| |
Vi har träffats i snart 3½ månad. Vi var kära, trodde jag. Men helt plötsligt var det något som vände. Jag vet inte var kärleken tog vägen. Vi vet var vi har varandra men mina känslor avtog. Jag är rädd, fruktansvärt rädd. Jag vill ju vara med dig, ingen annan än dig. Du har varit mitt solsken om natten, min måne på himlen. Jag älskar ju dig!
Vi har haft kul ihop, under hela den här tiden. Du har fyllt mitt liv med mening och ord. Jag vill inte vara med någon annan än dig. Hur ska vi pussla ihop det här igen innan det dör ut? Det är på gränsen, på gränsen till utplåning. Jag vill inte att ondskan och sårbarheten ska lyckas. Inte lyckas att ta dig ifrån mig.
Jag önskar att allt var som på film, eller som det varit i mina tankar och lögner om dig. Jag önskar att allt jag sagt om dig var sant, men vet jag säkert att det är det? Det känns som om jag drömmer.
Snälla älskling, rädda det, innan det är försent. |
|
){kind=link}
