| |
 |
|
| |
Vad är det värsta som finns förutom att sitta och ringa
och aldrig få svar från personen man söker?
Svar: Troligen att sitta och vänta på ett samtal som aldrig kommer
....BAAAH!
|
|
|
|
| |
Vaknade tidigt och kunde inte somna om av någon anledning. Var på dåligt humör. Dock gick det över är jag fått på mig kläderna och ätit frukost. Så jag tog sambon i hand och åkte in till stan för att titta på saker till lägenheten. Jag är så shoppingglad just nu så det är inte klokt. Älskar att få pengar jag inte räknat med. Vi hittade iallafall ingen lampa som jag efterlyste igår. Eller jo, vi hittade en, men att betala 1850:- för en lampa tycker inte ens jag är värt det. Inte en chans i helvete. Det slutade med att vi köpte glitterfärg som jag ska ha när jag målar om i hallen och sen en ny tavla till vardagsrummet. Snart är det hemtrevligt till och med hemma hos mig. Jag längtar.
Var även in en sväng på Gina. Det är nästan för farligt att ha pengar och gå in där. Slutade med att jag drog med mig två klänningar och en cardigan hem. Har egentligen inte pengar till det men va fan, jag handlar ju nästan aldrig och dessutom var det fina färger. Till och med Kristian höll med, och då är han inte den typen som gillar skrikiga färger och kläder. Men det gör jag.
Slutade med att vi skulle till Hemköp för att köpa hem Naturgodis. Vill ha Exotic Snacks naturgodis, det där äckliga fejkmärket som Konsum har smakar ju apahjärna. Gillar det inte alls. Naturgodis ska smaka samma jämt. Det jag ville komma fram till var att jag nästan gick in i Karl-Petter från Lets Dance och Bonde söker fru, som stog och sympatisnackade med någon urinvånare från Karlstad eller bondhålorna runt omkring. Hans flickvän (som förövrigt är från Dalarna) stog tålmodigt bredvid och såg uttråkad ut. Stackars sate. Det kan inte vara lätt att vara okänd och ha en "känd" partner. Jag skulle troligen glänsa mig i media i ett par veckor och sen tröttna, som jag oftast gör om jag får för mycket uppmärksamhet.
Verkar bli en kändistät helg detta. Såg förövrigt att Face-84 inte lämnat stan ännu. Kanske blev en vild efterfest igår med andra ord. Just nu är jag mest besviken för att jag missar Vincent på arena ikväll. Hade gärna gått dit men det är ju mestadels "småbarn" (ursäkta vänner) och jag orkar helt enkelt inte med fulla 18åringar en helg till. Känns som om jag håller på att bli en tråkig tant eller något liknande. Det är helt enkelt inte lika kul att festa som det var förr. Saknar mina röjfester och festerna i Stockholm. Kanske kommer jag ifatt det förflutna festandet i framtiden.
Nu väntar lunchlagning och sen ska jag äntligen ta mig tid att se filmen "The Pianist" som jag velat sett i veckor nu. Har kommit in i en period då krigsfilmer (speciellt från första och andra världskrigen) intresserar mig som mest. Dessutom har jag ju en stor påse naturgodis att gotta mig åt ikväll också. Det är tur att man har en snäll mamma som ser till att man har råd att köpa sånt. |
|
|
|
| |
Dagen började inte så bra. Somnade sent och vaknade tidigt, fick uppvaknandet att lönen inte kommit in på kontot. Katastrof! Käkade lunch med Cissi på kina (som blivit något av ett stammis-ställe), men va i helvete, vi gillart så håll käft. Efter lunchen så var jag bara så otrevlig och ville hem. Var så trött sen natten som var så jag ville bara hem och vila innan jag skulle vidare med tjejerna på After work.
After worken var väl ungefär som jag hade förväntat mig. Mysig stämning, och trevligt sällskap. Dock två stora minus. Inte speciellt god mat + att coverbandet Face-84 var där. Att de var där och spelade var väl egentligen kul MEN jag kan inte ge creed till band som sjunger playback. Det är det absolut värsta jag vet. Kan dock tillägga att jag var nöjd med drickat. Öl, Vin och Cider för 33 kronor glaset. Jag var nöjd, riktigt nöjd. Och nöjdare blev jag när jag insåg att det var Gravendal Cider (för den okunnige kan tilläggas är den bästa cidersorten för oss som bantar).
Nu väntar en lugn kväll med film, lätt kvällsmat (är fortfarande mätt efter tacobuffé och kinamat) samt en hyffsat tidig sömngång. Jag är fortfarande helt slut i kroppen.
Vill till slut även tillägga att min mamma är bäst för att hon förutom lönen (som dök upp på kontot sent i eftermiddags) bidrog med 6000 kronor extra för mig att leva med denna månaden. Behöver jag påpeka att det kommer leda till shopping imorgon lördag? I dont think soo. Imorgon hittar ni mig i närmaste lampaffär. Sovrummet behöver en ny sådan. Lampa alltså.
|
|
|
|
| |
Har precis dansat omkring naken en stund i lägenheten. Ett fredagsnöje jag brukar använda mig av när jag är uttråkad. Hoppas dock inte att någon av alla bussresinärer som åker med bussen här utanför sett mig. Snart kanske det är jag som är det hetast inlägget på youtube, vem vet? Egentligen ville jag bara få sagt att låten som jag slänger in en video på här nertill är fruktansvärt mysig att dansa loss till klockan 10 - halv 11 en fredagförmiddag. Håll till godo, själv ska jag till stan med Cissi och käka kinamat.
|
|
|
|
| |
Satt och väntade på lönen som skulle gjort entré igår. Ingen kom. Visade sig att vi har haft problem med lönutbetalningen från Norge. Typiskt. Fick iallafall ett sms från jobbet där det stog att pengarna skulle finnas på kontot senast idag. Det där "senast idag" förvandlades alldeles nyss till "senast på måndag". Vad innebär nu detta? Jo, att för dom stackare som har planerat att göra saker idag eller under helgen för de pengarna, dom skulle fått i lön, får helt enkelt ändra planerna eller hoppas på att pengar finns att få tag i på något annat sätt. Dock om jag känner mina vänner rätt så kommer lönen från förra månaden vara slut vid det här laget. Detta känns så typiskt Norge, jag vet inte varför, men det gör det. Tur att jag har en snäll mamma som satte in lite extra pengar till mig redan i veckan. Ska ju bygga om på balkongen och dessutom till farbror doktorn med Tyrisen nästa vecka. Får använda de pengarna som stöd pengar tills vidare. Ska ju trots allt betala räkningar. Jag blir galen.
|
|
|
|
| |
Så in i helvete underbart mysigt att umgås med Sofia. Hon får mig att le inombords. Hela den tjejen utstrålar charm och humor. Jag känner mig piggare och gladare än någonsin såhär i efterhand. Hon verkade dessutom tycka om mina viktväktarkakor och light musten jag bjöd på. Kul att man kan göra vännerna nöjda.
