Jag och Kristian är båda lediga idag. Ska julpynta och få i ordning lägenheten nu på 2 timmar. Varför? Jo, för att då kommer ett gäng från jobbet hit och ska förfesta. Ingen av mina vänner kan väl ha missat att jag ska på personalfest ikväll. Big no no! Har laddat inför min utklädnad som lussekatt i flera veckor. Hoppas att det blir en kul fest i år.
Har inte tid att skriva mer idag, men kanske får ni en uppdatering imorgon. Tjofräs!
Snälla snälla snälla. Vet du något om Jimmys försvinnande, hör av dig till polisen eller någon av de andra numren som uppgetts i artiklar under veckan. Låt de anhöriga slippa lida, det är en vecka på dagen nu.
Just nu önskar jag att jag befann mig någon helt annan stans. Att jag kunde befinna mig i Ludvika och hjälpa mina vänner att leta efter Jimmy. Men det går inte, av flera skäl, hur mycket jag än önskar att jag kunde. Jag har tur som har Emil som trots att det som har hänt orkar ta kontakt med mig dagligen och uppdatera läget från hans sida av sanningen. Det som gör mig mest upprörd är hur media skriver om händelsen. Målar upp en massa bilder i huvudet på folk och gör anhöriga ännu mer ängsliga. En hel del är säkert sant, men det är konstigt hur mycket detaljer som inte getts ut till allmänheten.Jag hoppas verkligen att Jimmys försvinnande tas upp ikväll på Efterlyst. Vi behöver all hjälp vi kan få att hitta Jimmy.
Jag sörjer verkligen med Louise och hennes Morgan, och givetvis med Emil och hela Jimmys familj. Var är du Jimmy? Kom tillbaka på något sätt så folk slipper måla upp det värsta senariet i huvudet.
Så var det dags igen. Denna gången gäller det en person som jag faktiskt vet vem det är personligen. Så snälla du, läs igenom artikeln och hör av dig till polisen om du vet något om Jimmys försvinnande;
Jag vet att bildkvalitéen kanske inte är den bästa. Men med tanke på att bilderna är tagna med mobilen så är jag hyffsat nöjd. Tack Anna för att du fick mig att ta tummen ur röven och uppdatera mitt bildarkiv.
Jag lovade häromdagen att jag skulle lägga in en bild på min gullunge Maximilian så fort jag hade mobilen i närheten. Och nu hade jag turligt nog det då jag tagit lite bilder på lägenheten efter min julstädning. Så jag har tänkt att slänga upp den bilden först, och sen några på min julstädade lägenhet. Skrytsam som jag är ;) Dock får ni ha översyn med att ljusstakarna inte kommit upp än, då det faktiskt inte är första advent förrän nästa helg.
Jag och Kristian brukar prata emellanåt om hur det skulle vara om vi fick barn ihop. Nyfiken som jag är ibland så var jag inne på www.svenskanamn.se och gjorde en test om vad vår framtida dotter skulle heta. Behöver jag säga att jag blev lika glad som förvånad när följande namn dök upp;
Sen har jag ju hunnit med min Stockholmsresa nu också under veckan som gått. Eller rättare sagt, jag har hunnit med den sen sist jag skrev i bloggen i förra veckan. Så får att tillfredställa nyfikna ögon så kommer här en resumé av resan. Så noggrant i detalj som bara är möjligt.
Det hela började tidigt på fredagmorgon, redan klockan 06.45 med att jag vaknade och kände mig sur och trött i hela kroppen. Packade i ordning våran matsäck och begav oss till bussen, som av en händelse (läs skräll) var försenad. Kom till busstationen och Swebus-bussen 5 minuter innan tänkt avgång och gissa om jag var stressad och grinigare vid det tillfället än tidigare på morgonen. Det sprutade eld och lågor ur min mun och jag gnisslade tänder. Skämt osido, så farligt var det inte. När vi väl kommit på plats i bussen och jag fått äta upp min färska ostfralla med riktiga räkor och skagenröra så vart jag lugnare och till och med så mild att jag erbjöd min kära sambo att leka en lek. Det ville han gärna och på den vägen var det. Måste dessutom tillägga att Kristian fick en komplimang i bussen av ett gäng övergödda pensionärstanter som påpekade att han var en hejare på att göra flätor. På mig då alltså.
