Sorry. Har verkligen ingen lust eller tid att skriva idag heller. Ska snart iväg till Emma på förfest och sen blir det utgång med henne och Nennie. Ser fram emot det som fan. Nu ska det slukas både en och annan godisdrink. MMmmmm......
Sorry Vänner. Kommer jobba från 14-21 idag och därför finns det varken tid eller lust att att sitta och blogga. Troligtvis kommer jag hem med ännu mer skvaller än jag fick med mig hem igår från jobbet. Men om jag delar med mig utav dom eller ej, det återstår att se.
Nu väntar lunchlagning och sen drar jag mig mot jobbet.
Idag blir det dåligt med uppdatering i bloggen. Får snart besök av Sanna och hennes voffsing. Vi ska ut och gå en sväng och sen ska jag (kors i taket!?) tillbaka till jobbet efter nästan 2 veckors frånvaro. Först var jag ju ledig men sen gick jag givetvis och blev sjuk. Först inatt har jag känt att det är bättre med halsen MEN givetvis har jag inte fått sova ändå. Mensvärken har varit outhärdlig. Jag har snurrat och snurrat och snurrat, och varit på toaletten säkert 20 ggr. Den där jävla Ipren-tabletten fungerar verkligen inte. Inte på mig iallafall. Man kanske får tänka som Krille sa igår. Mensen har ju faktiskt varit borta i nästan 7 år så det är väl inte konstigt om den ger sig fan på att ge mig smärta när den väl är tillbaka.
Käkade nyss frukost. Idag blev det yougurt och oboy (sockerfri bör tilläggas). Blev rester över igår från korvstroganoffen jag gjorde så jag har en lämplig lunch också. Sen väntar som sagt 5 långa jobbtimmar. Känns inte sådär jätteskoj med tanke på att ingen av mina vänner jobbar. Men va fan, jag får stå ut. Det ger ju trevliga semesterpengar. Ska dock gå ner i timmar och bara försöka jobba 4 dagar i veckan nu framöver. Det får fanimig räcka.
Adam Sandler är en av de få skådespelare på denna runda planet vi lever på som jag verkligen inte klarar av. Trots detta så tog jag mitt förnuft till fånga och bestämde mig för att ändå ge den här filmen en chans. Sara såg den på bio med sin mamma för ett bra tag sen och hon hävdade bestämt att den var bra, så som sagt, jag var tvungen att ge den en chans.
Filmen i sig var väl inte särskilt märkvärdig. Jag kan komma att tänka på många sätt som man kunnat ha göra filmen bättre på. För det första, man kunde ha bytt ut Sandler mot en bättre skådis. Men nu ska jag inte vara bitter. Idéen till filmen är ganska mysig och klassisk. Men som sagt, det finns en del saker som kunde ha varit bättre. Exempel nummer 2, man kunde ha bytt ut det klassiska boy-gets-girl-slutet mot något oförutsägbart. Det är väl tänkt att vara en barnfilm, och jag vet ju att dom oftast slutar lyckligt. Men jag kan inte sluta irritera mig på att det alltid måste vara så. Och när det dessutom är en komedifilm borde det väl inte vara allt för skumt om det kommer en twist på slutet? Men men....
Jag tycker ändå att filmen var sevärd och rolig på sitt sätt. Betyget landar på en blyg 3a. Kan egentligen inte ge något slutgiltigt besked om varför, det bara är så.
Totalt bortkastad tid. Filmen innehöll inte snygga skådisar, snygg grafik, bra musik eller något av värde som en film ska innehålla för att intressera mig. Filmen var inte så mycket längre än 1,5 timme men ändå kommer jag på mig själv att endast invänta att den ska ta slut. Boring Boring Boring. Uppståndelsen kring Jessica Alba kan jag heller inte förstå. Hon är ju inte snygg någonstans. Åtminstone inte som blondin. Hon ser ut som en rysk hora. Ursäkta mitt uttalande, men varför kan inte tjejerna se lite mer naturligt heta ut. Nu är väl iofs inte Angelina Jolie (som jag såg i filmen Wanted igår) så jävla naturlig, men hon har åtminstone en kropp som är att dö för. Den här donnan har inget dera. Suck.
Som sagt, onödigt tittande och bortkastat med tid. 2 av 5 möjliga. Och det är endast för att jag gillar: The Thing.
Även detta är en film som jag länge tänkt se. Ända sedan den kom 2004 (om jag inte missminner mig). Det kan väl inte bli så mycket bättre. Precis som för filmen "Lions and Lambs" hade jag höga förväntningar på denna filmen med tanke på skådespelarna. Jag blev mer postivt inställd efter att ha sett den här filmen, än den förra.
Julia Roberts är verkligen otroligt vacker i den här filmen. Det har aldrig slagit mig tidigare att hon är grymt vacker när hon har sådär naturligt och blonderat hår. Hon ser så fräsch ut. Till skillnad från den där rödblonda färgen som vi är vana att se henne i. Dessutom är min gamla Léon-favorit Natalie Portman med i filmen och gör en lysande tolkning av sin karaktär. Filmen bygger mycket på sex, men vem har dött av lite rumpscener. Inte jag iallafall. Jag fullkomligt älskar just dom scenerna. Ibland undrar jag om mitt liv kanske hade varit enklare om jag fötts som kille istället. Jag är ju totalt porrskadad.
Nåväl, tillbaka till filmen. Den är faktiskt ganska seg emellanåt. Jag gillar början, klockrent. Jude Law har en urläcker scen tillsammans med Clive Owen där han sexchattar med honom online och låtsas vara kvinna. Det är bara hysteriskt kul och ja, det är roligare när det spelas på sex. Filmen slutar på en 3a i betyg, och mycket beror på segheten i mitten av filmen.
Har som ni säkerligen förstod efter föregående inlägg haft en jobbig eftermiddag med mensvärk och dylikt. Därför har jag gjort min kompis värmedynan sällskap under täcket i sovrummet och vad kan då passa bättre än att avnjuta diverse filmer? Ingenting enligt min mening. Och eftersom mina boxar med Beverly Hills inte har synts till ännu så antar jag att det kommer bli ytterligare ett par filmer innan Krille behagas komma hem i afton.
