag nu i kaotiskt tillstånd då båda mina själsfränden befinner sig i detta jävla skitland THAILAND. Baaah! Jag lider med min kära Kristian som nu under 2 veckors tid kommer bo tillsammans med ett vrak. För det är vad jag blir om jag inte får ha daglig kontakt med min mamma.
På tal om kontakt. Min mamma åkte till Thailand i fredagsnatt och jag har känt av saknaden både en, två och tre gånger sedan dess. Dessvärre så blir det inte bättre utav att jag blir påmind av Thailand överallt. Jag får små utbrott var jag än befinner mig. Som här i helgen, jag går in på Konsum och möts av en tidning med rubriken "Vi har Thailandtema i vår matdel" eller något liknande. Damn, jag hoppar på stället och känner ilskan. Eller när jag skulle små zappa på tvn häromdagen och kommer in på ett program om prostuterade i Thailand. Baaaaah!
Dessutom måste jag tillägga att jag har en till vettig anledning till att just nu hata Thailand. Vet inte om ni minns när jag för ett par veckor sedan provade Thailändsk mat tillsammans med Kristian för första gången? Jorå, vad händer då? Jag blir matförgiftad och spyr hela dagen efteråt. Suck, om någon kan komma på något bra om Thailand är jag tacksam för att få veta för att dämpa mitt hat.
Nåväl, nu ska jag bege mig ut i vardagsrummet till mina bästa vänner. Motionscykeln som jag har bestämt mig för att kalla för Morgan och tvn, mina enda långvariga vänner. Dom står iallafall ut med att jag sätter mig på dom och stänger av dom när dom inte intresserarar mig mer. Jag är en donna med bestämda åsikter.
Nu är äntligen dagens träning över för min del. Känns bra att ha det gjort och förhoppningsvis känner jag mig piggare i eftermiddag när jag ska tillbaka till jobbet. Usch, jag ser verkligen inte fram emot det. Det positiva är väl dock att jag bara jobbar fyra dagar i sträck och sen är ledig till på söndag. Jag och Kristian ska på hockey på lördag. Han fick biljetter i julklapp och nu är det äntligen dags att frysa arslet av sig för hans skull. Av någon konstig anledning är jag beredd att göra det.
Ska förbereda dagens lunch nu hade jag tänkt. Vad det blir för något har jag ännu inte bestämt. Lutar åt majsschnitzel, gudomligt gott och nyttigt.
Förövrigt är jag djupt irriterad över att Tara lyckades hålla sig kvar i Topmodel när Cori verkar så himla mycket mer jordnära. Iofs verkar ingen i det där huset vara en given vinnare, men någon gräns måste det väl finnas? Tydligen inte i Canada.
Så blev det måndag igen. Varför ska man alltid känna denna enorma ångest inför denna dag? Kanske är det för att det är så långt till helg och ledighet igen. Ja, jag vet inte. Jag var iallafall uppe tidigt idag. Det kändes så konstigt när inte Kristian låg intill mig och sov. Hatar när han börjar tidigt så jag inte ens hinner se en glimt av honom innan kvällningen. Alltid samma sak med våra dumma jobb- och skoltider. Jag saknar honom även om det bara var ett par timmar sedan jag såg honom sist. Vår kärlek tillhör den typen som växer sig starkare och starkare.
På tal om starkare. Jag har bestämt mig för att börja träna stenhårt igen. Varje dag från och med nu. Visst, jag har gått ner 8 kilo hittills, men jag vill känna mer skillnad på kläderna än jag gör idag. Fasthet är läckert så nu blir jag och min vän motionscykeln närmaste vänner på förmiddagarna. Dessvärre har det varit dåligt med bra tvprogram på senaste tiden så jag har inte lika stor lust att sätta mig en timme framför tvn med honom. Men jag får väl helt enkelt tänka på moroten min mor gett mig. Den lockar en hel del.
Och på tal om en hel del så blev jag rejält överraskad i fredags när min mamma ringde. Blev så glad så att jag grinade efter samtalet. Min bror hade tydligen ringt till mamma och varit jättestolt och glad för min skull att jag äntligen börjar få ordning på mina hjärnspöken och vikten. Det betyder så mycket för mig när till och med min bror visar att han känner något för mig i denna frågan, det sporrar mig något enormt. För den som inte känner mig så väl kan väl tilläggas att jag och min bror har mycket sporadisk kontakt.
