| |
Det är ungefär 3 hela dagar kvar till fredagkväll. Ändå kan jag inte undvika att längta. Min vän Anna jobbar numera inte i Norge så det är inte lika långt för henne att komma hem och hälsa på, men dessvärre jobbar hon i Branäs som föregående år vilket innebär att hon ändå aldrig är hemma. Till helgen kommer hon dock hem så jag har lovat henne en spelkväll här hemma på fredagkväll. Kan nog bli jävligt nice. Dessutom har Sara lovat att hon ska färga mitt hår på fredagförmiddag nångång så jag känner mig lugn och trygg. Saknar utelivet men att gå ut på nöjes en vecka innan löning känns inte så lockande, faktiskt. Så det får bli nästa gång Anna kommer hem.
På fredag ska jag dessutom hinna med att träffa Mia. Eller hinna med, jag TAR mig tid. Hon betyder en hel del för mig även om vi inte ses så ofta. Som jag skrev igår, de som jag ser som äkta vänner är de jag inte träffar eller pratar med så ofta. Några enstaka personer som vet hur jag mår utan att behöva fråga.
Känns så skönt att börja förstå innebörden med ordet vänskap. Samtalet jag skrev om igår betydde som sagt mycket för min självkänsla. Har lovat mig själv att jobba med min självkänsla och mitt självförtroende. Men för någon som alltid varit nertryckt och hatad är det svårt att ta sig tillbaka till toppen. Men jag gör faktiskt ett bra jobb, jag har tagit tag i det förflutna och jag har ett underbart liv tillsammans med min familj och mina katter. (Självklart inräknas du här Kristian). Varför ska jag behöva må som jag gör emellanåt? Jag är inte värd att behöva ta det.
Nu är det 7 minuter kvar till Morgan och jag ska ut på en tur. Så jag lär avrunda, men glöm inte det jag sagt. Har du ett liv med ljuspunkter emellanåt så ta vara på de stunderna. Det ska jag försöka lära mig. |
|
){kind=link}
