De trogna av mina läsare har tidigare kunnat läsa om mig och min mamma.Vi har våra världskrig och de kan oftast vara ett tag och nu senaste i nästan 2 veckor. Sen försonas vi och älskar varandra mer än någonting annat. Nästan så att min egna lilla familj får se upp. Mamma är dyrbar för mig, och pappa med vill säga. Trots att vi aldrig behöver bråka och tjaffsa för att jag ska älska honom.

Det jag tänkte komma till var iallafall att ibland kan livet göra skumma vändningar. Från att ha undvikit varandra i flera veckor och till att vi älskar varandra. Ett tecken på att min mamma redan glömt att vi för en tid sen var bistra fiender är väl att hon så sent som i förra veckan betalade både min nya motionscykel och dessutom mitt busskort som går ut nu i början på februari. Men inte nog med det. Mammsen ringde nämligen idag och gav mig en liten "morot" som man brukar säga. Om jag fortsätter att gå ner i den här takten (eller ja, inte så fort) så kommer jag i juni att få en privat liten shoppingtur. Kommer få shoppa mig en helt ny garderob med vilka kläder jag vill  till värde av åtskilliga tusen kronor. Och gissa om detta sätter griller i huvudet på mig? Damn, jag ska kämpa tills tänder flyger och blod sprutar. Eller ja, nästan iallafall. Dock ska jag inte äta mindre än tidigare eller träna mer. Jag ska vara alldeles lagom, för Sverige är trots allt ett lagomt land.

Idag är min nästsista jobb-kväll den här veckan. Och det borde jag väl egentligen fira. Men jag tar mig en fruktdrink istället och sparar mig till lördagskvällens firande av Theres som fyllde år igår. Hipp Hipp Hurra! Stora tjejen. Ska trots allt dra i mig åtskilliga kallorier med vitt vin. Men jag håller mig till vin. Duktig Isabelle, inga drinkar denna gång. Förhoppningsvis ska vi dansa mycket också så jag bränner bort skiten på en gång också så jag slipper träna för mycket på söndag. Imorgon ska jag föresten hem till mina svärföräldrar efter jobbet, känns tungt att inte få träna men jag får väl stå ut. Är trots allt svärfars födelsedag imorgon.