| |
Sen senast vi hördes av så har mycket hänt mig. Jag berättade igår om att vi bytte hotell efter endast en natt på det skabbiga hotellet vi hamnade på från början. Och visst, jag erkänner att jag mådde bra där ett tag efter bytet. Eller nej, nu ljuger jag. Bättre än innan, mådde jag. Men efter att jag kopplat ner mig igen från nätet igårkväll, pratat med Kristian i telefon och lagt mig i sängen så tappade jag tid och rum. Bröt ihop totalt. Grät och grät, och jag är inte den som klagar över smärta i vanliga fall. Men igår hade jag så förbannat ont att jag trodde allvarligt att jag skulle dö. I huvudet, i kroppen och framförallt i hjärtat sved det och brände det. Efter mina många år av psykisk och fysisk smärta så vill jag ingenting hellre än att må bra. Må bra i det stora hela. För att nå dit krävs det att jag vågar säga emot när jag känner att gränsen nästan passerats. Imorse när jag vaknade kände jag inte smärtan alls, men den kom, under dagen. Jag svimmade nästan på plats på jobbet. Och påpeka det, det gjorde jag inte förrän efter 4 timmar. Stålkvinna som jag är. Men herrejösses va dåligt jag mår ikväll!!!!!
Detta ledde till att jag tidigare ikväll blev hämtad av min chef och hemkörd till mitt eget lilla krypin hemma på Horsensgatan. Skönt för min kropp och själ men inte så hippt för min ekonomi. Men det skiter jag fullständigt i. Tur att jag har världens bästa chefer som förstår och överseende. Nu ska jag dimpa ner i soffan och invänta att även min sambo kommer hem. Jobb blir det inte förrän på tidigast onsdag och det känns skönt att jag har några dagar på mig att landa. Efter min Stockholmsresa har jag inte känt mig helt "okej" och när jag då idag var nära på att svimma så blev jag rädd på riktigt. Knappt någon mat, sömn eller fritid på över en vecka. Det pallar inte min kropp tydligen. Så nu blir det lugna puckar hela helgen. Kristian får ta hand om mig. Så enkelt är det.
Jag slänger iväg alla mina tankar till mina kollegor som är ute i fält än idag. Speciellt till Sara. Min prinsessa. |
|
){kind=link}
