Vet att jag har varit dålig på att uppdatera med långa inlägg som jag brukar. Men som ni säkert förstått med tidigare inlägg så har det varit en fnurra på tråden mellan mig och Kristian. Kan med en viss glädje säga att vi har rett ut det mesta och att vi ska göra ett försök att reparera det hela. Så nu har jag lugnat ner några stycken iallafall.

Jo, anledningen till att jag var tvungen att slänga in ett inlägg just nu var för att jag mycket nyligen pratade med min papps i telefonen. Kan aldrig sluta skratta i efterhand när jag har pratat med min älskade papps. Han är född till komiker. Jo, åter till ärendet. Pappa och Mamma har under helgen som varit haft besök av min bror och hans familj uppe i Ludvika. Och har då under helgen åter igen fått höra nya galenskaper som hänt i familjen. Kommer därför att skriva ner en dialog här nedan som förs mellan Elin (brorsdotter, 3 år) och Johan (min bror, 34 år).


Till historien hör att min bror och hans familj var på väg upp till min låtsaspappa (läs barnens farfar) och skulle fira påsk. Den här gången, till skillnad från tidigare, valde min bror att köra en annan väg till huset där farfar bor.

Elin sitter i baksätet med Lukas(brorson) och tittar förvirrat ut genom fönstret på bilen.
Min bror ser detta genom backspegeln och frågar Elin:

- Känner du igen dig Elin?

Elin tittar sig omkring och ser allmänt förvirrad ut och svarar sedan:

- Det är väl klart att jag gör, jag är ju Elin.


Vi äldre kan ibland tycka att barn har mycket knas för sig, men egentligen svarade ju Elin bara på frågan. Varför skulle hon inte veta vem hon var? Jag undrar vad hon egentligen tänkte om min bror när han kläcker något så dumt.