Nu börjar iallafall klockan närma sig frukost och i samma veva träning. Så jag ska slå på gårdagens avsnitt av Topmodel Canada och köra hårt närmaste timmen. Och tack återigen till alla vänner som sporrar mig och håller tummarna för att jag ska nå mitt mål. Utan er vore det inte lika enkelt, men jag gör det för min skull, inte för er.
Slutligen, Kristian, jag älskar att ha dig sovandes bredvid. <3
Glömde berätta i föregående inlägg att jag och min älskling var på bio igår. Kristian fick i Alla hjärtans dag-present av mig en bioupplevelse med godis, dricka och film. Och tro det eller ej, men det var faktiskt en helt underbar upplevelse. Att sitta där i biomörkret, på en dagsföreställning (dvs knappt något folk), storgråta till en film som berör så mycket och att slippa känna den saknad som Hilary gör i filmen.
För den sanna filmälskaren (främst tjejer) vill jag bara säga. Se den ensamma om ni vill slippa göra bort er när ni grinar hejdlöst. Jag var helt slut efter filmen. En sån mäktig kärleksfilm tror jag aldrig att jag sett förut. Den här och filmen "Höst i New York" med Richard Gere slog alla rekord i att beröra.
Tänkte att jag, som de flesta andra, denna söndag ska ägna bloggen åt att klaga och berömma artisterna i deltävling 2 av Melodifestivalen igår i Västerås. Kommer därför ett bedömma dom en och en. Drar helt enkelt låtarna från början till slut efter den ordning de hade i tävlingen igår.
Eniga eller oeniga - Vore kul om ni ville kommentera och ge mig era åsikter.
Ola - Love in Stereo
Ja, vad ska man säga egentligen. Ola är Ola. Även om jag har svårt att älska låten från första början så är det något med grabben som gör det intressant att titta på. Låten växer något men introt på låten hade jag gärna varit utan. Kläderna är dessutom helt rätt och det märks att min gamla favorit Herr Engfors har ett finger med i spelet. Han har smak den mannen. Helhetsomdöme 3 av 5.
Lasse Lindh - Du behöver aldrig mer vara rädd
I mina ögon ett helt onödigt nummer. Tråkig låt med ännu tråkigare framträdande. Han glänste inte, även om låten säkert gjort sig bra på något av hans album. Kändes helt enkelt inte underhållande. Så mycket mer än så har jag inte att säga om detta. Utfyllnad av programmet. Helhetsömdöme 2 av 5.
The Nicole - Razborka
Ska försöka att vara opartisk även om jag vet att det både är karlstadsanknytning till denna låt och dessutom att min vän Jennys sambo skrivit låten. Så nej Jenny, det här skriver jag inte för att vara snäll. Låten är ganska charmig. När man hört den några ggr så sätter sig texten och den blir bättre. Tyvärr så hade Nicole ganska mycket problem igår med framträdandet och det är troligen det som gör att folk inte röstar. Men åttonde placering!??! I mina ögon inte värd den kritiken, helhetsomdöme 3 av 5.
Alexander Schöld - Den första svalan
Enligt mig delfinalens bästa bidrag. Låten är lagom popig och sätter sig direkt. Dessvärre inte Melodifestivalig men som sagt en otroligt bra låt. Det märks att det är en "Pling-låt". När man sedan länge känt till Alex och sett hans utveckling i Fame Factory kan jag dessutom inte sluta imponeras av hur han har växt som sångare. Bra gjort, Alex! Helhetsomdöme 4 av 5.
Rongedal - Just a minute
Från första sekunden de gör entre på scenen har dom min fulla uppmärksamhet. Älskar sättet de glider in på scen. Det största misstaget i detta numret är kläderna. Vem kommer på att man ska klä två skandinaviska (bleka) män i rött? Det måste väl finnas något som framhävs bättre. Känns inte så mycket schlager men som sagt, utförandet är underbart och låten smittar av sig. I love it. Helhetsomdöme 3 av 5.