4,5 timme senare var vi framme i mitt älskade STOCKHOLM. Jag fick nästan tårar i ögonen så lycklig var jag över att vara tillbaka i stan. Vi begav oss ner till tunnelbanan genom Centralen och vem är den första personen jag får syn på om inte Fredrik "Hammarby-Nils" Rehnberg som ironiskt nog gick i min klass i hela 3 år på gymnasiet. Jodå, han hade varit i Stockholm på Slipknot tidigare under veckan och var nu på väg hem. Vi tjitt-tjattrade en stund och sen åkte jag och Kristian ut till Östra Station och roslagsbanan mot Täby Centrum där vi mötte upp min bästa vän Josefin.
Vi gick och åt lunch på ett jättemysigt café där det bjöds på bakad potatis och skagenröra (skräll att det blev skaldjur IGEN) och sen gick vi och tittade efter en present till Kristians brors tjej som fyllt 30 nyligen. Vi hittade det vi skulle ha och lagom till vi skulle betala presenterna så hittade Kristian den här videon;
Förälskade som vi är i våra små kattbäbisar så kunde vi inte göra annat än att köpa filmen och se framför oss hur glada katterna skulle bli när vi kom hem igen till Karlstad.
Efter inhandlandet så mötte vi upp Jossans pojkvän Daniel och min lilla skruttbäbis Maximilian som bara blir större och större för varje dag som går. Bild på skrutten får jag lägga upp senare i veckan då bilden ligger på mobilen och mobilen just nu inte finns inom räckhåll. Nåväl, vi gick iväg och tog en fika och lekte lite med Maxie innan klockan blev så pass mycket att det var dags att möta upp min syster och ta bussen hem till lägenheten i Näsbypark. Det är lika hjärtslitande varenda gång jag lämnar Jossan och Max, men jag vet ju trots allt att det inte är allt för lång tid kvar tills vi bor i närheten av varandra. Och skoja inte att jag längtar.
Vi mötte iallafall upp min syster och jag fick faktiskt en present av henne. Skitsött av henne att där på bussen helt plötsligt dra upp denna;
....dock var det tredje hålet vid det tillfället fyllt med skumtomtar men dom försvann ganska fort under helgen. Om det är något som jag och min syster har gemensamt så är det lasten för skumtomtar. MUMS!
Nåväl, vi kom hem till lägenheten där Micke (läs min systers sambo) väntade oss med bravur. Governor Andy spelades för glatta livet och tacos-middagen var påbörjad. En härlig start på något som skulle bli en oförglömlig kväll. Vi åt tacos och surrade vid matbordet. Gjorde en helt sjukt god goucamole och jag överdriver inte för en sekund om jag säger att det var bland det godaste jag ätit på år och dar. Efter maten så ställde vi in disken i maskinen och satte oss med en skål med skumtomtar (skräll igen) vid vardagsrumsbordet och spelade "Med andra ord" i 4,5 timmar. En sjukt rolig kväll med massor med skratt, missförstånd och kärleksförklaringar. Den som var med förstår vad jag menar.
Dagen efter vaknade jag tidigt. Låg och smygkikade på Kristian i nästan en timme innan han vaknade och insåg vad jag gjorde. Tji fick han, så söt som han är när han sover. Vi gick upp, åt frukost och började göra oss i ordning för den egentliga anledningen till Stockholmsresan. 30årskalaset i Hägersten.
Eftersom det var Skoltema med 80-90tals touch så klädde jag mig färgglatt och med puddel-våfflat hår medan Kristian valde att ha en grå svinsnygg cardigan och svarta jeans. Inte undra på att vi var de snyggaste paret på festen. Nåja, tillbaka till resumén och sluta vara så självgod Isabelle.
Vi kom dit lagom till 13.00 och fick skjuts till festen av Syrran och hennes Micke. Dock var det lagom röj med Kristians familj och en massa tråkiga släktingar till födelsedagsbarnet. Nja, inte min coup of thé direkt. Jag satt mest och suckade i mitt hörn och ansågs nog som tråkig. Efter ätandet av goda pajer, drickande av gott vin och lite paketöppning stack alla "vuxna" och det blev bara jag, Kristian, Kristians bröder Niklas och Mikael, Sofia (födelsedagsbarnet) och hennes kusiner kvar. Tur var väl det, för hade gamlingarna varit kvar hade jag fanimig liftat hem. Vi började svepa öl och cider och vid 19-snåret började folk droppa in igen för den riktiga festen.