Dessvärre hinner jag nog inte med min andra fika ikväll. Jag är ledsen Sandra. Vi får ta det till veckan istället med tanke på att du ska bort under helgen. Men du ska veta att jag tänkte på dig iallafall.
Ska ta och lägga mig i tid ikväll och se på sista avsnitten på Vänner innan det är dags för sömn. Imorgon ska jag först äta lunch med Cissi. Sen blir det After Work med flickorna från jobbet och sen hem och se finalen av Lets Dance. Jag och Sofia är något oense om vem som ska vinna, men det kvittar egentligen. Men vore roligt med en skräll.
Vill föresten tillägga att jag saknar min soulsister från norr. Det är piss att Gävle inte ligger i närheten av Karlstad.
Saknar min familj även i övrigt. Sommarn, kom fort!
|
|
|
|
| |
 utan att jag tänker på det förflutna och det som var. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta. |
|
|
|
| |
Snacka om en idiotiskt ironisk dag. Hade planerat in en miljon saker jag skulle göra. Men ingenting blev som det skulle. Det slutade helt enkelt med att jag under hela dagen idag legat hemma och sett på hela säsong 5 av 2 and ½ men och första 8 avsnitten av säsong 9 av Vänner. Ingenting annat på hela dagen. Tur att jag har haft sällskap av katterna så jag haft någon att prata med. Jag är för pratsjuk när jag kommer tillbaka till jobbet annars om jag inte fått prata med någon på länge. Tyra har dock mest muttrat åt mina försök att samtala med henne. Nora har sovit med ett öga öppet. Som om hon inte litar på mig och vill vara säker på att jag inte dödar henne när hon sover.
Annars har ingenting hänt.
Det slutade med att jag har två stycken fikadejter ikväll. Snart kommer min Sofia hit, en solstråle utan desslike och sen när hon har åkt då ska grannen Sandra komma över och fika. Så jag får minsann hålla igen med maten ikväll då jag ska stoppa i mig sötsaker. Sen när tjejerna gått så ska jag lägga mig i sängen med resten av alla avsnitt på Vänner och njuta av att ännu en natt få sova ensam i sängen. Älskar när Kristian är borta en eller två dagar. Man får mer plats i sängen och får sova länge utan att någon ligger och tittar på en. Men det börjar bli tråkigt med matlagningen. Damn, jag klagar för mycket så nu lägger jag av. |
|
|
|
| |
Känns som om det bara går bättre och bättre ju mer motgångar jag får. Var helt knäckt häromdagen för att jag gick upp ett par kilon när jag var i Degerfors, två dagar senare har jag gått ner dom kilorna igen + att jag hunnit gå ner ett halvt kilo extra. Jag är så satans stolt över mig själv. Det handlar bara om att vara strikt och bestämd.
Får väl erkänna att det var extra tufft nu under de dagar när Kristian varit bortrest. Jobbigare att laga mat till sig själv. Men träningen har gått bättre då jag slipper ha någon som sitter och tittar på mig. Har ju en ganska social sambo.
Orkar egentligen inte med att skriva blogg ville bara göra en kort uppdatering och lägga in ett klipp. Jag är ledig fram till söndag, får se om det blir någon mer uppdatering under dagen/kvällen. I värsta fall får ni vänta tills imorgon. På tal om imorgon, då ska jag troligen äta lunch med Cissi. Längtar som sjutton!
|
|
|
|
| |
Jag förstår inte vad det är med mig och badboys. Har nyss tränat klart och sett på andra avsnittet av "So you think you can dance, Scandinavia". Och jag överdriver inte när jag säger att jag inte kan slita mig från rutan. Jag har en förmåga att alltid se badboys som ögongodis (även om jag sover med en teddybjörn). Hittade en ny favorit bland de tävlande men det är Benke i juryn som får mig att dreggla. Mjau.
Förutom det grymma utseende han har så har han även movesen i kroppen. Damn, tänk att ha en sån på kroken. Tackar inte nej om du skulle kontakta mig. Eller jo, det skulle jag nog. Kristian är trots allt världens finaste.
|
|
|
|
| |
Så var det onsdag och min sista jobbdag innan helgen. Så himla skönt att veta att man kommer kunna vara hemma och göra sånt man vill och behöver istället för att tänka bort hela eftermiddagen och kvällen för att sitta och ringa runt i Sverige. Iofs har jag haft en ganska soft vecka på jobbet. Älskar verkligen projektet som vi håller på med nu, det är så kul med människor som är engagerade.
Det enda negativa med dessa 3 dagar jag ska vara ledig är att min kära sambo väljer att vara borta på praktik och därför inte komma hem förrän på fredageftermiddag. Så nu ska jag stå vid spisen varje kväll och laga mat, åt mig själv. Känns så absurt. Jag hatar att vara ensam. Ikväll förblir det nog så men imorgon tänker jag tvinga någon söt själ att pigga upp mig och komma över på filmkväll. Får se om någon av pojkarna har tid. Annars så har jag planerat en fika med Sofia under morgondagen och likaså en fika på fredag med Mia. Man ska som sagt utsätta tid för att umgås med vännerna. Det är viktigt.
Vill föresten passa på och göra lite smygreklam för min vän Malins venessage som äger rum här i Karlstad nu under en tid framåt. Malin är en skicklig konstnär och det säger jag inte bara för att vara hennes vän utan det är allvar. CIssi tex, du som alltid pratar om kultur, du kanske borde sticka förbi där och ge det en chans? Tror du skulle gillart.
