Ja, jag vet inte varför det händer mig. Men kan inte döden sluta förfölja mig? Jag börjar bli trött på alla dessa dödsfall. Januari/Februari 2008 har hittills bara betytt en sak, död. Död åt min gamla lön, Död åt min gamla kropp, Död åt överflödiga relationer. Sen är det ju alla dessa riktiga dödsfall. Har under senaste 5 veckorna förlorat en hel del vänner, familjemedlemmar och bekanta. Det började med att mitt exs pappa äntligen fick somna efter nästan ett års väntan, fortsatte med Daniel som tog sitt liv och Gunbritt som cancern tog. Och nu senast är det min sambos söta farmor som lämnat oss. Varför måste allt komma på en gång? Är det som min mamma brukar säga att jag dras till det onda? Kanske är de det onda som söker sig till mig? Jag är iallafall trött på det. Jag vill inte att mitt namn förkommer i närheten av döden. Inte just nu. Jag saknar mamma mer än någonsin då. Har inte mycket annat att tillägga idag förutom att Dan Scott är en skitstövel.

Jag tror varken att du dras till det onda, eller det onda till dig. Dessvärre är det inte ovanligt att allt sånt här händer på en gång. Men det vänder!