Jag vet inte om jag nämnt förut att även Sofia är lärare så därav blev det skoltema på festen. Eller ja, kalaset ska man väl kanske kalla det. Jag drack 3 glas vin och 2 cider på hela festen och gissa om jag var besviken när jag åkte hem vid halv 1 tiden NYKTER. GAAAH, jag hade ju sett fram emot tokfylla. Sofia hade anordnat gruppaktiviteter i form av skolämnen och visst, det var skitkul, men tidsoptimister hör inte hemma på en sån tillställning. Jag hade velat ha mer mingel och dryckesförtäring. Inte så mycket babbel och tråk.
Dagen därpå, dvs i söndags så var det dags för mig och Kristian att åka hem igen. Och alltid alltid känns det alldeles för kort och jag saknar Stockholm redan innan jag lämnat stan. Innan vi åkte iväg och åt en avskedsmiddag med syrran och Micke på TacoBar så fick jag faktiskt ännu en liten present. En kriminalbrottsling vid namn Holger;
och efter det åkte vi in till Centralen igen från Mörby Centrum. För att summera Stockholmshelgen skulle jag ge den en tveklös 4a av 5. Det hade dock inte blivit mer än en 2a om inte min syster fanns, så det så.
Som jag skrev tidigare så har jag anmält min katt Nora till årets lussekatt i Värmland. Fick en del frågor om hur min ansökan såg ut, så jag delar med mig och hoppas att du röstar med hjärtat om min ulltuss tar sig till final;
Hej!
Jag är en snart 4 årig dvärgkatt av rasen europé som gärna skulle vinna titeln som Värmlands lussekatt. Jag har haft det en aning tufft i mitt liv men har haft turen att hamna hos snälla människor som kunde tänka sig att ta hand om mig, trots att jag ser lite tokig ut. Jag vill genom Värmlands lussekatt visa hur bra det kan gå, för en liten katt som jag, om man hamnar hos rätt människor.
När jag var liten så hittades jag ensam och övergiven i närheten av en soptipp, ingen ville ha mig. Jag hade blivit illa tilltufsad av mina förra ägare och fått en del synbara skador, bland annat mitt högra öga där pupillen är skadad. På något sätt lämnade jag det hemmet och tur var väl det. Vem vet hur jag mått eller sett ut idag annars.
Efter mina äventyr ute i det fria hamnade jag på Karlstads djurhem där jag skaffade mig vänner. Men ingen kunde riktigt ersätta känslan av att ha en egen familj som gav mig kärlek genom gosande, mat och kliande under hakan. Jag såg mina vänner, en efter en, bli hämtade av människor men själv fick jag sitta där i en bur. Personalen på hemmet var jättetrevliga och tog väl hand om mig, men att sitta i bur är inget liv för en kattflicka (eller pojke).
En sommardag i mitten på juli år 2006 så hände något. Någon föll för mig. Jag satt där i min bur tillsammans med en kattkompis och pratade när dörren flög upp och in kom ett högljutt sällskap och jag fick tala högre och högre med min kompis för att han skulle kunna höra vad jag sa överhuvudtaget. Det var väl något med min röst för en halv minut senare hade jag blivit utlyft ur buren och ompysslad ordentligt. När sällskapet en stund senare lämnade byggnaden så kände jag mig oerhört övergiven. Dom hade ju verkligen tyckt om mig, i alla fall kändes det som om dom gjort det. Men den osäkerheten varade inte länge för ett par timmar senare kom en av mina skötare fram till vår bur och skrev på skylten utanför att den unga flickan i sällskapet tingat mig och skulle komma och hämta mig och ta med mig hem. Sen dröjde det ett par dagar innan hon kom tillbaka och skrev på kontraktet och den dagen blev det vi två. Det var den bästa dagen i mitt liv.
Sen den julidagen har mycket hänt. Jag har fått en ny kattkompis här hemma som heter Tyra. Hon är året yngre än jag men en aning livligare, ibland är hon omöjlig att hålla reda på men jag gör så gott jag kan för att hjälpa min matte med den sysslan. På tal om min matte föresten, även hon har skaffat sig en kompis som har flyttat hem till oss, och honom är jag mycket förtjust i och tillbringar gärna en eller ett par timmar i hans knä medan han kliar mig bakom öronen. Han är dock inte särskilt förtjust i när jag visar min uppskattning genom att rengöra hans öron.
Annars försöker jag att leva livet till max. Jag tillbringar till exempel mycket tid ute på vår stora balkong där jag kan spana på både fåglar, insekter och andra större djur som rör sig. Jag är inte särskilt stor i maten och ett tag trodde min matte att jag var undernärd, tills det hon fick reda på att jag var dvärg. Många av mattes och husses kompisar misstar mig för en kattunge, men de påståendena fnyser jag bara för och går därifrån. Annars tycker jag om att ligga i knät på matte eller husse och se på tv om kvällarna, det är min chans till att vara ensam med dom då Tyra oftast leker, sover eller äter vid den tiden.