Nu väntar Morgan och avsnitt 2 av "So You Think You Can Dance, Scandinavia". Man ska vara noga med att inte rubba träningen när man har som mål att gå ner de kilon man gått upp under påsk. Är dock på god väg märkte jag på vågen imorse. Jiiiihaaaa! |
|
|
|
| |
Jag är minsann lite slarvig med mina uppdateringar har jag märkt. För det första vill jag bara påpeka att jag VET att jag skriver skumt ibland eller missar eller lägger till en bokstav här och där. Det blir så när man skriver efter vad hjärnan säger att man ska skriva och inte bryr sig så mycket om att titta på skärmen framför. Ni skulle förstå om ni levde inuti min hjärna, som Claes Eriksson från Galenskaparna skulle ha sagt.
Nåväl, jag lovade ju häromdagen att jag skulle uppdatera om det som hände under fortsättningen av min vistelse i Degerfors (även numera kallad urskogen). Hände dock inte så mycket sista dagen vi var där. Vi fikade med Kristians morföräldrar och morbror och sen såg vi på Lets Dance och åkte hem. Kortfattad resume med andra ord. Det jag nu istället tänkte uppdatera om är en film jag såg med sambon för ett par dagar sen.
Har hört som fan om folk som säger att det är världens komedi och en bra sådan. Men jag vettetusan om jag är beredd att hålla med. Förutsägbar, seglivad och framförallt, fööööör lång för att vara så innehållslös. Jag pratar förstås om Juno. Dessutom måste jag bara påpeka att det enda som faktiskt kunnat göra filmen intressant förstördes i mitten av filmen. Vill inte skriva mer ingående om vad som hände med hänsyn till er som inte sett denna film, men kan helt enkelt säga, som jag brukar göra, 3 av 5 och sen var det bra med det.
Är ca 10 minuter kvar till min buss bär av mot stan så jag passar på och avrunda nu så jag hinner slänga i mig min shake. Är ju inne på andra dagen av min nyttiga vecka (säger jag med en fruktklubba i käften). Nåväl, jag har åtminstone tränat så den förbränns inom kort.
|
|
|
|
| |
Äntligen är påsken över. Jag får väl erkänna att jag inte är något stort fan av denna låtsas högtid. Det enda jag kan hålla med om är bra är maten. Eftersom jag inte kan äta godiset som varenda familj envisas att köpa hem. Gjorde dock ett undantag och köpte ett stooort godisägg till min älskling på påskdagen. Han ska inte behöva lida för att hans flickvän är en soffpotatis.
Förövrigt kan jag tillägga att jag har gått upp i vikt under påsken. Inte pga fusk eller lathet utan pga mina svärföräldrar. Av någon anledning så äter jag alltid för lite mat när jag är bortbjuden. Kanske beror det på att jag inte vill ställa krav? Jag vet faktiskt inte. Nåväl, jag gick iallafall upp ett par kilo under föregående vecka så nu är jag uppe på Morgan igen varje morgon och stenhård när det kommer till mat. Igår åt jag dock ugnsbakad falukorv som är så snuskigt gott att jag nästan dregglar dagen efter jag ätit det.
Annars har jag inte så mycket att uppdatera. Jag har under senaste två dagarna uppdaterat mitt tvtittande som jag missat under veckan som gått. Sett allt som spelats in och nu är jag äntligen ifatt. Nyss klar med dagens träning och har börjat följa "So you think you can dance, Scandinavia". Ganska kul att se faktiskt, men jag är nog mer sånginriktad än dans. Inte fullt så kul som Idol. Men man hittar ju sina favoriter. Iallafall utseendemässigt. Dock så åkte sötnosen ut första programmet, men nåväl. Jag har åtminstone Benke att titta på.
Annars så är det final i Lets Dance på fredag. En jävla massa dansprogram nu på senaste tiden, damn. Jag saknar musiken. Dock har Melodifestivalen precis avgjorts och Så ska det låta och Sing-a-long dragit igång igen, men jag kan inte få för mycket av musiken. Jag lever genom den. Nåja, det jag skulle komma till var att jag verkligen hoppas att Tony vinner hela skiten bara för att jag är så trött på Mat-Tina. Känns inte som om det kan bli mer oväntat än om Tony går och vinner. Han är inte direkt folklig om man jämför med Tina.
Ska ta och varva ner nu en timme drygt och sen ska jag dra mig iväg till stan. Första jobbdagen denna veckan efter påsk och det känns helt okej. Ska unna mig att vara ledig troligen både torsdag och fredag så det känns lugnt. 2 dagars jobb och sen är jag ledig i 3. Inga fel alls.
|
|
|
|
| |
Dök upp i Degerfors i onsdagskväll efter en "lång" dags arbetande på jobbet. Har haft en ganska skön vecka med roligt projekt och mycket roligt folk i rörelse. Har trivts, så som Sofia skrev till mig, "efter regn kommer solsken". Har hunnit med en hel del senaste två dagarna. Tänkte passa på att uppdatera en sväng här hemma från svärföräldrarna medan jag fortfarande minns vad som är värt att ta upp. Tror att jag gör som vanligt, tar lite i taget. Kan väl börja med onsdagen.
Var som sagt på jobbet och gjorde mitt bästa (för en gångs skull). Har tappat gnistan över det där jobbet och verkligen inte känt mig laddad för att vara där. Men av någon händelse så har det vänt den här veckan. Allt har känts bra igen eller åtminstone motiverande. En helt okej arbetsvecka med andra ord. Efter jobbet träffade jag på Kristian utanför jobbet och gick och handlade färdkost på Hemköp innan avresa till Karlskoga. Det blev en drickyougurt (alá viktväktarna), en banan, en liten påse cashewnötter och en kaka kokos-sesamfrön. Sen väntade som sagt en lååång resa (som dessutom var på kvällstid) hit till Degerfors. Destination Karlskoga och sedan bilåkning hem till svärföräldrarna. Var astrött när vi kom fram och somnade före halv 12 vilket är otroligt för att vara jag. Jag som vanligtvis är en nattmänniska. Kanske kan det beror på senaste veckans skrikande hemma hos oss på Rud. Tyra är brunstig, igen.
