| |
att när man mår som bäst och verkligen tror att livet är på väg uppåt så går allt åt helvete igen.
Var på djursjukhuset förra veckan med kissen Tyson för att han har betett sig underligt senaste tiden och spytt en massa vatten och saliv. Fick för det första reda på att Tyson är en honkatt och därmed har vi döpt om honom/henne till Tyra istället. Gick igenom blodprover och röntgen utan problem. Hon hade lite högt levervärde men inget farligt förutom det. Vi fick till och med lite olika sorters mat som vi kan ge henne för att hon ska gå ner i vikt och dessutom utjämna levervärderna. Hon har verkat mått bra senaste veckan, ända tills i söndags.
Jag och Kristian var till Örebro och satt barnvakt till mina brorsbarn Lukas och Elin. Efteråt så åkte vi till Örebro Centralsjukhus och besökte Kristians farmor som blivit inlagd. Sen åkte vi med hans föräldrar till Degerfors och därifrån med tåget hem till Karlstad. Samma kväll så spydde Tyra 6 (LÄS SEX) gånger och denna gången även en del mat. Sen upphörde det igen tills igår. Då var det samma gamla visa igen. Hon spyr och spyr och det kommer vatten, mat och saliv.
Vaknade imorse av telefonen klockan halv 8. Det var min kära Cherylee som fick för sig att vi skulle hämnas på en viss person. Så sagt och gjort, jag gick upp, gjorde min del och gick sedan för att titta till Kristian. Vi käkade frukost och pratade och då kläcker han att Tyra spytt under morgonen igen, samtidigt som jag satt i telefon med Cherylee. Jag vet inte varför men jag kände bara hur allting spelade revy, precis som förra året när cancern tog min älskade Rox ifrån mig.
Ringde iallafall upp djursjukhuset och berättade om läget. Då sa veterinären som undersökt Tyra under förra veckan att hon tyckte att vi skulle komma in igen med henne, ge henne dropp och lägga in henne på obestämd tid. Blir hon bättre under tiden så kommer hon hem snart igen, blir hon inte bättre finns det bara en utväg.
Fy fan, tårarna rinner, eller bokstavligen bara sprutar ur mig. Jag förstår inte hur de på djursjukhuset står ut med att se djuren plågas och dö varenda dag. Jag ryser av bara tanken.
Det jag vill ha sagt är iallafall att min älskade lilla Tyra måste bli bra och att jag älskar henne och hennes kompis Nora så himla mycket. Det känns som en del av ens familj håller på att försvinna. Måtte det gå att rädda dig Tyra!
|
|
){kind=link}