| |
Så var det ett tag sen som jag skrev här igen. Har varken haft tid eller ork när jag väl varit hemma. Har ägnat all min vakna tid till träning, kost och jobb. Och lite till Kristian förstås. Annars är det inte mycket som har hänt faktiskt.
Sett en och annan film under helgen som ni säkert redan läst. Har väl planer på att se ett gäng till, men det får bli i helgen. För nu under veckan är jag för jävla sliten. Två dagar i rad har jag och Kristian dimpt i säng redan före halv 11. Sen att vi har sett på Dexter till mitt i natten, det är en annan femma. Har aldrig tidigare varit så beroende av att få se mer och mer och mer. Givetvis har jag sett hela första säsongen. Men Kristian som jobbat lite annorlunda tider låg efter med typ 6-7 avsnitt. Tror ni att han har fått kolla avsnitt på morgonen när jag fortfarande sover? Jodå. Det vill jag lova. Har satt som krav att han ska ha sett klart alla avsnitten till ikväll när jag kommer hem från jobbet. Haha, jag är för jävlig.
Har, för den som missat det, börjat igen med träningen och kosten. Har bestämt mig för att inte ge upp den här gången eller låta misslyckade människor inspirera mig till att bli lika deppig och misslyckad som dom. För helvete heller. Det är det inte värt. Det är ju bara mig själv det drar ner i skiten. Sen tisdagen förra veckan har jag redan dimpt 3 kilo och tränat minst 1-2 mil om dagen med Morgan. Och jag känner mig faktiskt fräsch. Fräsch och ganska pigg med för att ha tränat som en dåre. Något mål har jag inte direkt lagt upp. Inte något delmål iallafall. Tycker det är bättre för mitt psyke att inte ha någon press. Bara köra hårt och beundras av det som händer med mig.
På tal om att beundras. Sara har varit sjuk senaste veckan och med andra ord, jag har inte sett henne på dagar. Dock förundras jag varje gång jag pratar med henne i telefon om hur söt och trevlig hon ändå alltid låter oavsett om hon har tretton kossor i halsen eller inte. Alltid lika glad över att jag hör av mig och det visar på riktig vänskap. Är glad över att jag har en del människor i mitt liv. Mitt liv bygger på ärlighet och kärlek och jag känner mig omgiven av (visserligen ett fåtal) men en del sådana människor. Människor som verkligen stöttar mig till hundratio procent och som finns där för mig om jag behöver dom. Jane till exempel. Jag vet att vi knappt ses längre eftersom hon har sitt nya jobb men inte för en sekund tvivlar jag på att hon skulle svika mig. Hon är bland de bättre vänner jag har i mitt liv och dessutom har vi sjukt kul ihop när vi väl är tillsammans. Om ett par veckor är det även tänkt att vi ska dra iväg på en roadtrip i hennes nya bil. Troligen blir ju Sara med också, givetvis, men jävlar va skoj. Älskar att åka bil, och det vet tjejen om så hon frågar om jag är med på sånt. Underbar. Det är ett smart drag föresten. Att vara ärlig och kärleksfull mot dom som du vill ha i ditt liv. Att dessutom kunna stå för dina misstag, det är en triumf. Att veta var man har sina vänner. Att veta vad som är sagt för att såra och vad som är sagt för att bry sig om, det är två skilda saker.
Nej, nu har jag inte tid för mer bloggande. 10 minuter kvar tills jag ska vara färdigäten med frukost. Så får rappa på om jag ska hinna med träningen idag. Siktar in mig på 2,5 mil även idag. Så skönt när man känner i benen att träningen gör underverk. Sen blir det jobb jobb jobb hela veckan lång. Förutom ett undantag på lördag. |
|
){kind=link}
