...på att alltid bli sviken. Känns som om mitt hjärta är delat i mer än två bitar i dagens läge. Och varje gång så är det någon besvärlig vän som sårat mig. Jag är så trött på att sådana som du ska få göra mig upprörd. Ska du vara min vän ska du minsann få veta hur jag känner mig också. Du gör mig förbannad, besviken och ledsen på samma gång. Jag trodde vi var nära vänner. Men nu vet jag bättre. Och du ska snacka om att prioritera sina vänner, pyttsan! Efter den senaste tiden så vet jag minsann vilka som är mina riktiga vänner. Så kom nu inte och snacka om riktig vänskap, för du vet inte vad du pratar om.

Liv, tack för att du finns i min närhet och stöttar mig som bara du gör. Du är en av de få vänner jag verkligen vet var jag har. Jag är så glad att du kom in i mitt liv och gjorde det lite ljusare. Du skulle åtminstone aldrig dra en vit lögn inför mig, för du vet att jag genomskådar sådant. Ingen har någonsin ställt upp för en vän så som du ställer upp för mig. Utan dig och Kristian vore ju inte ens hälften så lycklig som jag är idag.
          
          Datum: 2007-11-05 | Tid: 15:04:16 | Kategori: Dagbok | Kommentarer: (0)







 
Kommentera Inlägget:
 

 

Namn: Spara?

E-Mail:

Blogg:

Skriv:




Trackback