Har i månader funderat på att se den här filmen. Visst att det inte skulle vara en lättsam film, och det var det verkligen inte heller. Mads Mikkelsen är en enormt bra skådespelare och trots att han pratar danska så stör det mig inte en gnutta. Lassgård är som vanligt både manlig och barsk, men jag gillart. Han är en av mina stora favoriter inom svensk filmindustri. Jag bara älskar hans tolkning av rollen som Olof i Colin Nutleys film Under Solen. Men nu var det inte den filmen vi skulle prata om utan denna.
Filmen ger en skildring av en familj som lever under ganska vanliga principer skulle jag vilja påstå. Dom är som vilken annan familj som helst, men ändå är det så mycket mörka hemligheter under ytan. Filmen är hyffsad, men jag blir något besviken då den röda tråden från början på filmen släpps en aning under filmens gång. Men den är absolut inte rörig eller obegripelig för det. Tvärtom. Lätt sedd och ja, ganska gripande. Kärleks tolkningen till pojken Pramod gör filmen ännu mer rörande. Jag finner mig själv snyftandes i en scen i slutet på filmen. Men vad gör väl det? Det är nyttigt att gråta emellanåt.
Filmen är djup, men jag gillar den ändå. Och trots sin bristande röd tråd så slutar filmen med betyget 3,5 av 5 möjliga.
Som många av mina vänner vet så har jag under senaste... hmm, ja, hur många år blir det nu då.... ca 6-7 år haft problem med oregelbunden mens. Det hela började på högstadiet när jag blev beordrad att skaffa ppiller för min extrema mensvärk. Sagt och gjort, mensvärken försvann men som ett knäpp med fingrarna började jag gå upp en hel del i vikt istället. Det är ju inte direkt hälsosamt det heller. Så efter ett år eller två fick jag byta till minipiller men då försvann mensen helt istället. Nåja, jag var ganska nöjd över det. Slapp både värken och den där gärna blödningen en gång i månaden.
När jag sen träffade Kristian för lite drygt 2,5 år sedan så bestämde jag dock att jag skulle sluta med pillren i ett försök att se så att allt var okej. Efter 5 år blir man lite nojjig när man inte haft EN enda blödning på hela tiden. Fick råd av min gynekolog om att sluta med pillren och sen ge systemet minst ett halvår att komma igång. Det kan ju gå trögt. Efter ett halvår hade ingenting hänt och jag hade tröttnat på att använda kådis... (ovanligt va?). Så jag vände mig återigen till gynekologen som tyckte att det var mycket märkligt att mensen faktiskt inte kom igång. Så hon bokade en tid hos en manlig gynekolog som skulle titta närmare på problemet och sen skriva ut "starta-mens"-tabletter åt mig. Sagt och gjort. Fick mina tabletter och han sa även att jag skulle äta dom i 10 dagar (har jag för mig att det var) och sen skulle det dröja ett par dagar och sen skulle min blödning sätta igång. Jag knaprade och knaprade. Och höll stenkoll i kalendern, men ingen mens kom. Nu gav jag upp.
Nu har det gått lite drygt 1,5 år sedan jag var där sista gången. Jag har som sagt knaprat "start"-tabletterna, slutat med minipillerna, men ingenting har hjälpt. Förrän nu....
Imorse efter en skön natt med drömmar om sex och dejtingprogram på tv så vaknade jag upp och tog tag i dagen precis som alla andra dagar. Jag gick till badrummet, borstade håret, tvättade ansiktet och satte mig för att.... ja, ni vet vad. Först märker jag ingenting, men ja, resten kan ni räkna ut själva.
HIPP HIPP HURRA! Idag firar jag att jag har fått tillbaka min mens efter ungefär 7 år, och det slås på stort med grillchips, melonsaft och en påse Polly som min älskade Sanna hade med sig i förmiddags. Det kan inte bli en så mycket bättre dag än såhär.
Kläm i för kung och fosterland, nu sjunger vi för att hedra min bästa vän Ipren-tabletten......
Ohfan. Första besöket på över en veckas sjukdom, och det varade i cirkus 20 minuter. Saknar henne redan. Sanna alltså. Men hon försäkrade att hon skulle komma tillbaka imorgon. Även om jag ska jobba på kvällen.
Fick mersmak av svenska filmer och såg därför ännu en svensk film igårkväll, men denna gång en komedi(?). Dock vill jag nog påpeka att jag inte skrattade en enda gång. Det enda som var lite små komiskt var frisyren på Sissela Kyle. Det kändes ändå inte som bortkastad tid. Filmen var väl halvdan men gick bra att ha i bakgrunden till middagsmaten. Mer än så var det nog inte. Skådespelarinsatserna var också måttliga. Men som sagt, Sissela Kyle. Vilken kvinna. 2,5 av 5 möjliga, kortfattat.
Efter att allt har varit så bedrövligt med den föregående filmen så ville jag muntras upp av åtminstone bra insatser från skådisarna så jag valde att dra ett säkert kort och välja en Mikael Persbrandt-film. Dom kan aldrig slå fel lixom. Vet inte vad han gör, men han lyfter alltid filmerna till en ny nivå. Samma sak i denna mörka och dystra kärlekshistoria.
Det är helt klart en djup historia och jag berörs på mer än ett sätt. Jag tror dock inte att jag hade känt samma känsla för filmen om Krille hade varit med och sett den. Det kändes helt enkelt som en film som man ska se på egen hand. Iallafall som tjej. Den har budskap som växer filmen igenom och skådisarna är som sagt helt briljanta. Och då syftar jag inte bara på Persbrandt utan på resten av gänget med. Jakob Eklund har jag haft en hemlig crush för sen jag var liten, så det är väl ingen direkt hemlighet att jag älskade hans insats.
Det är ett sexigt men vuxet drama som jag rekommenderar ensamma, uttråkade kvinnor att se, helt enkelt. 4 av 5 möjliga även till denna höjdarrulle.
Sen var det dags att gå på kvalité. Trodde jag iallafall. När man ser omslaget så tror man ju att det ska vara toppklass. Meryl Streep, Tom Cruise och Robert Redford i samma film. Det kan ju inte vara möjligt att detta blir en flopp. Som sagt, trodde jag. Det här var nog en av de absolut tråkigaste filmer jag någonsin sett. Och slutet på filmen, ursäkta. Men kan någon förklara för mig vad som hände?