Nu har jag fått chansen att skriva min historia med hjälp av min matte och jag hoppas verkligen att jag bidragit till att en del andra ensamma katter inte ger upp hoppet. En dag kanske någon dyker upp som förändrar ditt liv som min matte gjorde den där julidagen.
Hann ju inte riktigt med att uppdatera klart i förmiddags. Anledningen till detta var att Sara helt huxflux mitt i allt snöande fick för sig att vi skulle fika. Sagt och gjort, jag slängde i mig lite ärtsoppa och åkte till stan och drack latté med henne på Waynes. Sen dess har jag varit på jobbet och kom nyss hem till min ädla boning där jag möttes av både djur och pojkvän. Känns härligt att vara så efterlängtad. Nåväl, tillbaka till uppdateringen.
Har precis skickat in en ansökan om att Nora ska bli Värmlands lussekatt. Tycker att hon förtjänar det efter allt hon gått igenom med misshandel och katthem. Får väl se hur det går för henne om hon blir uttagen. Men jag ska hålla mina tummar. Det hoppas jag att du också gör.
Gick nyss igenom mobilen för att lägga över en del bilder som behövs för kommande blogginlägg. Och hittar då den här bilden. Det är inte ofta man får två ulltussar att sitta still och framförallt inte bredvid varandra, men jag, jag lyckades;
Måste dock inflika att det kanske berodde på att jag tittade på filmen Black Jack och varken Nora eller Tyra är särskilt imponerade eller förtjusta i dansbandsmusik.
Jo, jag kan minsann erkänna att människor i min närhet emellanåt kan missta mig för att vara rasist. Så är dock inte fallet. Bara för att jag aldrig tänt till på en människa av utländska härkomst (och då räknas inte Norge in) så behöver det inte betyda att jag har något emot människor med annorlunda hudtyp eller ögonfärg. Men visst, jag får väl påstå att även jag blev en aning chockad när jag läste följande notis i en tidning för ett par veckor sedan på jobbet, strax efter att Barack Obama vunnit valet som USAs president;
Och för guds skull döm inte Isobel Hadley-Kamptz innan du läst den pyttepytte lilla raden under uttalandet.
Utsövd och bekväm känner jag mig idag. Så jag passar på att uppdatera det värsta av min förödelse såhär på morgonkvisten så får vi se sen hur dagen utvisar sig att bli. Har en hel del att berätta om som ni säkert förstår. Var ju ett tag sen jag var "fit for fight" och orkade med att uppdatera frekvent. Har hunnit med en sväng till Stockholm, en del mysiga stunder tillsammans med nära vänner och till och med en del tv-tittande som gjort mig både glad och upprörd. Vill dock börja med att lägga in två youtube-videos som betytt mycket för mig när jag varit hemma i min ensamhet så fortsätter jag med skrivandet i ett nytt inlägg;
Jag ska försöka jobba på mitt humör och mitt psyke. Men än så länge får ni hålla till godo med mina länktips. Jag lovar att försöka komma tillbaka snart. Men just nu, no....way. Jag är tom på känslor.
Jag ber om ursäkt för att jag inte skrivit på länge. Anledningen är som ni kanske förstår att jag inte haft varken motivation eller ork att ta mig tid. Jag har mest legat i sängen, läst, ätit, sett på tv och sen har jag även hunnit med en tripp till Stockholm. Och Stockholm var härligt, faktiskt. Men en mer ingående läsning får ni vänta på. Jag har fortfarande inte bestigit berget.
Träffade Eva imorse. Kändes skönt att få prata ut nu inför Stockholmsresan. Blev mer och mer konkret vad jag faktiskt känner inuti. Jag gillar den känslan. Sen åkte jag och Kristian till Willys och storhandlade. Kristian ska åka iväg 2 veckor på praktik från och med måndag och då lär jag ha frysen och kylen full så jag inte ger upp ätandet som jag så lätt gör annars.
Efter shoppandet så mötte jag upp min solstråle Sara på torget och gick iväg och åt en låååång lunch på Alpina. Var dock inte så hungrig (konstigt nog). Jag har tappat mitt humör och min aptit samtidigt. Hur ska detta gå?
Sen åkte jag iallafall hem och sen dess jag kom hem har jag hunnit med att uppdatera min ipod så endast det bästa följer med till storstan imorgon. Sanna är på väg hit på en liten snabbis. Hon ska iväg och träna lite senare och kände inte att det var någon idé att åka hem emellan. Så jag ställer upp som sällskap. Det är ju när man mår som sämst som man behöver sina närmaste.