Sanna Nielsen - Empty Room
Ett tecken på att en låt är bra är att jag börjar gråta. Och det gjorde jag av Sannas behagliga röst i denna kombination. Hon berör mig, verkligen. Dessvärre blir det ett litet minus för att hon just kör en ballad. Jag har tröttnat på ballader från förra året. Dock är låten asbra och den kommer läggas in i min mp3 och köras het under våren. Helhetsomdöme 4 av 5.
Andra Generationen - Kebabpizza Slivovitza
Det här är bara för pinsamt. Jag vet att Ukraina hade ett uruselt nummer förra året och tog sig så pass långt och att jag i efterhand lärde mig älska låten men det finns fan undantag för mig när det gäller att förstöra den svenska schlagerfesten. Helhetsomdöme 1 av 5.
Andreas Johnson & Carola Häggkvist - One Love
Efter allt jag hört om denna låten i förväg så har jag bara ett kort uttalande att göra. Överskattat. Visst, låten är bra men för att vara två artister som är så folkkära (oavsett vad jag anser om sistnämnda donnan) så är låten för platt. Tråkig och för en gångs skull håller jag med Carola om att hennes förbannade fläkt hade behövts för att göra låten intressant. Booring, men en okej låt för att avsluta kvällen med. Helhetsomdöme 3 av 5.
Ja, som jag tidigare nämnt så var det Alla hjärtans dag igår. Och för de som missade att läsa inlägget jag skrev igår innan jag tog bort det (igårkväll) så säger jag bara, stackars er som missade något. Anledningen till att det raderades var för att det finns ett fåtal personer som jag helt enkelt inte litar på, längre. Kan dock resumera kvällen/dagen på följande sätt:
UNDERBART, MINDRE UNDERBART, KATASTROF, UNDERBART, KATASTROF!
Kan väl börja skriva om morgonen då, som var det underbaraste som hänt mig på år och dar. Kristian är den absolut sötaste som finns och i hans present till mig så relaterade han till min pappa. Detta betydde så mycket för mig och det gjorde presenten ännu mer perfekt än den redan var. Tack, Tack, Tack, du är bäst! För den nyfikne kan jag dessvärre inte dela med mig av överraskningen jag fick. Den är helt enkelt för personlig, och ni är inte värda den. De närastående vet redan vad jag fick.
Det som senare blev mindre underbart var ett missförstånd mellan mig och Kristian. Vi bytte ytterliggare paket när han kom hem på eftermiddagen och Kristians nutänkande och mitt dåtänkande var helt enkelt inte en bra kombination. Åkte hemifrån en stund för att slappna av och bli som folk igen. Kände mig så kränkt, men som sagt, vi har rett ut det nu och det var ett missförstånd. Ännu en gång har det blivit bekräftat att kvinnor är från venus och män ifrån mars.
Den första katastrofen tänker jag inte skriva om här för att jag inte vill att en del personer ska ta del av det som plågar mig. Det finns alltid psykopater/idioter som lever och gottar sig på andras förluster eller misstag.
Sen kom jag iallafall hem igen och jag och Kristian pratade ut som jag tidigare skrivit. Han förstog mig och såg min förtvivlan. Handlade inte om saken i sig utan om känslan. Så nejtack, jag vill inte ha era dömmande kommentarer. Jag älskar Kristian, han älskar mig, och då ska det förbli. Vi myste en hel del och åt sushi medan vi såg på "I huvudet på Gynning". Hade helt enkelt en trevlig och mysig kväll. Sen blev det även säsongstart på Criminal minds vilket passade oss utmärkt.