Det känns som om filmen inte har någon röd tråd även om det märks tydligt att man har försökt att skapa en sådan. Skådespelarinsatserna är inte heller någon hit. Och jag förstår verkligen inte hur man kan få tre så begåvade skådespelare att ställa upp på sånt här dravvel. Det är pinsamt. Och oförståeligt. Jag mår nästan illa när jag tänker på det. Dom måste rent ut sagt ha fått en jävla massa pengar för besväret. Jag skulle skämmas något innerligt av att medverka i den här filmen. Usch. Nej, filmen får en svag 2a i betyg och då är jag generös. Och där sätter vi punkt och pratar aldrig om den här filmen igen.
Igår satt jag som sagt och drog igenom en radda med film för att underhålla mig själv under mitt kolosala hostande. Det fungerade delvis. 2 av 4 filmer var faktiskt måttligt bra, eller mer än bra. Så jag tänkte passa på att skriva lite om dessa medan jag fortfarande har koll på vilka jag faktiskt såg.
Vi börjar med Wanted som är en otroligt bra film enligt mig. Och nej, det är inte enbart för att Angelina Jolie spelar den kvinnliga huvudrollen. Filmen har nämligen sådana där twistar som jag eftersöker i mitt filmtittande. Dessutom kändes den inte särskilt lång trots att den faktiskt var ganska lång. Det är också ett plus i kanten. Filmen känns hyffsat välarbetad och genomtänkt. Det enda jag saknade var oset av popcorn och prasslandet av godispåsar i bakgrunden. Den här typen av film BÖR ses på bio. Inte hemma. Om man inte som jag och Krille har ett ganska så hyffsat biosystem till våran brutalt fula tv. Nåväl, filmen är helt klart sevärd och jag skulle nog kunna sträcka mig så pass långt att den får en 4a i betyg av 5 möjliga. Och då har jag knappt räknat med Angelinas nakna kropp i en av scenerna. Burr, jag ryser.
Som titeln på inlägget skvallrar om så är jag fortfarande sjuk och nedbäddad i sängen. Har dock underhållt mig idag med att se på film. Film är allt bra härligt. Och eftersom jag inatt såg klart på sista avsnittet (säsong 1) av Beverly Hills så var jag inte sen att beställa hem säsong 1, 2 och 3 idag från blocket. 500:- för alla tre boxarna ink frakt. Inte illa pinkat det inte. Annars har jag inte gjort mycket. Spottat, harklat och spytt slem/snor halva dagen. Mycket trevligt. Ska vara hemma imorgon också från jobbet men sen blir det workieworkie på onsdag (som sara skulle ha skrivit/sagt).
Har sparat en massa godbitar i form av tvserier på tvboxen så nu vet ni vad jag ska sysselsätta mig med imorgon också. Dessutom har jag letat fram ett gäng filmer som jag ska försöka sälja in till Krille när han kommer hem från jobbet vid halv 11. Blir nog lite sent för film ikväll (för hans del alltså) så det får bli till helga.
Filmresuméerna av de filmer som setts under dagen får jag komma med imorgon. Ikväll har jag ingen lust alls. Ska slänga på en fjärde film för dagen och sen ska jag tillaga en tacopaj åt min älskling som sliter så hårt för vårt dagliga bröd. Men innan jag gör det så ska jag bjuda er på veckans 5 i topp. Jag vet ju att ni har väntat och längtat.
Det blidde ingen film varken igår eller idag. Vi ägnade kvällen (ikväll) åt att laga en supergod kasslergratäng, äta upp den medan vi slötittade på gårdagens Robinson-avsnitt. Därefter såg vi Parlamentet och nu sitter vi och slötittar på Söndagsparty. Jag är helt galen i Filip och Fredrik och måste nog tillägga att detta programmet är bland det bästa duon har gjort. Iofs älskade jag High Chaparall, 100 Höjdare, Ursäkta Röran (Vi bygger om) och Ett Herrans liv, men Söndagspartyt klassar sig absolut in i toppstriden. Mångfalden av kändisar och det spontana och impulsiva hos de bägge herrarna inspirerar mig. Känner mig redan mycket bättre i halsen.
Ser föresten fram emot att krypa till kojs ikväll. Där verkar en renbäddad säng och min Beverly Hills-box. Finns inte mycket som jag uppskattar så mycket som de där sista 40 minutrarna på dagen när jag ligger i sängen, med en sovande sambo bredvid och smygfnissar åt de gamla klassiska avsnitten. Och alla minns vi väl hur jävla het Dylan var? Eller ÄR, kanske man ska säga. För visst kommer känslorna tillbaka och tar överhand. Mumma! Tänk om det fanns fler som Dylan McKay.
Pratade med jobbet för 2 timmar sen. Fick vara ledig imorgon också och sen ska jag vara fit for fight att börja jobba igen på tisdag. Den här veckan har varit lugn men nästan lite för lugn. Jag har trots allt varit sjuk men jag hade verkligen velat kört stenhårt igårkväll med grillfest och alkohol i mängder. Men med tanke på mitt tillstånd i helgen ska jag vara glad att jag orkade med att baka lite igår och givetvis ser jag fram emot nästa helg ännu mer. Då blir det jag och Emma som gör stan osäker. Vart det bär av, det märks. Men det troligaste är nog att det blir för- och efterfest i Emmas lya.
Här närmast väntar matlagning och ännu en stund av bakande. Sen ikväll ska jag nog mysa med Krille i tvsoffan med gårdagens avsnitt av Robinson och förhoppningsvis "The Wrestler" som jag fortfarande inte har sett. Suck. Skäms på mig.
En timme till Finalen och min pollykaka ska snart göra entré i ugnen. Jag och Krille är sötsugna och bestämde oss för att passa på att baka en liten kaka när vi ändå ska ha pastagratängen i ugnen. Vill förutom mitt frossande tacka så himla mycket för alla söta sms jag fått under dagen. Ni är underbara som tänker på mig, och ni närmaste vet ju hur ynklig jag blir när jag är sjuk. Miljoner kramar till er, och till er själviska jävlar som inte skänkt mig omtanke, ni borde fanimig skämmas.