Annars blir det till att packa ikväll och se en massa tvprogram som jag och Kristian annars inte hinner med att se eftersom vi åker 07.00 imorgon. Fy fan va jag hatar tidiga morgnar. Men jag står ut, för en gångs skull.
Hade precis två, väldigt givande, samtal med både Eva och Janne. Janne berättade för mig om vad hans depression ledde till för 4 år sedan. Det skrämde upp mig totalt men samtidigt så visade han mig hur illa det kan gå om man inte tar sina problem på allvar. Jag tänker inte sluta på samma sätt. Jag tänker ta mig igenom det här.
Eva var glad att jag hörde av mig. Hon gav mig en akuttid imorgon på förmiddagen och Kristian har lovat att bli med mig så jag slipper känna pressen. Efteråt har jag tänkt mig en lunch eller eventuellt en fika med Sara, för som jag skrev tidigare, hon är min trygghet i vardagen.
Jag ringde upp Sara i förmiddags. Jag behöver någon att prata med, omgående. Hon är den som förstår mig bäst av mina närastående vänner. Hon försöker inte förneka att jag mår dåligt, hon försöker inte förändra mig. Hon försöker tillskillnad från många andra stötta mig när det är som värst. Om alla mina vänner var som Sara skulle jag inte ha några problem för jag skulle ha fullt upp med att må bra med människor i min omgivning. Nu är inte fallet så, så jag är jävligt glad att jag har en liten vän vid min sida som ställer upp till 110%.
Sanna och Sebastian skickar också dagligen små notiser till mig på diverse sätt för att försäkra mig om att dom bryr sig. Och dom lyckas lika väl dom. Jag tycker faktiskt att jag förtjänar att ha vänner som dom när jag har det så tufft inuti.
På fredag åker jag till Stockholm, och ja, jag vet att jag tjatat åtskilliga gånger om det senaste tiden. Men en sak är lite annorlunda sen igår när jag skrev om det. Jag längtar inte längre. Jag är helt enkelt så jävla nere nu att jag inte orkar längta, sakna eller känna. Jag vill bara vara som det så vackert heter. Det jag innerligt kan hoppas på nu är att jag har förstående chefer som kan sätta sig in i hur jag faktiskt mår och hur tomt det känns inuti. En av dom visade tecken på det igår så nu hoppas jag på lika mycket förståelse i framtiden. Jag behöver ett brejk, ett brejk från mitt alldagliga liv.
Det första som möter mig på morgonen numera är ångesten. Ångesten över att knappt ta mig upp ur sängen. Idag är det ännu värre. Idag har jag ingen Kristian att luta mig mot och gråta ut mot. Jag får helt enkelt klara mig själv. Jag försöker vara tuff men det räcker inte riktigt. Jag känner mig maktlös och sårbar. Jag behöver hjälp, och det nu. Helvete!
Fick ett sms tidigare ikväll från min chef. Egentligen var det ingenting märkvärdigt men det fick mig att känna mig lite lugnare och lite bättre till mods. Han undrade egentligen bara hur jag mådde, men det värmer inom mig att människor verkligen bryr sig om mig när jag är nere. Så tack, det behövdes.
Nu börjar jag bli trött på att ligga hemma under täcket och må dåligt. Jag vill ut i friska luften och träffa mina vänner. Imorgon är det redan onsdag och bara två dagar kvar tills jag och Kristian åker till Stockholm och ska träffa bland annat min syster, Kristians bror och mina favoriter Josefin och Maximilian. Veckan har gått så himla fort, trots att tempot på veckan har varit sjukt segt. Jag har bara legat inne och sett på film, tv, badat badkar, läst lite och ätit mat. Ingenting vettigt på hela veckan hittills. Ikväll är det, på tal om ingenting vettigt, Ugly Betty på tv, som är allt annat än vettig.
Ikväll när Kristian kommer hem från jobbet så ska vi äta kokt torsk med potatis och äggsås. Mumsigt värre. Min syster tjatade alltid på mig när jag var mindre att jag skulle lära mig äta fisk, men det tog som de flesta vet vääääldigt mycket längre tid än hon trott från början. Närmare bestämt nästan 15 år. Jag är envis som en åsna, det brukar åtminstone min mamma säga till mig när jag var liten.
