| |
Som rubriken förvarnar om är jag uttråkad. Som fan. Fruktansvärt uttråkad för att vara korrekt. Humöret går, precis som depressionen som jag lider av, i perioder. Sjukligt irriterande hur det verkarsom om hela mitt liv baseras på perioder. Jag har perioder av lust tex. För en rad olika saker. Sex, läsning, filmtittande och krogrännande, men varenda gång avslutas det med en period när jag är totalt anti. En sån period är jag inne i nu. En anti-period.
Imorse vaknade jag och var arg på Kristian. Som många ggr förr. Minns att jag var flyförbannad på honom igårkväll men på eftermiddagen idag (då jag fortfarande inte sagt honom ett enda ord), så slog det mig att jag inte ens visste varför jag var arg. Vad är det för fel på mig? Hur i helvete kan jag gå omkring och vara så fylld av hat och ilska när jag inte har någon direkt anledning? Kan det bero på instängda känslor? Människor i min omgivning som sviker och gör mig illa? Jag vet faktiskt inte. Något jag vet är däremot att det finns ett flertal människor i min omgivning just nu som jag gör narr av. Dagligen. Som tror sig vara mina såkallade vänner men som bakom ryggen på mig sticker in knivar och tror att jag ingenting märker. Nonsens, jag märker det direkt. Jag är precis som Tom brukar säga, fenomenal på att läsa människor och läsa av min omgivning. Känner jag mig hotad, då sticker jag. In i mitt mörka hål.
En av min tidigare närmaste vänner svek mig och en annan nära vän för ett par månader sen. Jag kom aldrig över det men en del av mig förlät hennes beteende. Tills hon åter igen gjorde samma misstag, och igen, och igen och ytterligare en gång. Då fick jag nog. Jag klippte banden. Hon har försökt kontakta mig utan att lyckas. Kanske förstår hon varför, kanske inte. Det som stör mig mest är att hon förväntar sig att jag ska agera som vanligt. Som om jag var totalt iskall och inte brydde mig. Vad fan tänker folk med!? Jag blir vansinnig. Hur hon dessutom behandlat en av mina närmaste vänner gör mig helt kall inombords. Ilskan stiger och jag har svårt att förklara hur jag känner mig. Men arg är jag, och det kommer jag troligen vara ett tag. Så låt mig vara. Kom inte med dina ynkliga förlåtelser. Dom biter inte på mig. Inte än. Du har gjort ett alldeles för stort hål i vår relation för att det ska gå att byggas upp med ett ynka "förlåt".
Nog med gnäll för ikväll. Jag och Kristian gjorde pizza idag. Hemmagjord sådan. Min smakade deg. Till en början. Sen satte vi in den i ugnen igen och resultatet blev ljusare. Dock hade både jag och Kristian svårt med att välja ingredienser så vi gjorde varsin med allt på. En extra allt med extra mycket flott. Turligt nog så var de flesta ingredienserna fettsnåla, om man bortser från ost och deg. Men va fan, det är lördagkväll. Något ska jag väl få unna mig.
Förövrigt saknar jag min familj igen. Även om jag vet att det inte blir bättre av att jag reser hem. Min mamma och jag har en mycket bättre relation på avstånd och jag tror att det är precis en sådan relation med henne som jag vill ha just nu. Med tanke på mitt misslyckande att ta tag i mitt liv i somras så känner jag att jag behöver tid att bygga upp mitt ego och mitt självförtroende innan jag tar hit henne eller jag åker hem igen. Det är trots allt de som står dig närmast som kan såra dig mest. Det är det som jag är mest rädd för. Sanningen om de nära och kära. |
|
){kind=link}