Nu blir det sista lilla piffet innan finalen och sen kanske en film(?). Nåja, det får Krille bestämma.
Trodde att min hälsa var på uppåtsving igår när jag inte kände av halsen särskilt mycket under tiden som Liv var här med sin bebismage och hälsade på. Så var dock inte fallet. Igårkväll i tvsoffan trodde jag att jag skulle kvävas. Jag får feber och hostar nästintill blod. Jag hatar att vara sjuk. Om jag inte sagt det tidigare så gäller det att vara övertydlig. JAG HATAR att vara SJUK!!!!!!!
Fick ett jättesött sms av Camilla igår. Hon och hennes lilla Valter väntar på mitt besök, och jag är ledsen Camilla. Men så länge som jag är sjuk vill jag inte riskera att din lilla skrutt får mina baciller. Men jag lovar att komma pronto momento så fort jag är frisk och har en ledig stund.
Idag väntar en lugn och stilla dag. Troligtvis kommer svärföräldrarna hit på fika. Något som jag både fruktar och ser fram emot. Tycker om när dom är här för då är Krille så skönt avslappnad, men jag skulle ju givetvis föredra om dom besökte oss när jag är frisk. För nu känner jag mig som en stor hög med stinkande skit. Jag mår så jävla dåligt.
Ikväll är det ju finalen av Eurovision också. Det ser jag dock fram emot. Köpte glass igår som jag ska ha till showen. Jag kör på temat som min mamma alltid sa var bra när man var liten och sjuk. Varva varmt med kallt och halsen mår genast bättre. Och ja, det funkar. En stund iallafall. Tillräckligt länge för att jag ska hinna höra Malena sjunga bidrag nummer 4 ikväll.
Farmor begravdes här i veckan. Vet inte om det var medvetet gjort av min mamma men hon sa ingenting förrän efter begravningen. Det känns så jävla pissigt gjort. Jag var med när farfar begravdes och jag mådde bra av att få ta farväl och gråta ut. Men den här gången ska jag givetvis bestraffas. Sorgen ska krypa sig på mig lite i taget och jag ska förgöras ännu en gång inifrån och ut. Fan, jag orkar inte med sånt här. Inte nu. Känner mig så liten och ynklig. Tur att Krille vet hur han ska handskas med mig. Det gäller att smeka mig medhårs.
Ska ta och krypa ner i sängen igen inom kort. Jag känner mig tillräckligt krasslig för att unna mig några avsnitt av Beverly Hills till sängs. Med kanske en skopa glass eller två. Det är trots allt mycket mycket synd om mig idag (och alla andra dagar).
Så var de det här med Eurovision. Ni som känner mig väl och gjort det under ett par år eller längre vet med säkerhet hur mycket musiken betyder i mitt liv. Att jag dessutom växt upp som dotter till en musiker (dragspelare, sångare, trummis och framförallt jazzmusiker) har spelat stor roll och redan som liten vill jag minnas hur stort det var när det var Melodifestivalen på tv. Mitt intresse har möjligtvis svalnat en aning med åren, men långt ifrån försvunnit helt. Jag är fortfarande helt galen i tävlingen och spenderar timmar åt att lyssna på musiken samt skriva egna deltagarlistor.
I år är det dock svårare att ha EN favorit. Jag har ett par stycken. Eller ja, ganska många stycken. Tänkte dela med mig av mina favoritbidrag från årets Semifinaler och slänger även in ett eller annat klipp på mina stora favoriter så får ni avgöra själva hur pass bra/dålig min smak är.
(Serbien) Marko Kon & Milan Nikolić - Cipela
(Norge) Alexander Rybak - Fairytale
(Danmark) Niels Brinck - Believe Again
(Azerbajdzjan) Aysel & Arash - Always
(Albanien) Kejsi Tola - Carry Me in Your Dreams
(Ukraina) Svetlana Loboda - Be My Valentine! (Anti-crisis Girl)
(Finland) Waldo's People - Lose Control
(Rumänien) Elena Gheorghe - The Balkan Girls
(Island) Yohanna - Is it True?
(Turkiet) Hadise - Düm Tek Tek
(Armenien) Inga & Anush - Jan Jan
(Montenegro) Andrea Demirović - Just Get Out of My Life
Som ni säkerligen redan förstått så ligger jag hemma och har annat för mig än att uppdatera bloggen. Faktiskt så är fallet sådant att jag sedan i måndagskväll haft en släng av halsont, feber och slem i bihålorna så jag har helt enkelt inte känt mig särskilt tipptopp. Har hållt mig hemma hela veckan och haft en ganska skön stund för mig själv. Krille har nästintill varit hemifrån hela dagarna men jag klagar inte. Jag gillar att ha min särskilda tid för mig själv och sen får han givetvis vara hemma så mycket han vill på kvällarna. Så länge han inte går mig på nerverna.
Vad har jag då sysselsatt mig med senaste dagarna i sjukbädden. Jo, jag har lyssnat om och om igen på årets bidrag i Eurovision. Jag, som är en fruktansvärt sträng och ärlig lyssnare, har fått ett par favoriter. Tänkte dedikera nästa inlägg till hela tjottaballongen. Annars har jag mest bara legat till sängs, läsandes eller tittandes på Beverly Hills. Vid de tillfällen då jag tagit mig upp har jag spenderat tiden vid datorn eller möjligtvis i tvsoffan tittandes på Big Brother eller Vakna med the Voice. Det är mina nya förnödenheter. Jag har helt enkelt funnit nya laster i livet för att kompensera de som försvunnit med åren.
Idag har jag dock tagit på mig lite extra ansvar trots mitt harklande och snyftande. Jag har minsann lagat kvällsmat till min hårtarbetande man. Det blidde en helt och hållet hemmagjord lasagne, och den gick hem. Tror jag iallafall. Han sa då ingenting negativt om den. Imorgon ska Liv komma hit och muntra upp mig och sen till kvällningen har jag och Krille tänkt att grilla. Det är ju trots allt fredag och jag har tänkt mig att vi ska hyra film. Vore ju himla mysigt alltså.