Sen igår (torsdag) var vi iväg till Örebro på begravningen av min sambos farmor. En vacker tillställning med otroligt vacker sång av en kvinna (jag inte vet namnet på). Dock föll tankarna tillbaka på min vän Andreas som somnade in för ett par år sedan och efter själva begravningen var det Kristian som fick trösta mig och inte tvärtom. Mycket känslor blandat mellan sorg och glädje. Begravningar är alltid så kämpigt för alla. Oavsett hur nära man stod personen.
Efter begravningen åkte vi iväg till Kristians farbror (som förövrigt liknar någon av maffiabossarna ifrån Sopranos) och hade begravningskaffe. Mysigt men aningen tillbakadraget från min sida. Mitt emot mig hamnade nämligen en man (vars namn varken jag eller Kristian vet) och denna man måste ha varit någon satanistisk figur eller möjligen väldigt ledsen inombords. Han sa knappt ett ljud under hela tillställningen och när de äldre (80+) tilltalade honom snäste han tillbaka eller muttrade. Jävla gubbe! Kristian märkte inte av detta förrän på kvällen när jag konfronterade honom för att ta reda på hur nära släkt gubben var. Som tur var så var det släkt med släkt och ingen närastående.
Träffade även på en del av Kristians kusiner vilket var både kul och okul. Isabelle (som dessutom har världens hetaste namn ;) var väldigt knäckt pga sin farmors bortgång och det kändes inte alls kul att inte kunna stödja. Hon känner mig ju inte alls. Louice däremot var en jävligt social "spanjorska" som tydligen tyckte att det var kul att träffa på mig (det sa hon iallafall). Som jag tidigare skrev, både glädje och mindre glädje på tillställningen. Bjöds föresten på smörgåstårta och jag vet att jag inte borde ha nallat en bit. Men jag kunde inte låta bli. Räkor är mitt liv det. Åt dessutom ett kex men av märket viktväktarna så det var väl duktigt av mig ändå? Till detta så drack jag dessutom mineralvatten medan resten drog i sig cider, öl eller kaffe. Jag är för jävla bra på detta med dieter.
Sen efter fikat åkte vi hem till Kristians farmors lägenhet och skrev en lista över sånt vi kan tänka oss att ta över om ingen annan vill ha det. Hittade bland annat en jättesöt samling med tallrikar man hänger på väggen och en tillhörande väggklocka. Jag hoppas innerligt på dessa då det vore en ära för mig att få ha något som tillhört släkt nära inpå. Föresten vill jag tillägga att min svärfar är otroligt trött på påsktomtar ;)
Senare under kvällen så stack vi iväg till en asiatisk restuarang hela gänget hemifrån. Jag, Kristian, svärmor, svärfar, kristians två bröder och sofia (som kristians brors tjej heter). Var en otroligt skum afton måste jag säga. Det började med att vi skulle beställa och kvinnan som skulle ta beställningen berättade för Kristian och Sofia (som skulle beställa samma maträtt) att maten var oätlig och att hon inte rekommenderade det. Sen hade de även i menyn ändrat på något skumt sätt så att grön currypasta tydligen ska vara svagare än röd (som det i Thailand är tvärtom). Hela besöket på restuarangen var absurd. Dessutom kom hon in flera gånger och frågade om vi vill prova den oätliga maträtten.
Under kvällen skulle min svägerska Sofia även beställa in en öl. Varpå samma kvinna frågar vilken sort hon vill ha: Lättöl eller Starköl. Sofia säger att hon vill ha en mellan och kvinnan säger att dom inte har mellanöl. Sofia beställer istället en starköl och min svåger Mikael en likadan. När de senare blir serverade dessa två öl visar det sig att Mikael har fått en mellanöl och Sofia en starköl. Skumt sätt att servera gästerna på?
Behöver jag tillägga att gårdagen kändes upp och ner?
Idag har vi hittills bara hunnit med att äta frukost och se klart på en film vi påbörjade igår som gick på tv2. Att leva utan mig hette den och var en ganska bra film. Dock utan en del scener som jag tyckte skulle varit med men helt klart en sevärd film. 3 av 5.
Idag blir det även PÅSKMAT (ÄNTLIGEN!) och det har jag sett fram emot hela veckan. Skinka, ägg och förhoppningsvis lite sill och lax. Mumma Mumma! Sen ska vi träffa Kristians morföräldrar som aldrig var med under begravningen igår. Söta är dom, de där två.
Ska ta och avrunda nu innan släkten undrar vad det är som smattrar så jävligt från datarummet. Sofia har redan varit in en gång och undrat va fan det var som lät. Men jag återkommer under morgondagen när vi är hemma igen och då blir det lite uppdateringar kring dagen som varit.
Vill förövrigt passa på och önska alla en jävligt glad påsk. Och glöm inte att snart är det jul igen och då kommer julkärringarna. |
|
|
|
| |
Bara en timme kvar tills jag ska vara på jobbet och låtsas som om ingenting har hänt. Jag vill inte. Jag känner mig verkligen inte upplagd för en dag full av sociala förfrågningar. Jag vill vara hemma, gråta ut ordentligt, tycka synd om mig själv och ta tag i livet igen. Men just nu är jag bara tom. Tom och oönskad. Så känns det åtminstone.
Ska försöka få i mig lite mat här om en stund. Det kommer inte smaka. Det gör det aldrig när jag är såhär nere. Jag önskar jag kunde veta i förtid att jag är på väg in i en period av skit. Men det kommer alltid så plötsligt. Jag blir lika chockad varje gång. Stackars Kristian. Det är han som får se mig såhär nere. För er andra är jag van att ljuga och måla upp en vacker fasad. Men innerst inne gråter jag, det vill jag att ni ska veta.
