| |
Hade en underbar dag på stan tillsammans med Sandra och Liv (som helt plötsligt dök upp med sin söta mamma-mage). Efter fikan, på väg till jobbet med andra ord, så dök Emma upp från ingenstans. Hon började gråta när hon såg mig, och det var inte långt ifrån att jag också släppte på min spärr och storgrät. Har saknat det förflutna en del, och speciellt Emma. Hon flyttar till Karlstad om 2 veckor så då har jag tillfälle att ta igen de här åren som varit outhärdliga.
Jobbet gick också flytande bra idag. Konstigt nog. Kanske var det för att "han däruppe" visste att det skulle bli tuffare för mig på vägen hem. Mamma ringde och vi småpratade en stund och helt utan förvarning så släppte hon bomben;
- Din farmor dog igår!
Just nu är jag tom på känslor och tankar, men det finns en stor smärta inuti mig. Jag är glad att hon slapp lida. Jag är glad att det var pga ålder och inte sjukdom. Men det gör iallafall ont. Fruktansvärt ont. Och det kommer det få fortsätta att göra. Tog mig ledigt från jobbet imorgon, för nu ska jag sörja ordentligt. Jag ska inte låta känslorna välla över inombords som jag brukar. Jag måste tillåta mig att gråta och må dåligt. Om jag tar ett kortare blogguppehåll så kan ni väl ha överseende med det, snälla? Inte för att jag bryr mig det minsta, men iallafall. Ha överseende med mitt mående. |
|
){kind=link}