Gissa vad det här är för någonting? Jag kan nästan garantera att du kommer känna dig illamående efter att ha läst nästa rad. Det här är nämligen Kjell Erikssons pormask uppförstorad mer än 200 ggr via ett periskop. Vad som gjorde saken ännu äckligare var när jag lånade bilden från Josefin Crafoords blogg och hon skrivit raden......
"Ser ni rötterna? Klart ni gör. Visst är det sinnessjukt vidrigt!?"
Som jag skrev i tidigare inlägg är det idag dags för Malena Ernman att vinna mer än bara svenskarnas förtroende i semifinal 1 av Eurovision Song Contest. Vad jag egentligen skäms lite för att erkänna är att mina känslor är splittrade. Jag är helt enkelt ett större fan till en annan låt. Förlåt Sverige, förlåt Malena. Men detta året har finnarna lyckats få mina discogener att exponeras. Jag bara älskar den här formen av bidrag och nostalgin brinner i kroppen på mig. Det här är barndom för mig. Hoppas på en topp-placering för Finnarna ikväll!
Ingen kan väl ha missat bilderna på Rihanna som spred sig som en löpeld på nätet i helgen. Jag, personligen, går gärna miste om bilderna men låten av Crossfire(?), damn, den vill jag inte bli av med. Den är kanske inte världens bästa låt, men jag gillar rythmerna.
Camilla och hennes Christoffer fick som sagt en liten son förra veckan, och redan samma dag (eller om det var dagen efter) som jag skrivit om det på bloggen fick jag ett sms där besked om namn framgick. Det blidde en liten Valter. Tokigt söt var han också måste tilläggas. Rebecca gav mig bildbevis, och bara för att ni också ska få lite ögongodis så lånar jag en bild av Rebecca och hoppas på att hon inte smiskar mig allt för mycket. Spanking går bra, men inte smisk. Eller vänta nu, det här skulle ju bli ett gulligt inlägg om bebisar, inte om snusk. Förlåt Camilla!
Så var det dags för en 5 i topp-lista igen. Jag ber om ursäkt till er som saknade den redan igår, men jag har helt enkelt inte känt mig så tipptopp senaste dagarna. Och idag bröt det ut på riktigt så min hals är helt galet borta och tillknycklad. Snyft. Fick helt enkelt stanna hemma en dag extra och kurera mig, inte för att jag gråter blod, är ju Eurovision Semi ikväll på tv med Malena Ernman. Nåväl, här är denna veckans 5 i topp-lista:
David Guetta feat. Kelly Rowland - When Love Takes Over
Sen vill jag även passa på att rikta ett litet extra stort Grattis till min vän Camilla som igår klockan 17.17 fick en liten son. Vad pojken kommer heta är ännu inte bestämt vad jag kan förstå, men vill ändå att du ska veta att jag är stolt som få Camilla. Grattis till både dig, Christoffer och den lille nye.
WOW WOW WOW! Mer än så behöver jag inte skriva för att snabbt förklara gårdagskvällen. Den var allt annat än pissig även om vädret sög en aning.
Vi började tidigt igår, redan vid 15 för att vara exakt. Jag hade precis kommit ut ur duschen när Viktor ringde och ville att jag skulle komma bort till Marcus och förfesta. Och jag är ju inte den som är den, så jag tog min partyväska med mig och drog dit. Väl där visade det sig att det skulle bli jag och 9 killar. Härligt, Vajjert, Gött, ja, det var trevligt vill jag lova. Hann väl inte vara på plats hos Marcus särskilt länge innan vi drog in till stan för att gå på After Worken på Blue Moon. Inga fel där heller kan jag garantera. Gratis Käk, Halva priset på Cider och ett hejjdundrande uppträdande av inga mindre än dessa färgstarka personligheter;
Som ni säkert vid det här laget har förstått så var det Arvingarna som stog för underhållandet igår, iallafall på scenen. Det spelades gamla klassiker som Pamela, Eloise och Det svär jag på men även en del covers av band som Metallica och Rolling Stones. Jag var helnöjd med kvällen på Blue Moon. Seb (min förvirrade vän och fransman) var så exalterad att han sprang in i en spegelvägg. Fullt så galen var jag väl inte, men nära inpå. Iallafall kändes det så när jag och Viktor antog ett vad med JohnJohn om vem som vågade dricka en "okänd" shoot. Men som sagt, jag spottar inte i glaset jag inte. Dock ångrade jag mig en gnutta när jag fått reda på att den innehöll vodka, tequila och en jävla massa tabasco.
Under spelningen på Blue Moon sprang jag även på min vän Sandra i vimlet. Hon hade tråkigt och ville bli med mig ut på kvällen och jag är ju inte den som är den. Så jag skickade iväg ett sms och vips kunde hon bli med mig på invigningen på Blå. Innan vi stack dit var vi dock en sväng inne på Arena för att kolla läget. Det sög, suprise?! Så vi drog till Blå och hoppades på bättre tider. Dock var det inte särskilt röj-röj på Blå heller och jag tänkte hela tiden på mitt grabbgäng som jag fått lämna utanför, så efter sisådär en halvtimme stack jag och Sandra vidare ut i vimlet och mötte upp pojkarna. Kvällen avslutade vi på Glada Ankan, och där var det fest, det vill jag lova. Jag raggade givetvis upp två brudar på tjejtoan och fick mig ännu en drink av JohnJohn. En otroligt givmild pojk vill jag tillägga.
Träffade en hel del gamla bekanta på krogen (och utanför). Bland andra Kim, Tobias, Totto, Sami, Oscar, Rebecca (hihi) m.fl. Blev en jävligt lyckad kväll vill jag säga. Och nästa helg blir det troligtvis ännu roligare. Vill även passa på att tacka gänget från igår för en jävligt kul kväll;
Seb, Viktor, David, Marcus x2, Linus, Jimmi, JohnJohn, Jesper, Jocke, Sandra x2, Cissi och säkerligen några fler som jag glömmer bort i skrivandets stund.
Hoppsan Hejsan! Det var ju egentligen inte alls meningen att det skulle bli så sent igår, men igårkväll efter jobbet hamnade jag på diverse uteserveringar ihop med ett gäng jobbarkompisar. Kruse (Camillas bror) fyllde nämligen 25 år igår så vi tänkte att det vore ju en skam att inte bli med att fira honom lite. Jag tog det iofs jävligt lugnt med alkoholen eftersom jag vet hur jag blir. Ni vet, en svala gör ingen sommar.
