| |
Så var man hemma igen då från en dag full av "besvikelse och hård ord". Ja, iallafall om man ska utgå från vad intervjupersonerna verkar tro att jag känner mig efter dagen. Att man kan vara så självsäker att man tror att folk skulle bli ledsna av att inte få ställa 4 frågor till en är ju för fan befängt. Jag får ju trots allt betalt även om dom nekar mig. Snarare dom som går miste om en hel-het intervju med moi. Hahahahaha!
Satt på jobbet idag och funderade. Jobbar en tjej på jobbet (eller åtminstone har jobbat där, vet inte var hon håller hus nu) som inte vet om att hennes pojkvän (som hon hållt ihop med i flera år) har varit otrogen åtminstone vid ett tillfälle. Dessutom vet en hel massa människor på jobbet om det och hon verkar fortfarnade inte veta att det har hänt eller att det var mig han var otrogen med för typ 1,5 år sedan. Kanske skulle hon inte bry sig om hon fick reda på det såhär långt i efterskott, MEN jag vet av egen erfarenhet att man inte litar på personen i fråga efter att något sådant har hänt. Så nu står jag i valet och kvalet, ska jag berätta det för henne? På ett sätt så känner jag att jag absolut inte har någon som helst plikt att berätta det för henne för att det egentligen inte var mitt fel då han sa att han inte hade någon, MEN å andra sidan så kan jag sätta mig in i liknande situation om det hänt mig. Då hade jag velat veta om det oavsett hur länge sen det var. Kan ju trots allt ha hänt flera ggr efter den gången jag själv vet om. Äsch, kommer jag närmare henne på jobbet så märker jag väl om det är värt att säga något alls. Dessutom tyckte jag mig skymta en förlovningsring på hennes finger för någon månad sedan. Kanske har han bättrat sig, vad vet jag.
Nu ska jag iallafall sätta mig till bords med sambon + näraliggande katter och äta lax och se en film. Vilken det blir är ännu inte bestämt men det får bli någon uppmuntrande efter gårdagens nedstämda film. Tjoflöjt! |
|
){kind=link}
