Så var det dags att uppdatera lite igen. Har varken haft ork, lust eller möjlighet att skriva på ett tag. Och känner faktiskt mig inte ens sugen en gnutta nu heller. Känns som om alla känslor jag har, behöver få stanna kvar i själen och hjärtat för en stund. Kanske är det dags att jag börjar ta tag i mina känslor på riktigt och inte bara få dom ur hjärtat? Nåväl, jag ska då alltid ha något att klaga på. Är det inte någon vän som svikit eller betett sig allmänt illa så får man hitta på något annat som känns pest och pina. På tal om pest och pina så har jag och sambon tillbringat julen uppe i Ludvika som jag skrev lite om innan jul. Det vart verkligen pest och pina. Och det håller i sig. Det blir inte alltid som man har tänkt sig om man heter Isabelle. Vilket jag ju faktiskt gör. Hela julaftonen gick bra och jag fick så himla mycket fina saker av både familj och hjärtevän. MEN sen kommer vi till den vanliga tabben. Isabelle uttrycker sig på ett sätt som hennes mamma missförstår och målar upp till en höna av en fjäder. Som vanligt. Suck, att man ens orkar med att bry sig längre eller försöka förklara sig. Efter att i en timmes tid har fått lyssna till obefogat tjat om vilken dålig mamma, mamma tycker att hon är, så lugnar hon ner sig och jag får gå och lägga mig. Klockan är då närmare 01.00, natten till juldagen. Dagen efter så kommer min syster och hennes sambo också till stan för att fira jul med oss andra "glada". Och mamma är duktig på att hålla god min trots att vi bråkat som aldrig förr dagen innan. Undrar just vad Kristian (läs min sambo) tänkte när han hörde mig gorma och grina mitt i natten. Nåväl, jag och sambon tog oss igenom hela juldagen och annandagen men sen tog det stopp. Jag orkade inte mer. Vi åkte hem. På vägen hem så blev jag så jävlans förbannad att jag hade kunnat slå sönder fönsterrutor och målat snoppar över hela Ludvika busstation. Men jag gjorde det aldrig. Anledningen heter Swebus och är numera det mest hatade bussbolaget näst sett Karlstadbuss. Anledningen var ändring av reseregler som Swebus konstigt nog inte ens meddelat mig som varit flitig resinär + medlem hos dom under de 4,5 år jag bott i Karlstad. Där stog vi. Jag, sambon, två katter och en bamse stor resväska med alla julklappar och skulle bege oss hem på vanligt vis med bussen. Vad händer? Det blåser. Check. Det snöar lätt. Check. Bussen är en halvtimme försenad. Check. Busschauffören är måttligt oengagerad och otrevlig. Check. Vi får inte åka med bussen. DUBBELT CHECK. Jag trodde helt seriöst att jag skulle slänga mig om halsen på gubben och be honom fara och flyga till ett varmare ställe söder om ekvatorn, men jag tog tag i mina egna tyglar och skärpte mig. Sa honom mummlandes ett par välvalda ord men gick sedan lugnt och snällt därifrån. Anledningen undrar ni säkert över. Varför vi inte fick åka med alltså? Jo, minsann. Swebus har tydligen ändrat sina lagar om att sällskapsdjur inte längre får vistas på bussarna. Hur idiotiska får man bli? Vi ringde Swebus och förklarade det som skett och dom bad oss återkomma med ett skrivligt besked vad som hänt under nästkommande dag. Sagt och gjort. Vi fick maila när vi kom hem istället. Nu gällde det att ta sig hem till Karlstad, 17 mil därifrån vi stog. Vi bestämde oss att kolla med tågbolagen om det gick några tåg den dagen. Vi hade tur och ca 2 timmar efter tidigare tänkt hemkomst-tid så var vi hemma. Efter att ha fått stanna till i Kristinehamn och bett sambons föräldrar att hämta oss + en ovälförtjänt vurpa utanför Kristinehamns tågstation som ledde till att jag haltade ett dygn efteråt. Jävla Kristinehamn, eller nej föresten, JÄVLA SWEBUS! Härdanefter har jag gett mig fan på att bara använda Säfflebussen. Hem kom vi iallafall som sagt och jag bestämde mig för att vara långledig och ta igen mig hemma med sambon tills efter nyår. Så nyår firade vi i goda vänners lag med två av mina gamla klasskompisar. Vi åt mat, drack lite gottis och såg på fyrverkerier från balkongfönstret med katterna nyfiket tittande bakom gardinen. Var en trivsam dag. Dock fick jag bara ett fnys från min mor när jag ringde för att säga gott nytt år. Men tydligen tyckte hon att jag var värd det. Behöver kanske inte påpeka att jag i skrivande stund fortfarande inte är sams med min mamma. Vi har en tendens att starta världskrig eller världskrig. Jag lider verkligen med min pappa som står ut med oss år efter år. Annars har inte mycket av värde hänt. Jag har börjat jobba igen för ett par dagar sen och veckan som gått har gått med stormsteg. Nu inväntar jag bara vanliga tiderna då mina jobbarkompisar är på jobbet, lite oftare än dom är under loven, så jag har någon att prata med. Ja, Theres, det är dig jag syftar på. Du är saknad nu. Tomt på något underligt sätt. Ska föresten börja gå till en hjärnskrynklare nu äntligen. Har som nyårslöfte till mig själv och familjen att jag ska ta tag i mitt liv och börja tänka mer egoistiskt på vad som är bra för mig och min framtid och inte jämt för alla andra. Varje vecka ska jag ha en tid med honom. Om jag får bestämma. Känns som om det behövs tid med alla spöken som grillar min hjärna dag ut och dag in. Vi får säkert ut något vettigt av våra möten. I framtiden kan tänkas iallafall.

Haha, ja antagligen ; ) Jo men det är fint här! Med dig? : )

Tråkigt med bussen! Man kunde ju tycka att de skulle meddela i förväg.

Skönt för dig att få någon att prata med. Fler skulle säkerligen behöva det. Som en av mina föreläsare sa: "Gå och prata. Ni har problem allihopa. Ni är bara inte medvetna om det!" Positivt det kändes eller hur?

Föresten blir vi grannar i mars. Nästan bokstavligt. Efter jag var hos dig sist gav jag mig den på att jag skulle flytta och nu har jag fixat det. :)

Ha en bra helg i snövädret. Kram