Måndag igen
 
Så var det måndag igen och jag kom precis hem från Eva. Idag har vi pratat om min relation till mina familjemedlemmar. Det är lite obehagligt att höra orden komma från sin egen mun som säger emot det man själv tror att man tycker. Men det är värt det i längden. Jag vet att det kommer gynna mig och mina nära och kära att jag är ärlig mot både mig själv och mot dom. Nästa vecka är dock nästsista gången hos Eva innan sommarlovet som jag så fint kallar det. Är med skräckblandad förtjusning jag skriver det. Känns olyckligt med tanke på att det alltid händer mig saker när jag inte har någon att prata med och behöver det som mest. Men samtidigt, under mina veckors uppehåll så kommer jag troligtvis ha funnit mig själv och fått många timmar av egna tankar. Det kanske kan vara nyttigt det med.

Sara ringde för en liten stund sen och var överförtjust. Tjejen har fått erbjudande om två nya lägenheter, bägge med bra hyra och bra storlek. Håller alla tummar och tår jag har för henne och ser fram emot inflyttningsfesten. Hehe, bäst för henne att bjuda mig annars vet jag en som kommer komma oinbjuden, eller vänta, jag vet två.

Vaknade i morse av att mina två sötnosar till kissemissar låg och tryckte mot mig i sängen under täcket. Visade sig att det både spöregnade, åskade och blixtrade. Inte konstigt att mina älsklingar var rädda. Jag fick ta hand om dom den timmen jag hann vara vaken innan jag fick dra iväg till Eva. Kristian ringde mig från hans nya jobb på Konsum och berättade att han också märkt av åskan, men på ett annat sätt. Det är idag hans första dag på Konsum och han hann knappt börja jobba innan brandlarmet gick för att åskan eller rättare sagt blixten hade slagit ner i närheten. Det var då ett trygg och mysigt välkomnande han fick. Kanske borde han se det som ett tecken på att han inte hör hemma på Kronoparken.

 

Nu ska jag slänga mig i sängen en sväng och mysa med mina pissar och sen ska jag laga i ordning lite lunch till mig och Kristian, för snart kommer sambon hem från första arbetsdagen. Ironiskt nog så kommer han alltid hem när det är dags för mig att dra till mitt jobb. Det är det som är så härligt med samboskap.
          
          Datum: 2008-06-16 | Tid: 12:55:15 | Kategori: Dagbok | Kommentarer: (0)







 
Kommentera Inlägget:
 

 

Namn: Spara?

E-Mail:

Blogg:

Skriv:




Trackback