| |
...eller åtminstone känner jag mig som en sådan. Va i helvete är det som händer? Kan det verkligen bero på träning och kost? Känner mig konstant illamående. Jag orkar inte med att vara som en zombie. Dessutom har jag som sagt inte råd att vara borta från jobbet. Gaaah! Jag förstår hur Sara känner sig som inte varit på jobbet på länge nu. Det är frustrerande framförallt för ekonomin.
Mamma ringde idag. Tydligen har min farsgubbe fått för sig att han saknar mig och vill ut på roadtrip så nästa vecka eller veckan därefter så dyker mina päron upp i Karlstad. Otroligt att mamma tar sig hit som har varit här ca 2-3 ggr på 5 år. Pappa har varit här desto mer men inte för min skull utan av journalistiska skäl. Jag känner iallafall oro över deras ankomst. Kanske kan det vara därför jag mår dåligt? Närvositet? Äsch, jag ska ge mig att spå efter sanningen. Det rätta är väl egentligen att ringa vårdcentralen igen och tjata till mig en tid. För så här kan jag helt enkelt inte ha det. Känner mig dessutom dum som aldrig kan stå ut en hel dag på jobbet. Va i helvete!? Det rör sig om 5 ynka timmar!? 5 timmar och jag pallar inte trycket!? Iofs är det påfrestande att vara trevlig och glad när man i själva verket spyr inombords och på sig själv. Kanske är det genomskinligt så Intervjupersonerna märker av det? Kanske är det därför det blir outhärdligt? Vem vet. Iallafall vet jag med mig att jag inte gör något bra jobb när jag mår såhär. Bajs bajs bajs! Och jag skäms över det.
Nåväl, imorgon är en ny dag. Med nya krafter. I will not die today. |
|
){kind=link}