Sen till det som avslutade dagen och gör att mitt uttalande blir att det är en stjärtdag och ingen hjärtdag. Jag hade köpt en jättefin ljusglob till Kristian som man häller olja i så att det stiger doft i hela rummet och det blir lite mysig stämning. När vi skulle till att se på film och jag tände ett ljus och oljan började värka så sjönk jag under jorden. Hade totalt glömt bort hur överkänslig jag är mot rökelser och liknande och självklart så har den där förbannade oljan samma effekt på mig. Har knappt kunnat se sedan igårkväll och det ligger i ännu. Ögonen är helt röda, uppsvällda och när jag tittar framför mig så ser det ut som om jag kisar även om jag spänner upp ögonen allt jag kan. Det svider, kliar och det spelar ingen roll hur mycket vatten jag än sköljer ögonen med. Jag är helt fucked up in my eyes. Nåväl, jag ska inte klaga. Kristian var i det stora hela nöjd med sin "kärleksdag" med mig.
Idag ska han till Karlskoga på hockey med Robin så jag ska vara ensam hemma. Känns tomt även om han åkte för bara ett par minuter sedan. Ska passa på och se på Gossip Girl och inspelade tjejserier. Kanske är bra för honom att få lite manlig stimulans ibland med.
Har tagit det lugnt idag. Kändes helt enkelt att det behövdes för både kropp och själ. Sitter och kikar på Roomservice och fnissar för mig själv medan Kristian gör middag i köket. Har varit en mixad dag av känslor idag.
1. Jag har varit på stan och shoppat med Cissi. Unnade mig själv lite nya kläder och det känns skönt att kunna ha en storlek mindre än tidigare. 8 kilo gör en hel del har jag märkt. *ler* Dessutom tog vi en fika på Waynes och vad är bättre än deras vanilj latte? Inte mycket enligt mig. Imorgon blir det dessutom Sushi!
2. Daniel, min f.d klasskompis har lämnat vår jord. Han valde att ta sitt eget liv. Att jag inte kunde göra något känns förjävligt men Cissi, Sabina, Emil och Kristian har fått mig att inse att det inte är mitt fel. Även om jag är bra på att ta på mig allt sånt här.
Kort sagt, en mixad dag. Nu återgår jag till Roomservice.
Hamnade man här igen då. Jag har en förmåga att göra det på förmiddagarna när Kristian inte är hemma och katterna äter frukost. Känns som en rutin.
Dagens inlägg kommer dock att handla om jobb och chill-ness.
Idag ska jag iväg till jobbet för sista gången(troligen) den här veckan. Har bestämt mig för att vara hemma ett par dagar nu och se om jag får någon ordning på min kropp och på mitt huvud. Min kära mamma och syster åker till Thailand nu i helgen vs. tidigt i nästa vecka och jag tror att vetskapen om deras resa sätter griller i huvudet på mig. Känner mig helt enkelt inte trygg när jag vet att jag inte får gå till Staffan och prata och dessutom är inte familjen på plats när jag (kanske) kommer behöva dom. Kristian känner sig säkert inte så trygg med att jag inte vill prata med honom om allting som jag vanligtvis använder mamma och syster till. Men det bara är så. Mycket av det som hänt mig genom livet har Kristian inte en aning om. Och det är som min mamma säger, en relation ska byggas fram inte tvingas fram. Så jag vill helt enkelt inte slänga på honom all min skit. Jag älskar honom för mycket för det.
Sen är de det här med djupa depressioner och nedstämdheten. Tror mycket beror på att jag går ner i vikt. Och visst, förra året var jag uppåt när jag gjorde det MEN i år har jag gått ner snabbare än förra året och dessutom har jag tagit tag i träning och mitt psyke. Det kanske har blivit för mycket för mitt huvud helt enkelt? I vilket fall som helst så är det nog nyttigt att ta tag i sina problem på hemmaplan och inte låta dom gå ut över jobbet. För det gör det. Jag känner mig helt enkelt inte i fas för att vara trevlig när jag innerst inne fäktas mot tårar.
På torsdag är det dessutom "Alla hjärtans dag". Om man jämför med förra året så har jag verkligen legat på latsidan i år. Förra året hade jag fixat en massa inför denna speciella dag, men iår, tja, det enda som är bestämt är att Kristian ska bjuda mig på sushi-middag och att jag ska bjuda honom på bio med tillbehör på fredagkväll eller möjligen lördag. Blir nog fredag om jag får bestämma med tanke på att det är Melodifestivalen på lördag. Men vad har egentligen hänt med min kreativitet? Den är som bortblåst. Ska iallafall ut på stan på torsdag innan Kristian kommer hem och köpa en liten present. Men vad det blir kan jag inte skriva med tanke på att han är min flitigaste läsare på bloggen.
