| |
 |
|
| |
Så var det onsdag igen. Av någon underlig anledning börjar jag tycka bättre och bättre om just denna vardag. Den är lixom i mitten på något vänster. Idag behöver jag dock inte tänka på sånt eftersom jag är ledig. Fick ta mig ledigt helt enkelt. Åker till Stockholm imorgon (jag vet att jag tjatar) och det är en del som måste fixas inför resan. Sen kommer Sanna och Cissi hit också en sväng. Och tills dess måste jag vara redo. Därför har jag nu målat naglarna, tvättat håret, lagt en ansiktsmask och rakat benen. Jag känner mig fräsch. Nu återstår bara att lufttorka. Det är härligt att vara naken!
Sen har en del tråkigheter hänt sen igår också. För det första har dom troligen hittat Jimmy Bäckmans kropp i Marnästjärn. Känns som en taskig thriller-rulle. Jag kände inte Jimmy personligen, mer än att vi varit på ett och annat disco som små, men jag vet att det är andra i min närmare bekantskapsgrupp som mår betydligt sämre. Lollo, Morgan och Emil är de främsta jag tänker på. Hoppas vid min gud att den här historian når sitt slut snart. Det har snart gått ett halvår utan att utredarna kommit fram till något slutgiltigt. Hoppas dessutom att historian om Jimmys försvinnande når slutet vid en olycka (även om det inte verkar så). Låta de anhöriga gå vidare utan att behöva sitta med på rättegångar och liknande. Jag lider med alla inblandade.
Dessutom ringde min mamma med dåliga nyheter även idag. Det är knappt en vecka sen min farmor gick bort, och nu ska man behöva ställas vid näst tragedi. Mina kusiners mamma drabbades i Oktober förra året av en enorm smärta i magen som senare visade sig vara tumörer. I Januari (på sin 50-årsdag) opererades hon på Örebro Lasarett och tumörerna var borta. I måndags var det dags att gå in i magen igen för att se om operationen gett resultat. Och det hade den. Men inte till åt positiva hållet. Magen var återigen full med tumörer och läkarna kan ingenting göra. Jag lider med mina kusiner och deras pappa, min morbror alltså. Och även gnutta med min mamma som får stå emellan alla parter och medla. Det märks på mamma att hennes livsglädje är dämpad. Jag saknar min spralliga och glada mamma.
Mina problem är en droppe i havet jämför med vad Jimmys anhöriga och min morbrors familj går igenom. Man ska fan inte underskatta livet utan ta vara på varje dag man har med sina nära och kära.
Nu närmast återstår det att lufttorka (som sagt), se på Greys Anatomy och Private Practice, och sen fylla ipoden med lämpligt resematerial i form av musik och ljudböcker. Sen kommer som sagt Sanna och Cissi hit en sväng. Tills dess hoppas jag på att vara påklädd. |
|
|
  |
|
){kind=link}