Min mamma ringde förut också. Hon hörde direkt att något var fel. Trots många försök att muntra upp mig med pengar och annat så gav hon till slut upp. Mutor fungerade inte på mig denna gången. Det brukade det göra. Fick jag bara en morot var jag snart på benen igen. Hon märkte att det inte var läge den här gången. Jag ser framför mig hur mitt liv går som en berg-o-dal-bana. Jag är trött på det. Trött på att aldrig få vara riktigt på topp innan det är dags att trilla ner igen. Har dock lovat mig själv att inte svika dieten. Den är det enda jag har kvar att hoppas på. Och som jag hoppas sen. Jag är så jävla sträng mot mig själv, men visst tillåter jag "fusk" ibland. Men jag går nedåt, det är det enda som räknas. Det går neråt, sakta (kanske) men säkert.
Min mormor är dessutom sjuk. Ordentligt sjuk. Vi vet inte vad som kommer hända. Imorgon ska hon till sjukhuset för andra gången på en vecka. Jag är sjukt orolig. Kanske är det dags för en "februari"-månad i repris. Ännu en månad fylld av skit. Jag orkar inte det. Inte en gång till. Det är dessutom tröttsamt att folk runt omkring tror att det bara är att lägga åt sidan. Jag behöver bearbeta. Låta det ta tid. Låt mig få min tid. Men inte då, jag ska vara precis som vanligt. Men det är jag inte. Inte någonstans.
Nåväl, mitt i allt tjat så är pastavattnet klart. Får hoppas att det känns bättre imorgon. På torsdag så väntar begravning. Vill inte må sämre än jag behöver under den tiden. |
|
|
|
| |
Jag har absolut ingen aning om vad som hände över natten. Vaknade upp imorse med världens ångest. Jag mår inte alls bra. Gråter varannan minut och känner mig så tom i själen. Jag tror det är dags för en nedåtperiod i mitt liv igen. Det är vid sådana tillfällen jag är så glad att jag har bloggen. Även om mina vänner fungerar bra som stöd så är det något speciellt med att kunna skriva av sig när som helst på dagen och natten. Jag får lixom ut allt i ord som jag vanligtvis har svårt att få ut i tal. Jag kan uttrycka mig som jag själv behagar utan att någon undrar varför jag sa eller uttryckte mig som jag gjorde. Jag kan helt enkelt vara mig själv utan att oroa mig för att vara i vägen för någon. Om du inte har tid att lyssna, då läser du helt enkelt inte min blogg. Jag känner mig så fruktansvärt ensam och ovälkommen även om jag har ett ton med vänner och familj som bryr sig.
Hur kan man känna sig så liten och ynklig när man innerst inne vet att man är älskad av många?
Den senaste helgen var helt ärligt den värsta helgen det här året. Det var så mycket misstag och missförstånd under helgen som tog kål på min energi. I söndags när jag skulle försöka mig på att gå till jobbet hade jag ångest och panik. Igen. Jag vet inte vad som händer men något är det som är på gång. Är jag på väg att gå in i väggen? Är det depressionen? Jag vet faktiskt inte. Men jag hoppas att min kära vän Staffan ser till att skicka den där remissen till psyk snart så jag får komma iväg och prata om mitt förflutna. Det är trots allt bara det förflutna som spökar. Min nutid känns inte alls så farlig. Även om det förflutna givetvis går ut över mitt nuvarande liv.
Är det inte konstigt föresten att man ena dagen kan skriva ett inlägg om hur vacker och bra man känner sig och sen dagen efter vaknar man upp och känner sig eländig som fan? Jag skulle fan skriva en bok. Ta tag i mitt liv och skriva av mig dagarna i ända. Frågan är om någon skulle läsa den när den var färdig. Efter all skit jag gått igenom genom livet speciellt pga Per är det inte konstigt om någon annan blir berörd. Jag har levt i ett helvete men försöker verkligen att inte låtsas om det. Ibland går det bra att förneka, ibland är det lönlöst. Jag är så ensam, inuti. |
|
|
|
| |
Känner mig vackrare, sexigare och framförallt bekvämare med mig själv än jag någonsin gjort förut.
Mitt självförtroende är på uppgång och det är tack vare ingen annan än mig själv.
Ni vänner kanske funnits där och stöttat, men utan min egen kraft hade ingenting hänt.
Detta inlägg tillägnar jag mig själv och vill ännu en gång påpeka hur jävla duktig och snygg jag faktiskt är och faktiskt kommer bli. Jag är på god väg att lyckas. 20-25 kilo tills den 25 juni.
Hade dessutom fått en kommentar från en okänd läsare som kallar sig Jessica som frågade om hur jag tog tag i min viktnedgång och hur jag orkade med träningen och min numera sundare kost. Svaret är kort och gott, det gjorde jag inte. Jag bestämde mig bara och körde stenhårt på det jag bestämt. Än idag känner jag behovet av att få unna mig godsaker och skippa träningen. Men jag gör det bara inte, för det är inte värt det. Som jag skrev tidigare, nu känner jag mig snyggare och bekvämare med mig själv och det kan ingen sockerbit eller chipsnäve i världen sätta sig upp till. Man får helt enkelt byta inställning och liv, inte kost- och träningsvanor. |
|
|
|
| |
Usch, det här känns verkligen som en dag som egentligen inte behövs i mitt liv. Det är söndag. En söndag då jag återigen måste sova ensam. Jag hatart! Dessutom är det söndag som även betyder att det är tillbaka till jobbet idag. Suck. Jag hatart, verkligen! Denna veckan hoppas jag går med racer-fart och dessutom hoppas jag att jag inte behöver jobba imorgon. Står fortfarande som reserv så jag kan hålla alla tummar jag har. I annat fall blir det fyra långa dagar på jobbet men sen avslutas dom med 5 dagars ledighet, åtminstone. Lite kan man väl få hoppas? Om det visar sig att jag inte ska jobba imorgon ska jag fråga om det är okej att byta dag. Att jobba imorgon och vara ledig onsdag. Vore ju trevligare med 6 hela dagars ledighet. Men vi får väl se hur det visar sig bli.
Har precis kommit upp ur sängen, tagit mig en dusch och ätit frukost. Av någon anledning känner jag mig fortfarande trött. Kanske är det inte kroppen som är trött utan huvudet? Jag vet inte, något är det som är fel iaf.