Jag var hemma strax efter 12 och det var väl relativt bra gjort av mig. Hade iofs inte så mycket till val då den sista bussen hem gick halv 12. Det är tammefan skamligt till och med av en stad och kommun som Karlstad. Sista bussen hem går halv 12 på en vardagskväll. Kan tänka mig att det är många Taxi-företag som tjänar storkovan på det, men vi vanliga konsumenter då. Nåja, Kruse verkade glad i hatten när jag gick, och det är väl egentligen huvudsaken.
Cissi har i flera år tjatat om vilken otroligt bra musiker Salem är. Men jag har inte riktigt hållt med, eller ja, iallafall inte förstått hysterin. Har iofs bara hört ett par låtar med honom. Däribland Good Song och den här låten. Dock är det hittills bara den här låten som får mig att rysa. Om det blir fler, det återstår att se.
För ungeför 2 år sedan (om jag inte missminner mig) började jag läsa på en bok skriven av ingen mindre än Nicole Richie. Det var i början av mitt och Krilles förhållande och i samma veva som jag läste kilovis med böcker. Jag saknar den tiden något grymt mycket. Det kanske är dags för mig att starta upp läsandet igen. Men nja, vi får se hur det går sen när Big Brother är färdigsett. Passande nog är det snart sommar och det finns inget mysigare än att sitta på balkongen med ett glas rosé och läsa en bra bok. Det kommer passa mig utmärkt, det känner jag av redan nu.
Men för att knyta an till början på detta inlägg. Jag började som sagt läsa Richies bok "Sanningen om diamanter" men tröttnade troligtvis ganska snart för nu i veckan när jag gick igenom bokhyllan såg jag att det stack upp ett bokmärke ur en av böckerna. Och det var givetvis ur denna bok. Den har alltså stått i min bokhylla i åtminstone 2 år utan att bli utläst. Detta kunde jag helt enkelt inte finna mig i. Så igår samt iförrgår tog jag saken i egna händer och läste ut de resterande 4-5 avsnitten i boken. Och jag kände igen mig. Den var inte särskilt bra skriven. Dessutom kändes det verkligen som om boken gjorts för småbarn eller väldigt unga ungdomar. Texten var stor, radavstånden likaså och språket ska vi inte tala om. Kort och gott, jag blev lite besviken att jag ens köpt boken.
Nu känner jag mig iallafall lugn igen. Boken är utläst och jag kan ta mig an nästa mästerverk. Funderar på att beställa lite nya pocketböcker från cdon. Någon ny snuskig tantbok vore inga fel såhär på försommarn.
Som de flesta vet så väntar min vän Camilla sitt första barn vilken minut som helst. Det har nästan blivit som en vadslagning bland oss vänner när den lille krabaten har tänkt att titta ut. Jag hade hoppats på att han skulle göra entré idag. 4 dagar för sent. Men icke sa Nicke. Ingen Lee-Roy idag heller. Nu ska jag hålla mina tummar för den 8 respektive 9onde Maj. Det är snälla datum, och det är viktigt.
Jag börjar dock bli en aning otålig. Jag vill sniffa på nyfödd bebis och köpa roliga barnleksaker. Så kom igen nu för fan Lee-Roy. Tryck ut din söta nuna ur den där fina kroppen din mamma bär omkring dig i. Jag längtar efter dig!
Häromkvällen när Emma var här och fikade fick jag även en otroligt bra bild på min följeslagare Tyra. Mina vänner brukar tycka att hon är söt som följer efter mig vart jag än går och svarar mig om jag pratar med henne. Men det här tar fanimig priset. Nu har hon börjat smyga på mig också. Allt för att få min uppmärksamhet och kärlek. Är hon inte fin så säg!
Eftersom det (fortfarande) är måndag så ska jag även passa på att slänga in Veckans 5 i Topp-lista. Jag vet ju att ni har väntat och ylat som galna vargar efter nästa uppdatering av listan. Nu är det äntligen dags. Så här lyser domen denna vecka. De nominerade är:
Jag skrev föresten ett inlägg strax efter att jag kommit hem från Stockholm om att jag varit hundvakt. Dock skrev jag inget mer ingående om varesig upplevelsen eller hunden.
Hunden var en Bordercollie på ca 2 år (skulle jag gissa) som heter Zingo. Zingo är en honhund (trots sitt manligt klingande namn) och är en av de absolut charmigaste, pussvänligaste och väldresserade hundar jag någonsin haft nöjet att träffa. Efter mötet med henne vill jag lova att Krille fick en hel del sms och samtal med tjat om hundinförskaffande och jag tror minsann jag fått honom en aning sugen själv med. Dock kräver Bordercollies en hel del pälsvård och annat mindre skoj så det blir troligtvis en annan ras för vår del. Men vi håller ögonen öppna. Vi är inte helt låsta vid en ras utan kan till och med tänka oss en blandis. Gärna med lite Schäfer i, om ni frågar mig.
För ett tag sen satt jag som sagt och gjorde en långlista med alla innehavda filmer som jag och Krille ännu inte sett. Igårkväll fick vi ett galet filmbegär och bestämde oss för att dra en film i listan. Valet föll på Disturbia.
Filmen hade fått (vad jag kallar) högt betyg från användarna på IMDB och tillhörde en genré jag vanligtvis älskar. Dock sög filmen något helt kopiöst. Den var förutsägbar, tråkig och bara ja, just tråkig. Jag ryggade inte tillbaka vid ett enda tillfälle. Jag fnissade inte åt något halvdåligt skämt. Jag tyckte inte någon av skådespelarna spelade särskilt bra eller såg särskilt bra ut. Den var helt enkelt bara tråkig. Grå och Tråkig.
Känns som om regissören av filmen inte haft särskilt mycket budget för att göra filmen och den manliga asiatiska birollen känns bara så jävla given. Det är klart att vi ska ha någon som vi kan göra narr av. Suck. Så vad ni än gör, slösa inte bort er filmkväll på det här skräpet. Det är helt enkelt inte värt det. 2 av 5 möjliga är mitt slutgiltiga betyg.