Ska slänga mig på soffan en stund igen och se på senaste avsnittet av Topmodel. Jag passar med andra ord på medan Kristian jobbar för han är inget fan av det programmet. Annat är det med Desperate Housewifes som han slaviskt följer varje tisdag. Tyckte nästan synd om honom i somras när det var sommaruppehåll.
Han är helt enkelt min skyddsängel. På många sätt. Han skyddade mig när jag var ensam, övergiven och knäckt i Stockholm i våras. Han skyddar mig mot onda andar och elaka människor. Och inte minst, han skyddade mig i attacken mot Trojan-hästen. Jag har honom att tacka för mycket. Han är en av mina finaste och mest älskade vänner.
Mår inte mycket bättre idag. Tycker inte om att sjukanmäla mig men samtidigt tycker jag att det är förjävligt att jag ska ta upp ett helt jobbpass för någon som kanske verkligen kan och vill jobba. Själv är jag helt slut. I huvudet och i kroppen. Vill bara lägga mig under en varm filt hela dagen och försvinna i underjorden. Men jag är inte den som ger upp. Imorgon tar vi nya tag helt enkelt. Även om det känns hårt idag, mycket hårdare än jag trodde att det skulle göra.
Halvt om vart annat så kommer tårarna. Jag är inne i en svag cirkel just nu. Vet inte riktigt hur jag ska se det. Som att jag är stark som erkänner det eller som svag för att jag låter det hända? Finns inte mycket jag kan göra åt saken. Förutom att vänta ut den. Svagheten alltså.
Det här är sista sjukanmälningsdagen före jul, det måste jag lova mig själv. Jag har inte råd att förlora mig själv.
Nu är jag något irriterad. Istället för att ha en mysig kväll tillsammans med min sambo så har jag fått suttit framför datorn pga en jävla hästf*tta. (Läs Trojan Horse) Gaaah! Inte nog med att jag har det jobbigt just nu pga annat, då ska datorn börja protestera. Jag blir galen. Inte nog med det, jag som skulle unna mig ett skumbad innan Kristian kom hem från jobbet, det blev det ingenting med. Suck. Det var ingen lyckad kväll alls.
Imorgon ska jag försöka ta mig tillbaka till jobbet så jag får ett par dagars jobb gjorda innan jag ska till Stockholm i helgen. Längtar som tusan efter att få komma bort för en stund. Det kvittar att det endast är för ett par dagar. Stockholm i mitt hjärta, så enkelt är det bara.
Det blev inte L-word. Dock har jag fixat 4 första säsongerna på dvd men jag valde att lägga mig i soffan, äta korv och makaroner och se på Black Jack istället. Det är en av mina absoluta favoritfilmer, trots att jag endast var 3 år när filmen kom. Troligen är det en kombination av skådespelare, musik och bra regi för jag är lika lycklig inombords varje gång jag sett den. Helena Bergström gråter men jag, ja, jag ler inombords. Sen får jag väl erkänna att jag varit smygkär i Jan Mybrand sen första gången jag såg filmen som 5-6 åring. Eller ja, hans karaktär i filmen är det väl egentligen jag kärat ner mig i. Han är så snäll och hjälplös.
Ska snart skicka iväg Kristian till sitt jobb och själv lägga mig och sova en halvtimme-fyrtiofem minuter. Efter min powernap har jag tänkt att läsa ut min bok och sen se ett avsnitt eller två av någon bra serie. Möjligen L-word men jag säger ingenting denna gången så slipper ni dömma mig som lögnare om jag ångrar mig senare. Ikväll är det en massa bra på tv att se så jag har nog fullt upp ändå.
Fick lov att sjukanmäla mig idag både från Eva och jobbet. Känns en aning surt med tanke på att jag fått så många pass den här veckan till skillnad från många andra. Men blir man sjuk så är det helt enkelt bara att finna sig i det. För att pigga upp mig själv så var jag inne på Ginza för att söka upp lite filmer som kanske ska önskas i julklapp. Men vad ser jag? UTFÖRSÄLJNING! Gaaah! Galet! Visserligen VHS-filmer men iallafall. 4kr/st för en massa filmer inom humorkategorin. Precis vad jag behöver en dag som denna. Tack Ginza!
Ska ta och krypa ner under täcket igen nu, se en film möjligtvis. Men först en runda ut till köket och hämta en tallrik med äppelpaj och vaniljsås. Kan inte bli så mycket bättre när man är sjuk.
