Börjat hända saker kroppsligt denna veckan. Kanske beror det på att Staffan äntligen kommit tillbaka från sin konferans eller vad det nu var han var iväg på. Kändes skönt i måndags när jag kom hem från honom. Sov som vanligt bort ett par timmar direkt efteråt. Har blivit ett krav nästan. Är så känslomässigt slut efteråt. Staffan har förändrats mer och mer i mina ögon sen första gången jag träffade honom. Nu senaste så var det sista gången jag ska gå hos honom, han fick tårar i ögonen och kramade om mig när jag skulle gå. Det är väl ett tecken på att man gör intryck hos människor? Så gulligt av honom tycker jag. Det kändes verkligen. Och när han lovade mig att skaffa någon kanonbra person åt mig till nästa gång så värmde det i hjärtat på mig. Han bryr sig verkligen, trots allt.

Annars har det inte hänt så mycket den här veckan. Eller just ja, anledningen till att jag skulle skriva från början idag var för att jag skulle hurra lite grann för att jag fortsätter att gå ner i vikt och det ger sådana underbara resultat. 7 kilo har jag dimpt nu sen nyår. Det är väl nästan värt att unna sig något snart? Dessutom har jag fått en bonus pga viktminskningen. Mensen har kommit tillbaka efter så många år. Och den här gången är den här för att stanna. Känns som ett lugn inom mig kan sprida sig. Så underbart, hur sjukt det än låter. Har legat hemma och spytt, haft ont och ojat mig hela veckan. Men det kan inte hjälpas, innerst inne är jag så glad.

Annars kan jag väl tillägga att Emma på jobbet fyller 25 år idag. Grattis gumman och en miljon kramar till dig, trots att jag vet att du kommer hata mig för att jag skriver om det här. Hehe, kan inte hjälpas. Jag är en bitch.