Kom tillbaka till Eva igår efter 4 veckor utan henne. Kändes väl bra på sitt sätt att återigen få gråta ut och tala om det som har hänt. För mycket har hänt. Så mycket mer än vad ni vet. Ibland önskar jag att ni visste så ni kunde återspegla varför jag mår som jag mår ibland. Men det är för smärtsamt för mig att tala om det gång på gång. Det räcker att hon vet, Eva alltså. Hon är den enda som vet, allt. Jag är väldigt bra på att ljuga för mig själv om hur jag mår. Ibland får jag för mig att jag är hypokondriker. Jag letar så ofta fel, både på mig själv och på andra. Och ja, jag vet att det är fel att göra så. Men det är på något weird sätt mitt sätt att skydda mig mot sådant som skadar. Är jag själv medveten om hur jag är, och hur andra är, så kan den informationen inte skada. Däremot är jag som sagt bra på att ljuga. Är nog lite utav en mytoman. Åtminstone om man ska se till hur jag dagligen ljuger för mig själv och mina nära och kära. Åt helvete med allt "Jag mår bara bra"-snack. Jag mår för fan inte alls bra. Sluta ljug Isabelle.

Det är svårt för mig ibland. Att prata med människor. Speciellt på jobbet. Det är så krävande att hela tiden vissa upp en trygghet som jag inte har. Jag och Eva pratar mycket om mig. Om hur jag är och vem jag är. Vi har kommit fram till att det inte finns något svar. Varken hon eller jag vet vem jag egentligen är. Det är skrämmande. Jag vet vem jag vill vara, men den personen är jag inte längre. Det är närmare 6 år sedan jag var den tjejen. Men jag låtsas ibland, för mig själv. Tänker mig tillbaka till den tjejen jag en gång var. För jag är trött på att vara den personen som jag inbillar mig att jag är idag. Fan också. Hela flytten till Karlstad skulle innebära förändring för mig. Inte mer mörker. Jag har dock varit bra på att samla på mig mörker. Ibland låtsas jag vara ett ljussken men det är bara i min vildaste fantasi.

Lyssna inte till mitt nonsens. Jag kommer ändå låtsas om den här dialogen mellan mig själv och min dataskärm aldrig ägt rum. För jag är för "stark" för att erkänna att jag faktiskt är svag och liten.