Som vanligt så provar jag och Kristian även på nya matrecept på helgerna, och så även denna helg. Denna gången så snodde jag, eller ja, rättare sagt, lånade ett recept från min bekant Julia på Chilibiffar med gourmetsås. Det blev en hit även om jag saknade smaken av svamp. Så jag lägger även upp en länk till Julias inlägg om just denna måltid så kan även ni kopiera godbitarna;
Jag och Kristian passade på att baka lite idag när vi hade en ledig dag tillsammans. Blev Leilas kladdkaksmuffins så nu tänkte jag vara snäll och dela med mig av receptet till alla er gottegrisar. Förövrigt är bilden lånad från tv4.se;
Ingredienser
2 st ägg 2 dl strösocker 1 tsk vaniljsocker 50 g smör 0.5 dl matolja 1 dl ljus sirap 2 dl vetemjöl 1 dl kakao av god kvalitet 1 tsk bakpulver 1 st nypa salt 100 g mörk kvalitetschoklad 70 % tex Marabou Premium
Tips: Vispgrädde och färska bär till servering
Gör så här
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt.
3. Smält smöret, häll i matolja och sirap, blanda det med äggsmeten.
4. Blanda vetemjöl, kakao, bakpulver och salt och vänd försiktigt ner det i smeten.
5. Hacka chokladen och smält den i ett vattenbad (i en skål över kokande vatten) och blanda den med smeten.
6. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt och fyll formarna till 2/3 med smet.
7. Grädda dem i mitten av ugnen i cirka 12 minuter. Muffinsen sjunker ihop i mitten när de tas ut. Låt svalna.
8. Garnera med en klick lättvispad grädde och färska bär.
Det var ett jävla tag sen jag delade med mig av lite bildbevis. Så nu kom vi till ett skede när jag helt enkelt inte kan låta bli längre. Mobilen är full med bilder från diverse tillfällen och Sara har hunnit att komma med en hel del uppdateringar. Så jag delar med mig en gnutta från mitt eget arkiv och resten är som sagt lånat från Saras bibliotek, eller Härskaren som jag hellre kallar henne. För att vara extra tydlig lägger jag även till en liten faktarad eller två till varje bild. Läs/Se och njut!
Sara har hunnit med att skaffa sig en tredje tatuering. Fin blidde den och nöjd verkade hon. Så allt lugnt.
Fest på Halloween har vi även det hunnit med. Dock blev jag alkoholförgiftad så kvällen slutade tidigt för mig och Krille.
Sara och jag har dessutom hunnit med en lunch i veckan bestående av pizza från Alpina. På vägen hem så tog vi en sväng om djuraffären för att köpa Zeus lite nya leksaker. Där i fönstret stog en skylt med "Gratis prov på kattsand" och jag och Sara vandrade hem med varsin 6-kilos kartong kattsand. Som dessutom är asbra. Som man brukar säga, Gratis är alltid bäst.
En kväll på jobbet under veckan (eller var det förra veckan? äsch, skitsamma) så målade Freddieboy en teckning på en dinosarie, som Sara fångat på en av sina många rundor efter offer. Mycket skicklig inlevelse. Freddie är duktig.
På tal om Freddies skicklighet vill jag även ta upp hans skicklighet i photoshop (som jag antar att han fixat denna bilden i?). Sara gör dessutom ett utomordentligt bra jobb som Harry Potter.
Här i veckan så satt även jag och Krille och tittade på tv när en av våra ulltussar konstigt nog bestämde sig att lägga sig och sova på Krilles korsade armar. Tur att matte är snabb och hann få bildbevis.
Mina ulltussar har dessutom lyckats hamna på bild vid ett fåtal andra tillfällen. Se bara hur mycket dom tycker om varandra.
Sebastian, eller min son som jag även gillar att kalla honom, lyckades även han att fastna på bild. Dock ser han inte allt för road ut över att hamna på bild eller sitta på jobbet, eller vad tycker ni?
Ett par andra kollegor hamnade också under linsens makt för ett tag sen.
Sen hade vi ju Zeus hos oss för ett par veckor sedan på kollo. Och gissa om han gjorde allt för att tjivas med mina flickor. Här ser ni till exempel prov på hur det såg ut när han snodde Noras "prinsess-säng". Om ni undrar vad han tittar på så är det just Nora som sitter utanför bild och blänger surt på honom.
Janie fastande på bild när hon, två dagar efter min födelsedag, lånade min nya stolthet, den stickade kepsen. Minst lika söt är hon i den som utan.