Kvällen kommer iallafall bestå av jobb, hemkomst, matlagning, ätande och troligen somnande direkt efter det. Jag känner mig inte utsövd. Skulle troligen behöva stänga av mitt liv från telefoner, tv, internet och fokusera på mig själv istället. Var länge sen jag hade en "Bella-dag" som min psykolog från gymnasiet kallade det. En dag fylld med sånt som får mig att må bra. Läsande, badkarsdopp, power-naps mitt på dagen. Jag saknar den tiden.
Kort och gott, den här helgen hade gärna fått vara nästa helg. |
|
|
|
| |
Ja, jag erkänner. Jag tycker det var rätt låt som vann. På sätt och vis. Jag och sambon envisades med att rösta på både Charlotte och Sanna. Svårt att avgöra vilken som var bäst, bägge fick mig att rysa ikväll. Sanna med sitt kärleksfyllda men även tårdrypande ansikte och Charlotte med sin starquality. Nej, jag har ingenting att tillägga ikväll.
Charlotte är värd sin plats i Belgrad! |
|
|
|
| |
Men tävlingen är enligt mig redan avgjord. Vinner inte Charlotte Perelli eller Sanna Nielsen så har jag ännu en gång fått bekräftat att Sverige inte har någon smak. Ska faktiskt rösta på egen hand ikväll, dock bara på en av låtarna. Vilken det blir har jag och sambon inte enats om ännu. Men det kvittar nästan, bägge äger finalen.
Väntar med spänning på Björns insats. Ska tydligen vara något utav det vanliga i potpurri-tema. Jag ser fram emot det. Återkommer efter finalen. |
|
|
|
| |
Så var det sista vardagen denna veckan, eller kanske första helgdagen. Ja, det får man väl se som man vill. Blev en ganska lugn kväll igår. Anna skulle som sagt åka tillbaka till Branäs idag på morgonen så hon orkade inte köra så hårt igårkväll så tjejerna var bara här i ett par timmar. Drog väl hem strax före halv 10. Skönt på sitt sätt då jag knappt sett till Kristian den här veckan. Vi såg "En Shrekig Jul" och sen la vi oss.
Dagen idag blev lite annorlunda än tänkt. Skulle ha fikat med Sandra, men hon hörde inte av sig. Skulle på Blue Moon Bar och äta tacobuffé men tillslut var det bara jag och Theres som kunde så vi sköt upp det till om två veckor då resten av tjejerna kunde. Känns väl bra då det är mycket bra på tv ikväll men jag hade sett fram emot tjejsnack. Men trots allt så är det roligare när man är fler och inte behöver stressa som vi hade behövt göra om vi skulle ta det idag. Så det får helt enkelt bli en lugn fredagkväll med lite god mat och kanske "Lets Dance". I annat fall blir det nog någon film. Vi får se.
Imorgon ska jag iallafall övertala Kristian att åka till Willys och handla. Jag är shoppingfreak och när jag inte kan shoppa kläder då shoppar jag mat. Så är det bara. Mat är dessutom nödvändigt, och gott. |
|
|
|
| |
Kom hem för ett par timmar sen från stan. Bitter och sur var jag så Anna lär inte ha tyckt att jag var speciellt lajbans att umgås med. Började med att vi skulle leta efter någonstans att äta, där jag faktiskt inte bara behöver äta grönsaker, och detta kan tilläggas var jävligt svårt. Hur i helvete kan det vara svårt att hitta ett bra lunchställe i Karlstad. Det är ju för fan inte i Deje eller Vålberg vi letar, vi letar i Karlstad. Värmlands största stad. Det är tamme fan sjukt.
Hittade till slut ett ställe iallafall som verkade okej och tja, kanske inte världens mysigaste ställe att äta på men maten var iallafall god. Och framförallt billig. Som tur var. Käkade varsin tallrik med nudlar och biff i vääääldigt starksås (enligt Anna iaf) och sen vandrade vi vidare. Anna ville shoppa och jag försökte agera smakråd. Dock är det väldigt mycket roligare när man har pengar att shoppa för själva också. Har dåligt med pengar nu när det är två veckor kvar till löning.
Nästa vecka är det dessutom dags för Kristians farmors begravning. Så jag har långledigt nästa vecka. Jobbar måndag, tisdag och onsdag och sen är jag ledig fram till åtminstone tisdag veckan därpå. Får se om jag kan tjata på min mor att komma och hälsa på i påsken. Jag är så innerligt trött på att inte få påskmiddag längre. Jag tror minsann inte jag ätit påskmat på år. Säkert 5 år. Ja, för inte fan har jag ätit det sen jag flyttade hemifrån. Nåväl, vi får väl se hur det blir. Jag hoppas på påskmat.
Tjejerna anländer snart då det är bestämt att det blir spelkväll ikväll. Något synd om Kristian som får stå ut med tjejprat och diverse internskämt, men hur ofta är det egentligen vi samlas hela gymnasiegruppen? Inte ofta. Nej, precis. Han får minsann stå ut.
Har dessutom lyckas med att tjata till mig en fiskgratäng till kvällsmat. Med räkor i. Mumma! Så jag borde vara nöjd, men nej, det är jag inte. Bitterfitta är vad jag är. Möjligen smittade det av sig när jag läst min vän Jennys blogg. Jag vet inte. Sur är jag, och jag hoppas att det inte smittar av sig vidare.
Nu blire fiskgratäng-tillagning innan brudarna knackar på. Vi hörs och syns! Tjoflöjt! |
|
|
|
| |
Äntligen ska jag få sova ut på morgonen. Denna veckan har varit lugn som satan. Har inte jobbat mycket alls. För att vara ärlig, har jobbat 1 dag på hela veckan. Eller rättare sagt, 1 kväll sen i fredags förra veckan. Och nu är jag ledig fram tills på söndageftermiddag. Har unnat mig det. Och anledningen är mina älskade vänner. För en gångs skull så känns det som om mina vänner är viktigare än någonting annat. Jag tycker inte att jag har gjort annat än att jobba på senaste tiden. Och det tär på mina relationer.
