Så var man vaken igen
 
Det första som möter mig på morgonen numera är ångesten. Ångesten över att knappt ta mig upp ur sängen. Idag är det ännu värre. Idag har jag ingen Kristian att luta mig mot och gråta ut mot. Jag får helt enkelt klara mig själv. Jag försöker vara tuff men det räcker inte riktigt. Jag känner mig maktlös och sårbar. Jag behöver hjälp, och det nu. Helvete!
          
          Datum: 2008-11-12 | Tid: 09:38:22 | Kategori: Dagbok | Kommentarer: (0)







 
Kommentera Inlägget:
 

 

Namn: Spara?

E-Mail:

Blogg:

Skriv:




Trackback