Ska ta tag i mitt liv från och med imorgon. Cissi kommer troligen hit och ska depptalka med mig och få mig att glömma omvärlden. Eller är det komma ihåg den som hon är bra på? Nåväl, jag hoppas på bättre humör imorgon. Kanske kan mitt dåliga morgonhumör komma ifrån att jag blev väckt av ett mms från 3 idag, vad vet jag. Ska ta och slänga i mig resterna från förrgårdagens tacogratäng. Gott, starkt och mättande. En perfekt triologi!
Så var man där igen. Ska jobba på en söndag. Känns sådär lagomt upphetsande. Gör det dock för pengarna. Kommer i fortsättningen alltid jobba söndagar men då kommer jag att vara ledig från och med torsdagkväll fram till söndageftermiddag. Så det överlever jag. Nu känns det dock tungt med tanke på att jag och Kristian inte gjort mycket nytta under helgen. Bah, jag vill ha lördag igen!
Efter att ha konstaterat att finalisterna i delfinal 1 av melodifestivalen är Amy Diamond och Christer Sjögren så har jag inte mycket att tillägga. Tror för egen del att bägge låtarna tog sig vidare pga artisterna och annat mediatjaffs och inte pga låtarna. Eller låtar föresten, var det något bidrag som över huvudtaget kan kallas låt? Nja, skulle inte tro det va. Inte om man som sann schlager-räv ska uttala sig.
Pinsam början på årets startfält. Jag är besviken! Mycket besviken. Och pga besvikelse, vad i helvete röstar ni med Sverige? Precis som i förra årets Eurovision, varför fick Ukraina så få röster? Ni har ingen smak!
När jag ändå håller på och klagar, vart tog alla "rockers"- och "anti-schlager"-röster vägen på Etype feat Poddles? Jag är förvirrad. Jag trodde att det var den typen av bidrag ni ville ha i tävlingen. Men tydligen är det bättre med en oldie som Suzzie Tapper. Att den yngre generationen ens vet vem hon är, det är för mig ett under. Jag är som sagt förvirrad.
Äsch, nästa vecka ska jag hålla tummarna och ögonen på Jennys sambo Stefans bidrag. För er som inte visste det så har "karlstad" med ett bidrag även i år. Nicole, jag hoppas att du har något storslaget att komma med. Jag håller alla tummar och tår jag har.
Äntligen kunde jag unna mig att känna mig rik och omtänksam på samma gång. Var på stan idag med Sambon och kikade på kläder, åt honom, för en gångs skull. Hittade ett par jeans på dressman (som faktiskt var heta) för 200 kronor, helt sjukt att man kan ha tur ibland. Sen hittade han även en snygg tröja och ett par nya mjukisar. Heta köp då han vet att jag älskar hans söta rumpa i ett par slappa mjukisar.
Nåväl, sen shoppade vi lite ljus till köket och lite mys till katterna. Ska jag och Kristian ha en mysig lördagkväll är det klart att dom också ska ha något speciellt. Så vi kom hem med en leksak var till kissarna, en röd boll (precis som den förra) till Nora och en rosa mus till Tyra. Men Nora var så himla nyfiken på den nya rosa musen så Tyra fick inte möjlighet att vara med och leka. Så nu är det officiellt ändrat, Nora fick den rosa musen. Fick dessutom med mig en massa provpåsar med kattmat hem. Kristian skrattade åt mig när jag stog där och snackade sönder expediten så hon faktiskt gav oss märkesmat gratis. Stackars Kristian som får stå ut med mig.
Sen var vi iväg till Lindex och jag inhandlade faktiskt lite saker till mig själv (kors i taket!). Blev en guldfärgad korsett med svarta stenar och en ny guldfärgad ögonskugga. Är iofs en gemensam present till mig och Kristian. Lite kul ska vi väl få ha det ibland. Hehe.