I måndags tex, då passade jag på att träffa min älskade "syster" Liv. Jag har inte sett människan sen nångång i Januari och dessa månader har varit sjukt långa. Har saknat henne så sjukt mycket och när jag såg hennes hår och hennes stoooora leende igen efter så lång tid var det inte långt ifrån att mina tårar började att rinna. Vi gick runt i affärer och kikade och jag fick faktiskt Liv till att shoppa loss ordentligt. Och på en affär hon sagt att hon aldrig skulle handla i. Tji fick hon. Jag vet att jag har smak för sånt där. Sen käkade jag lunch på Duvan och det var väl inte direkt något hit men det fick duga. Senare den kvällen åt jag och Kristian tacos och såg på den nya Irene Huss filmen. En sevärd film men dessvärre inte lika bra som den första. Något besvikna var vi.
Sen har jag planer för dagen och kvällen idag minsann också. Först ska jag iväg till stan med Anna Panna som är hemma från Branäs. Vi ska på systemet och förhoppningsvis kan jag övertala henne att äta lite lunch också. Men vi får väl se. Sen ikväll har jag bestämt att jag, Anna, Cissi och Sandra ska ha våran ökända spelkväll. Jag bara älskar när vi är samlade igen precis som på gymnasiet. Det blir såna mysiga stunder.
Sen imorgon är det tänkt att jag och min andra vän Sandra ska ta oss en fika på stan. Så vi får väl se om hon hör av sig om det eller ej, annars är det Tacobuffé på Blue Moon med Theres och troligen Pernilla och Camilla som gäller. Hoppas av hela mitt hjärta att det blir så för annars blir det bara jag och Theres och sen en herrans massa pojkar. Lite pinsamt för mig att hålla igång med mat och snack isåfall. Är inte lika van som förr med pojkar och samtal. Iofs har jag Kristian, men han beter sig som en man, inte en pojk.
Sen imorgonkväll vet jag inte om jag ska vara hemma med Kristian eller om jag ska passa på att sticka iväg till Marcus på Frödingshöjd och se på film med honom och hans lillebror. Vore mysigt då vi aldrig ses annars, men jag har som sagt inte bestämt något. Lördagkväll ska jag och älsklingen iallafall bojkotta allt festande och hejja fram Sanna, Amy, Charlotte eller Linda till segern i schlagern. Vore pinsamt om det blir någon annan som vinner. Dock vet jag att min bror hoppas på Frida, men jag tvivlar på henne, dessvärre bror. Du får iallafall se henne i sommar på Ludvikafesten.
Jo, just det. Ludvikafesten har släppt sina första artister inför sommaren. Ser ut att kunna bli en lovande sommar och blir det inte det så kan jag och Kristian alltid dra till Peace & Love över kvällen/natten. Tror dock att min kära syster skulle slå ihjäl mig då om vi inte är hemma och är sociala. Sen hoppas jag givetvis på bra väder iår också, förra året regnade festen bort. Så himla tråkigt när man är partysugen.
Nåväl, nu ska jag äta frukost och invänta samtal från Anna och se om det blir någon lunch eller ej. Tjofräs! |
|
|
|
| |
Sen hamnade jag i en period i livet då jag inte kände för att blogga. Jag vet inte om det är när jag mår som bäst som jag drar mig undan från att uppdatera. Kanske för att jag är rädd att min glädje ska rubbas. Nåväl, jag är tillbaka på Livs begäran. Dessutom har jag fått klagomål från Cissi att jag inte uppdaterat tillräckligt. Jaja, jag ska ta mig tid och lust. När jag känner att jag mår lite sämre än jag gjort senaste veckan. Gör en ganska resumerande veckoblogg så ni inte glömmer bort mig iallafall.
Som jag då redan skrivit har senaste veckan varit kalasbra. Jag har haft en skön vecka med mycket jobb, mycket kärlek och en hel del mysiga samtal och liknande. Förra veckan började dock med att jag under 4 nätter drömde mardrömmar så jag vaknade kallsvettig och illamående. Tänk att man låter drömmar påverka en så jävla mycket som man gör. Det handlade iallafall om allt från krig, död till ångest. Låter väl lagomt kul va, inte sant? Det sjukaste är dock att jag drömde att min chef hjälpte mig att dra ut en lång spaghetti ur näsan. Samtidigt som jag spydde något gult som såg ut som pulvermos. Något ofräscht men jävligt suspekt.
Veckans höjdpunkt var dock lunchen med Cissi i fredags som var så in i helvete avslappnande och mysig. Av någon anledning så håller jag aldrig tillbaka med den tjejen. Hon får mig att släppa ut alla känslor. Dessutom är det lätt att få ur sig ilska genom snack med henne då hon förstår mig. Helt och fullständigt. Köpte mig ett nytt partylinne för 50 kronor och jag får väl erkänna att jag inte fruktar att köpa kläder längre. 11,5 kilo senare så är jag en ny människa. Iallafall på insidan. Jag mår så himla bra så ni anar inte.
Nästbäst under den gångna vecka var förfesten inför personalfesten i lördags (som förövrigt var allt annat än bra). Jag var som de flesta redan vet utklädd till Jack Sparrow på denna look-a-like fest och jag fick en hel del komplimanger. Två okända tjejer kom fram till mig under festen och sa att jag var den hetaste Jack Sparrow dom någonsin sett. Så jag tar det som en komplimang. Mitt självförtroende var på topp under kvällen. Iallafall under förfesten och introt på personalfesten. Sen spårade allt ur och jag drog hem istället. Fick sova med duntofflor, mjukisbyxor, tre filtar och duntäcke denna natten. Regnet och kylan blev för mycket för min kropp som protesterade rejält. Vill ändå tacka Sara, Theres, Camilla, Pernilla, Emelie, Henrik och Jonas som såg till att förfesten blev kalas. Jag ångrar inte för en sekund att jag tog mig dit. Mycket flams och trams, och det var det jag behövde.
Pernilla är föresten en ny bekantskap. Och en väldigt trevlig sådan. Fick en hel del söta sms under kvällen av henne och hon är en typisk person som jag har galet kul med. Rolig, söt och flum. Sen visade det sig att vi hade en del gemensamma bekanta. Mer än så säger jag inte. Jag hoppas iallafall på att vi kommer ha fortsatt bra kontakt. Men det lär vi ha eftersom vi jobbar ihop. Hon sa iallafall till mig många ggr att hon var glad att jag var där med henne. Så visst är jag en bra vän, det vet jag.