Min syster hamnade på bild när hon satt och pratade med mig i telefon. Söt som han är, så skickade min svåger (säger man så om sin systers man?) över bilden. Visst syns det att hon älskar mig? ;)
Vid samma tillfälle som bilden på min syster togs så inleddes en tävling hushållen emellan. Det hela gick ut på att man skulle ta den fulaste "naturliga" bilden på alla i hushållet. Dock gav jag och Kristian upp när vi fick den här supertjusiga bilden på min far. Visst syns det varifrån jag fått mina anlag? ;)
I fredags innan jag skulle till jobbet så mötte jag upp Sara, Sanna och Sebastian på ett fik inne i stan. Satt och tjattrade lite och mös inför helgen. Sara hade dessutom fyllt år under veckan (men det antar jag att alla vet vid det här laget?) så tillfället i ära så hade jag med mig diverse paket. Hon verkade uppskatta dom, men vad vet jag om vad hon i själva verkat tänkte om sina "penisar".
Sen fyllde ju även jag år för några veckor sen och i present av mina underbara föräldrar så fick jag ett besök hos frisören bland annat. Resultatet finns att beskåda här, vad tycks? Personligen trivs jag jättebra i mörkt hår, men är något besviken över att den röda färgen inte överlevde särskilt många tvättar trots att jag tvättar det med färgschampoo.
Så många fler bilder har jag inte för allmän beskådan, men jag hoppas att ni närastående förstod ironin i de flesta av bilderna.
Läste ett inlägg på min vän Aurosias blogg. Är bara tvungen att dela med mig utav det;
En kvinnlig tjänsteman vid Virgin Airlines incheckningsdisk i Sydney, är värd en belöning för detta:
Ett flyg hade blivit inställt och hon jobbade febrilt med att boka om passagerarna som otåligt stod och trampade i kön framför disken.
Plötsligt tränger sig en herre före och drämmer biljetten i disken och ryter åt henne: - I HAVE TO BE ON THIS FLIGHT, AND IT HAS TO BE FIRST CLASS!
Hon svarar lugnt: -I´m sorry sir. I´ll be happy to try to help you, but I´ve got to help these people first
Detta lät sig inte mannen nöja sig med: - DO YOU HAVE ANY IDEA WHO I AM? röt han.
Varpå kvinnan bakom disken greppar mikrofonen och knäpper på högtalarsystemet: 'May I have your attention please. We have a passanger here at gate 14, -who does not know who he is. If anyone can help him find his identity,-please come to gate 14. Thank you!
Detta väckte stor munterhet i kön, medans mannen blev högröd i ansiktet och väser åt henne: - Fuck You!
Varpå hon ler mot mannen och svarar: - You have to get in line for that too!
Vaknade som ett yrväder imorse. Sprang iväg till Eva och vräkte ur mig all aggression som jag har inom mig. Vad folk inte verkar förstå är att jag är en jävligt arg människa, inuti. Så passa dig, du fula fan!!!! Föresten, jag vet att det är du, äckel.
I helgen var det som bekant Halloweenfest hos Sara med en massa mysiga människor. Bildbevis finns att beskåda på Saras blogg så det behöver jag inte anstränga mig att lägga upp. Dock kan det tilläggas att både jag, Sara, Sebastian och Jane spydde. Ganska så högt antal på en och samma fest enligt mig. Nåväl, kul var det iallafall och ölspelet klingar aldrig fel.
Kristian är föresten på väg hit nu. Sitter hemma hos Sara och har nyss sett en jävligt skruvad film och ätit pizza på Alpina. Gott men jävligt onyttigt med tanke på helgens konsumtion, men va fan. Man lever bara en gång och dessutom fyller Sara år i veckan så hon är värd att få som hon vill. Har dessutom tänkt ut en jättebra present som hon ska få av mig och Kristian. Sug på den du Saris!
Ska snart hem och se på One Tree Hill och ringa min syster. Ska dit om två veckor och det är tänkt att det blir drinkfredag. Passar mig bra då jag återigen tagit mig in i alkoholträsket.
Förövrigt ska det tilläggas att jag efter i lördags aldrig mer ska dricka Corona, det väcker tigern i mig.
Det blev en annorlunda utgång igår, för den blev inte av alls. Jag stannade hemma med Kristian och åt varma mackor och myste i soffan. Blir dock en vildutgång ikväll, om jag nu får som jag vill. Har ju dessutom dubbelt så mycket alkohol nu eftersom det var tänkt att det skulle bli två utgångar denna helg. Skippar dock utklädningen ikväll och kör på naturellt. En gammal goding fick ta sig ur garderoben för ikväll. Hoppas på en fartfylld förfest.
Ska slänga ihop lite lunch nu innan det är dags att dra sig mot förfesten.
){kind=link}