Sen var vi en sväng på Åhlens och nu har jag hittat den där vardagsrumslampan som jag tjatat sönder Kristians öron om i flera månader. Dock dröjer det nog X antal månader tills vi har råd med den, men nu vet vi iallafall var den finns. På vägen hem köpte vi dessutom med oss Thai-mat som vi ska gluffsa i oss ikväll till MELODIFESTIVALEN!!!!!! Blir nog alla tiders. Sen hämtade jag även ut tre stycken paket på Pekås. Känns så bra att vara eftertraktad. När till och med tjejen i kassan säger till mig att jag inte borde fylla år så ofta så förstår man att man faktiskt får en hel del paket. Det är dock lite kul med.
Nu ska jag invänta att Theres dyker upp här hemma och ska låna antingen korsett eller klänning till ikväll. Hon ska tydligen iväg på erotikfest och då vet hon vart hon ska dyka upp, förstås.
så kommer lusten tillbaka. Vet inte om det beror på dagens slapphet eller om det är något annat. Blogglusten är tillbaka, iallafall för en stund. Jag har inte kommit fram till Joakim på hela dagen och inte sett till honom på msn heller så jag kan inte åka dit. Det värsta jag vet är att bestämma mig för att besöka någon som kanske kan vara upptagen med annat. Nej, jag får vänta tills vi kan bestämma en tid och dag ihop istället. Jag ska snart ner till älskade Pekås och hämta 3 (LÄS TRE) paket. Man skulle kunna tro att det är jag som fyller år idag och inte Cissi, men så är inte fallet. Mamma har varit gullig och skickat hit mig ett par långa sockor som mormor har gjort. Gulligt av henne tycker jag. Sen har jag fått paket från Buzzador med en massa kattmat. Jag, eller rättare sagt, mina flickor ska vara smakpanel för någon ny kattmats-sort. Blir nog kalas. Sen har paketet med nya dvd-skivor kommit också. Så nu kan jag äntligen börja bränna igen.
Nej, nu försvann lusten igen. Föresten, jag har fallit tillbaka lite i tiden. Börjat uppskatta hamsterpaj.net och deras barnspel. Jag borde verkligen gå i terapi lite oftare.
Idag är det en vanlig dag, eller inte. Idag är det faktiskt ännu en födelsedag. Ringde och grattade Cissi idag på förmiddagen. Är hennes 22 årsdag idag. Hoppas att hon kände att jag tänker på henne ibland även om jag inte alltid hinner med att luncha och ses. Jag önskar att jag hann men jag har för mycket i ruljans. Känns som om jag håller på att bli vuxen på allvar. Nästa fas är väl att skaffa mig en fickalmenacka och börja planera mina möten med vänner veckor i förväg. Känns som om jag är en dålig vän. Förlåt!
Annars så är det planerat att jag och Kristian ska iväg till Våxnäs idag för första gången sen jag flyttade därifrån. Joakim, min käraste vän har ju som sagt gått och blivit pappa, så vi måste väl visa vår uppskattning. Lilla Nea är värd det tycker jag. I annat fall blir det bara att ladda inför morgondagens melodifestival start. Jag ser det i en helt annan vinkel iår. Bara Kristian vet varför.
...då vi sambos/partners har ångest. Eller iofs, beror väl på om man firar dagen D eller ej. Det gör vi i min familj. Alla hjärtans dag har alltid varit en dag fylld med kärlek för mig och extra viktig att man klurat ut något bra till. Men i år får jag erkänna att jag har idétorka. Det är verkligen svårt med Alla hjärtans dag. Speciellt när man har en pojkvän/sambo som envisas att ha julafton, födelsedag och alla hjärtans dag med mindre än 2 månaders mellanrum. Vart tog min kreativitet från låg- och mellanstadiet vägen? På den tiden hade jag förberett det här i månader. Men i år är allt putts väck. Kanske har han fått allt jag vill ge honom, kanske inte.
Får helt enkelt försöka ta en runda på stan och ringa vänner runt om i Sverige och fråga om råd. Det enda som är planerat är sushimiddag och bio. Men vad ska jag ge honom som är endast till honom, förutom mig själv?
