| |
 |
|
| |
Så var äntligen dagen här. Dagen då jag äntligen får prata med min mamma igen. Mamma är en stor del av mitt liv och hur stor del hon faktiskt är har jag märkt under de senaste 2 veckorna som jag varit utan hennes röst och stöd. Kändes så skönt att få det bekräftat att hon haft det bra och tänkt på mig. För OM jag har tänkt på henne. Första dagarna rann mycket tårar för att hon var borta. Hon är som en säkerhet för mig, min mamma. Förmiddagen kunde inte ha slutat bättre än att få det där efterlängtade telefonsamtalet. Hör hennes röst och höra henne berätta om allt hon varit med om. Dock tyckte jag att hon kunde ha uteslutit en del saker. Som att hon var nära på att dö för ungefär en vecka sen. Tydligen var hon inte långt ifrån att bli biten av en GRÖN MAMBA. Om hon hade blivit biten hade hon varit död på ungefär 5 minuter. Kan inte tänka mig att liv utan min mamma så även om jag vet att hon klarade sig från bitmärken så dunkade hjärtat hårt när hon berättat klart.
Fast enbart med glädje är det inte som jag skriver i bloggen idag. Min andra hälft Kristian kommer nämligen från och med idag att inte sova hemma varje natt. Han har påbörjat en 4 veckor lång praktik. Kunde jag uttrycka mig i hat hade jag gjort det nu. För jag hatar verkligen att vakna upp och se hans del av sängen orörd. Att veta att han inte kommer vara hemma när jag kommer hem från jobbet får mig att känna mig sorgsen inombords.
Imorse när jag vaknade och han inte var hemma så grät jag seriöst. Det är en sån fruktansvärd känsla att känna sig ensam. Jag vet att både han och min mamma finns där hela tiden även om dom inte befinner sig i samma rum som jag, men det är ändå en seperationsångest jag har. Jag är livrädd att bli lämnad ensam. För att bekräfta att han faktiskt bara var på praktik och inte hade lämnat mig, så var jag tvungen att ringa upp honom på mobilen och höra hans röst. Kändes behagligare och i den stunden så fick jag återigen en påminnelse hur mycket jag faktiskt älskar honom. Så jävla patetiskt och idiotiskt att jag ska behöva få bekräftelse för en sån sak, men jag lever med sorgen och hatet i hjärtat. Och det är Pers fel.
Har dessutom hunnit med att träna och se på gårdagens avsnitt av Topmodel. Känns som en vana att starta min måndagmorgon på detta sätt och faktiskt så sätter det sina spår. Närmast så ska jag ta mig en dusch, slänga i mig tacogratäng-resterna från igår och sen se på Private Practise. Sen börjar det närma sig jobbtime. Är inte så taggad men förhoppningsvis blir det inte lika hemskt som det känns nu. |
|
|
| |
KARLSTADSTREETSTYLE |
|
| |
Hej! Spana in KARLSTADSTREETSTYLE, som är en nystartad blogg. Ha det bra!
|
| |
|
  |
|
){kind=link}