Vaknade imorse av en grymt obehaglig dröm. Har senaste nätterna drömt skumma drömmar om att jag befinner mig i mitt barndomshem i Ludvika tillsammans med min familj när plötsligt huset omringas och vi blir ihjälgasade. Är det något fel på mig eller är jag bara lättpåverkad av film och tv? Det är iallafall kusligt att drömma om att se sin egen familj dö. Huah!
Efter att ha konstaterat att det var en dröm gick jag på toaletten, klädde på mig, drack en chokladshake och gick ut för ett ta bussen till stan. Idag väntade nämligen ett dubbelt psykologbesök. Jag började med samtalsterapi med Eva mellan 11-12. Sen gick jag och Krille och åt (kors i taket) på ett lunchställe inne i stan. Dock var jag inte särskilt impad av maten men det är väl en smaksak. Det var iallafall mysigt att göra något ihop igen. Det var länge sen vi var ute och åt. Det finns nästan aldrig tid, lust eller pengar för sådant i vår lilla mini-familj. Efter lunchen gick vi en sväng in på Åhléns (vilket nästan resulterade i ett inköp av Säsong 2 av Beverly Hills) och därefter följde Krille mig tillbaka inför mitt andra möte för dagen. Denna gången med Jan-Erik. Vi samtalade i nästan 2 timmar och han utförde diverse tester på mig. Känns så himla skönt när man har fått konstaterat och diagnoserat att det är något som är fel. Nu väntar jag bara på slutgiltigt besked och sen ska vi börja bearbeta.
Efter mötet gick jag in till stan där jag mötte upp Sanna för en fika. Seb blev också med och vi slog oss ned vid Waynes (skräll?!). Dock gick solen i moln precis när vi satt oss och jag ångrade snabbt mitt val av en IceTea. Vi pratade 40-45 minuter och under tiden vi satt där i skuggen så dök även Sandra och Emine upp och gjorde oss sällskap. Det pratades lite om planerna inför helgen och det känns som om de flesta är taggade.
Träffade även på Evelina en sväng på stan. Det kändes som om det var år sedan vi sågs sist och det är på tok för lång tid. Men det blir väl helt enkelt så när man bor i olika städer. Ja, till och med olika länder. Även om jag har svårt att se Oslo som ett annat land. Det bor ju trots allt en jävla massa svenskar där.
Sen stadsbesöket har jag varit hemma och kollat på ännu mer Big Brother. Känns soft. Har räknat ut att jag under helgen som gått, inräknat idag, har sett 880 minuter Big Brother på 4 dagar. Jag är inte riktigt klok, och det står jag för. Jag är helt enkelt beroende av den där dokusåpan. Hur ska det gå när dom har sänt finalavsnittet på tv400. Jag kommer avlida. Som tur är så hann jag faktiskt bränna ut Big Brother 2006 innan den här jävla skiten med IPRED startade. Än har jag inte problem med doseringen, och tur är väl det.
Vad hände då resterande del av helgen som varit? Jo, följande.
I fredags vaknade jag som sagt upp och bestämde mig (inte helt oväntat) att ha en blogg- samt mobilfri helg. Det gick väl sådär. Jag får väl erkänna att jag då och då under helgen har haft mobilen på i korta perioder. Dock endast för att kunna skicka sms till de närmaste och ha koll på veckans schema på jobbfronten. Annars har jag hållt mig till planen. Inte ett blogginlägg postades som ni säkert märkt och jag tror att det är ytterst få utav er som fått ett telefonsamtal av mig under helgen, eller?
Fredagen bestod i korta drag av ett långt Big Brother-marathon, en kall dusch med hårtvätt samt en del skönsång framför Så Ska Det Låta. Det var precis den formen av helgdag som jag behövde.
Lördagen var lite annorlunda. Självklart spenderade jag några timmar framför Big Brother även denna dag, men långt ifrån lika många som dagen innan. Jag stod även i köket en stund på eftermiddagen. Visste sedan tidigare att jag skulle få besök på kvällskvisten så jag passade på att baka en sockerkaka med citron och vanilj. På eftermiddagen kom Krilles föräldrar på besök. Vi fikade. Dock ska det inflikas här att jag inte tog en enda liten bit. Jag slickade inte ens av slickepotten efteråt. Jag har minsann hållt mig till min diet senaste veckan. Jätteduktig har jag varit. Däremot fick Krille och hans föräldrar varsin bit. De verkade åtminstone nöjda. Efter fikat drog vi iväg till Willys där jag och Krille passade på att storhandla det värsta vi kunde (eftersom vi hade tillgång till bil).
När vi sen kom hem igen fick jag ett sms från Emma som var fikasugen. Hon har nämligen ränt som en iller i Karlstad under helgen. Men formellt är hon inte Karlstadbo förrän på onsdag. Hon kom iallafall hit på lördagskvällen och åt upp resterande del av sockerkakan med lite hjälp från Krille. Själv drack jag saft, rökte en Marlboro Light och pratade barndomsminnen istället. Känns skönt att Emma äntligen kommer finnas till hands igen. Dock kommer hon aningens försent eftersom jag och Krille är i full gång med att leta bostadsrätter i Stockholmstrakten. Men va fan, en tid framöver kommer vi bo grannar. Det är huvudsaken.
Igår (söndag) så gjorde vi verkligen inte mycket alls. Varken jag eller Krille. Vi såg dock en tokdålig film på kvällen som jag tänkte dra en filmguide om i ett senare inlägg. Annars så såg jag på diverse tjejserier på tv och lagade (kors i taket) även hemlagat rotmos. Har varit så grymt sugen på skiten i flera månader, men nu fick jag tummen ur och lärde mig hur man tillagade det hemma på egen hand. Duktig flicka som jag är!
Sen blev det ju torsdag också. Förra veckan alltså. Den dagen skulle betyda karatefylla och sexdebatter för min del, men så blev icke fallet. Men jag tar det från början så även den ovane läsaren ska få en chans att hänga med.