Börjat hända saker kroppsligt denna veckan. Kanske beror det på att Staffan äntligen kommit tillbaka från sin konferans eller vad det nu var han var iväg på. Kändes skönt i måndags när jag kom hem från honom. Sov som vanligt bort ett par timmar direkt efteråt. Har blivit ett krav nästan. Är så känslomässigt slut efteråt. Staffan har förändrats mer och mer i mina ögon sen första gången jag träffade honom. Nu senaste så var det sista gången jag ska gå hos honom, han fick tårar i ögonen och kramade om mig när jag skulle gå. Det är väl ett tecken på att man gör intryck hos människor? Så gulligt av honom tycker jag. Det kändes verkligen. Och när han lovade mig att skaffa någon kanonbra person åt mig till nästa gång så värmde det i hjärtat på mig. Han bryr sig verkligen, trots allt.
Annars har det inte hänt så mycket den här veckan. Eller just ja, anledningen till att jag skulle skriva från början idag var för att jag skulle hurra lite grann för att jag fortsätter att gå ner i vikt och det ger sådana underbara resultat. 7 kilo har jag dimpt nu sen nyår. Det är väl nästan värt att unna sig något snart? Dessutom har jag fått en bonus pga viktminskningen. Mensen har kommit tillbaka efter så många år. Och den här gången är den här för att stanna. Känns som ett lugn inom mig kan sprida sig. Så underbart, hur sjukt det än låter. Har legat hemma och spytt, haft ont och ojat mig hela veckan. Men det kan inte hjälpas, innerst inne är jag så glad.
Annars kan jag väl tillägga att Emma på jobbet fyller 25 år idag. Grattis gumman och en miljon kramar till dig, trots att jag vet att du kommer hata mig för att jag skriver om det här. Hehe, kan inte hjälpas. Jag är en bitch.
Hur ofta händer det egentligen att jag är vaken vid den här tiden, i nyktert tillstånd och umgås med min sambo framför varsin dator? Inte ofta. Och bara därför ska jag nu ta vara på den stunden. Hej på en stund!
Äntligen helg. Jag ser verkligen fram emot att gå till jobbet idag. Känns som en befrielse att det har gått så bra för mig den här veckan och att jag efter ikväll är ledig ända tills på måndageftermiddag. Har varit en händelserik vecka faktiskt. Mycket viktiga saker som hänt.
I måndags så firade jag ju till och börja med min sambos födelsedag. Dessutom passade jag på att storstäda lägenheten och möblera om i vardagsrummet, sovrummet och arbetsrummet. Blev kalasfint! Kommer eventuellt slänga upp lite bilder på lägenheten inom kort. Ska bara se till att min mor lämnar tillbaka min digitalkamera efter sin resa till Thailand.
Sen om vi tar tisdagen så kom jag till jobbet och fick reda på att jag får löneförhöjning från och med nästa löneperiod. Som jag har väntat på den dagen och nu äntligen har den kommit. Ska gå ner och bara jobba 5 pass från och med den 15 februari. Och det datumet är heligt för mig. Mycket heligt.
Sen i onsdags så var det en ganska lugn dag. Var hemma och tog det mestadels lugnt. Beställde lite grejer av min mamma, som jag tidigare nämnde, ska till Thailand nu i februari. Och mamsen lovade mig en ny väska bland annat. Ser fram emot att hon kommer hem därifrån, och hon har inte ens åkt än.
Igår så var jag hemma och såg på film och umgicks med sambon som var hemma tidigt från skolan. Skönt att man kan få lite kvalitéts tid för en gångs skull. Sen blev det jobb för fjärde dagen i rad och åkte hem tidigare för att jag jobbat på så himlans bra.
Idag ska jag till jobbet som sagt, sista jobbdagen denna veckan. Ska bli skönt. Och när jag kommer hem så väntar en överraskning för min älskling. Vad det blir vet han ingenting om. Eventuellt tvingar jag honom med att vänta tills imorgon. Får se om han kan hålla sig.
Som ni kanske märker är jag fortfarande inte i mitt forna ess och känner fortfarande inte för att blogga. Gjorde endast detta som en uppdatering av veckan. Nu vet ni åtminstone lite som har hänt.
På måndag kommer förövrigt Staffan tillbaka, skönt.
){kind=link}