Idag har jag dessutom tagit mig lite ledigt så jag kan unna mig en fika på stan med min Liv. Har inte sett henne sen i Januari eller något sånt. Hon har inte ens hunnit få sin julklapp, så hon ska få den nu så att hon minns mig när hon är på posten i Norge och sliter. Jag tänker på henne emellanåt. Funderar på att ta med henne till T, hon nämnde igår att hon aldrig varit där. Mysigt fik det måste jag säga. Sen kommer Kristian hem från Degerfors ganska tidigt idag, så har lovat honom en filmkväll. Jag är lyckligare än någonsin med den mannen. Han förändrar mitt liv, hela tiden. Och trygghet, det är han in i helvete duktig på.
-----------------------------------------------------
Föresten så vet jag att en del av mina läsare tycker att det är kul när jag skriver in lite recept och sånt här med. Så jag kan väl passa på och tipsa om en pastagratäng som jag gjorde igår till mig och sambon. God och mättande. Dessutom inte särskilt onyttig.
Jag tog helt enkelt och kokade pasta så att den var nästan helt klar. Ett par minuter kvar av koktiden eller så. Strödde ut den i en ugnsform i botten. Sen skar jag korv, bacon, broccoli och röd chili och la som ett andra lager ovanpå pastan. Sen blandade jag creme fraishe, matlagningsgrädde och ädelost i en bunke och ringlade över. Sen slutligen så kryddade jag med peppar och chilikrydda och sen in i ugnen i 15 minuter ungefär. Resultatet blir krämigt men samtidigt lite rinnigt. Som en pasta med pastasås. Sjukt gott! Och som sagt, matigt.
----------------------------------------------------
Nu ska jag ta och klä på mig lite andra kläder än mjukisarna och sen blir det lunch för min del. Vi får se när nästa uppdatering kommer. Men jag garanterar inte att det blir snart.
Föresten, en sista rad. Ola skulle ha gått vidare från andra chansen. Sibel är tragiskt tråkig på scen.
|
|
|
|
| |
Så var äntligen dagen här. Dagen då jag äntligen får prata med min mamma igen. Mamma är en stor del av mitt liv och hur stor del hon faktiskt är har jag märkt under de senaste 2 veckorna som jag varit utan hennes röst och stöd. Kändes så skönt att få det bekräftat att hon haft det bra och tänkt på mig. För OM jag har tänkt på henne. Första dagarna rann mycket tårar för att hon var borta. Hon är som en säkerhet för mig, min mamma. Förmiddagen kunde inte ha slutat bättre än att få det där efterlängtade telefonsamtalet. Hör hennes röst och höra henne berätta om allt hon varit med om. Dock tyckte jag att hon kunde ha uteslutit en del saker. Som att hon var nära på att dö för ungefär en vecka sen. Tydligen var hon inte långt ifrån att bli biten av en GRÖN MAMBA. Om hon hade blivit biten hade hon varit död på ungefär 5 minuter. Kan inte tänka mig att liv utan min mamma så även om jag vet att hon klarade sig från bitmärken så dunkade hjärtat hårt när hon berättat klart.
Fast enbart med glädje är det inte som jag skriver i bloggen idag. Min andra hälft Kristian kommer nämligen från och med idag att inte sova hemma varje natt. Han har påbörjat en 4 veckor lång praktik. Kunde jag uttrycka mig i hat hade jag gjort det nu. För jag hatar verkligen att vakna upp och se hans del av sängen orörd. Att veta att han inte kommer vara hemma när jag kommer hem från jobbet får mig att känna mig sorgsen inombords.
Imorse när jag vaknade och han inte var hemma så grät jag seriöst. Det är en sån fruktansvärd känsla att känna sig ensam. Jag vet att både han och min mamma finns där hela tiden även om dom inte befinner sig i samma rum som jag, men det är ändå en seperationsångest jag har. Jag är livrädd att bli lämnad ensam. För att bekräfta att han faktiskt bara var på praktik och inte hade lämnat mig, så var jag tvungen att ringa upp honom på mobilen och höra hans röst. Kändes behagligare och i den stunden så fick jag återigen en påminnelse hur mycket jag faktiskt älskar honom. Så jävla patetiskt och idiotiskt att jag ska behöva få bekräftelse för en sån sak, men jag lever med sorgen och hatet i hjärtat. Och det är Pers fel.
Har dessutom hunnit med att träna och se på gårdagens avsnitt av Topmodel. Känns som en vana att starta min måndagmorgon på detta sätt och faktiskt så sätter det sina spår. Närmast så ska jag ta mig en dusch, slänga i mig tacogratäng-resterna från igår och sen se på Private Practise. Sen börjar det närma sig jobbtime. Är inte så taggad men förhoppningsvis blir det inte lika hemskt som det känns nu. |
|
|
|
| |
Jag är förkrossad. Dem slog mig med bravu. Jag är chockad. Men glad, samtidigt.
Kvällens startfält i Karlskrona är jämt. Och för att vara ärlig. Idag har jag hört årets bästa bidrag. 2 ggr faktiskt. 2 låtar som slagit ut mina tidigare favoriter. Nu får vi se om jag har samma smak som svenska folket. Troligen inte men jag håller med det som Christian Luuk sa. Detta är årets jämnaste startfält. Dödens grupp.
Dessvärre måste jag säga att jag är besviken på Charlotte Perellis låt. Den var bra, men jag hade förväntat mig något med mer fart om som dessutom var oväntat och kändes nytt. Men så blev det inte. Charlotte låter som en blandning mellan Elena Paparouzu (förlåt för stavningen) och någon gammal schlager/poplåt som tidigare klassats som en sämre schlagerlåt i Eurovision sammanhang.
Men åter igen, jag är kort sagt nöjd. För en gångs skull hörde jag en låt som var värd en femma. Och dessutom en ballad som kommer köras stenhårt på min mp3-lista.
Go Linda! Go Calaisa! |
|
|
  |
|
){kind=link}