Ungefär en timme efter mitt bloggande i torsdag dök Cissi upp. Hon stönade och stånkade om att det luktade kålpudding i hela lägenheten. Vilket iofs inte var så konstigt eftersom jag och Krille ägnat hela förmiddagen och halva eftermiddagen åt att laga just den sortens pudding. Hon var sommarfin i rött och vi tog oss an min underbara balkong i väntan på bättre tider och trevligt sällskap. Vi passade på att pudra näsan på det där sättet som bara jag och Cissi kan och jag passade på att dricka min (sista) skogsbärs-shake.
En stund senare dök Sanna upp och vi slog oss ännu en gång ner på balkongen och målade naglarna samt lyssnade på musik (om jag nu minns rätt?). Det bör även inflikas här att jag hade DEN klyftan i torsdags och var jävligt nöjd över den. Jag bjöd även flickorna på en sup av mitt senaste påfund. Den ohyggligt välsmakande "drogen" Fun Light Spring - Wild Strawberry Watermelon. Kan garantera att smaklökarna får ett ordentligt knull av smaken av detta underbara ting. Bara för dig att springa in i närmaste närköp och inhandla. Sen tillsätter du bara ett glas med isbitar (och vatten då förstås) och sen är kalaset igång.
Mycket riktigt. Efter ungefär en timmes dösnack om allt och ingenting dök ett gäng pojkar upp från ingenstans. Närmare bestämt Seb, Vicky, Daveo och Mikey. Det spelades "Svennebanan" och pratades om olaglig fildelning. Mina favoritämnen för stunden btw. Här började partyt komma igång. Det dracks cider för min del och en stund senare (och några öl senare i Vickys synsätt) drog pojkarna vidare ned mot Pekås för att inhandla diverse ätbart. Vid det här laget hade även Theres och hennes man Felix dykt upp och samtalen fortlöpte.
TUT TUT, sa det plötsligt och där stog Pippilou i egen hög person. Hon var på genomfart till sin valborgsfest men valde att titta upp för att bli med på en bild eller två, men även för att ge mig en kram. Hon är för söt den där flicksnärtan.
Cirkus en timme senare (vid 18.30-19.00 om jag inte minns käpprätt åt helvete) så dök även Rebecca och Sandra upp. Vi andra var hungrig efter allt väntande och bestämde oss för att slå läger en bit bort från min och Krilles boning och så blev fallet. Det grillades mat och dracks diverse alkohol tills alla var så kissnödiga att det hade varit ett rent hot mot brännmaneterna (för visst är det väl så att när man blivit bränd ska man urinera på brännstället?).
Vi drog upp till lägenheten igen och där sjöngs det Singstar för glatta livet. Vi delade upp oss i två lag och mitt lag fick storstryk. Inte av ren skicklighet utan pga ren röta. Så det så! Efter ungefär 2 timmar började vi tröttna och bestämde oss för att joina gänget med pojkar som sällskapat oss några timmar tidigare. Oturligt nog blev det ett missförstånd parterna emellan och vi blev utan fest. Extra stort tack till Cissi-lou som stått för kameraskötandet, du gjorde ett fantastiskt jobb!
Festen tog slut och jag och Krille somnade tidigt den kvällen (läs 02.00). Jävla skit! Men ändring blir det till nästa helg (läs nu till helgen). Då blir det utgång för hela slanten och gissa om jag ska göra av med den alkoholen jag har kvar. Akta er Karlstadbor, för till helgen är jag på galet taggat humör.
Kom och tänka på att jag missat totalt att berätta om en (ganska ironisk) händelse som fortlöpte i Stockholm när jag var där för två helger sen. Jag hade ganska nyligen kommit fram med tåget från Karlstad och bestämde ganska snabbt att bege mig till Tekniska direkt för att slippa springa omkring inne i stan med all packning. För den som inte vet det så bor min syster (som jag skulle bo hos) i Täby som ligger en bit utanför stan och för att ta sig dit från Centralen krävs det ett åk med tunnelbana och sen en halvtimmes färd med Roslagsbanan (dvs påstigning vid Östra Station läs Tekniska). Såhär trivsamt hade jag det i solen under min väntan på tåget. Lägg även märke till att affärer som JC faktiskt finns i storstan med, inte bara på landet.
Efter allt mitt smsande och telefonsamtalande på tåget till huvudstaden var nu min mobiltelefon relativt döende. Den stog och blinkade på 13% när jag fick ett sms från en gammal internetvän. Oblyg som jag är antog jag hans förfrågan om att ses och mycket riktigt stog han där framför mig en halvtimme senare. En sjuk och smått ironisk känsla, men det kändes bra. Vi kom bra överens. Något som slog mig var att jag måste framstå som jävligt oblyg även på nätet. Efter ungefär 10 minuters samtalande kläcker han nämligen en kommentar som får mig att högrodna på plats;
- "Måste du ha så stora bröst?"
Gaaah! Vad svarar man på något sånt? Jag är nog relativt van vid kommentarer om mina bröst och min sexualitet, men det här tog fan priset. Vi hade ju precis träffats för första gången. Jävlar vilken stake han måste ha haft den unge mannen. Jag känner inte många som vågat kläcka något sådant vid första mötet med en ny bekant. Jag försökte dock oskyldigt och smidigt glida över samtalet på något annat men där var ribban lagd. Jag småfnissade för mig själv på väg ut till Täby en timme senare.
Sådärja, gott folk! Nu var mitt blogguppehåll klappat och avklarat för den här gången. Har varit en ganska skön helg som inneburit en hel del egen tid och nästintill noll fokus på blogg och mobiltelefon. För den som inte visste det så tog jag även ett uppehåll från min mobiltelefon när jag valde att bloggstrejka ett par dagar här under helgen. Varför? Det väljer jag att hålla för mig själv, men en sak har jag lärt mig utav det hela. Jag tänker inte låta någon annan bestämma eller styra hur jag ska må eller leva. Min livssituation och mitt kreativa liv är helt och hållet upp till mig. Så nog talat om det.
För att styra upp bloggandet så gott det går på så kort tid som möjligt så kommer jag dra en resumé av sådant som hänt senaste tiden och för att ni inte ska tycka att jag blir allt för långrandig så delar jag upp det i olika inlägg. Blir ju så himla mycket lättare att läsa det jag har att berätta på det sättet.
){kind=link}