| |
Pappa ringde precis och var glad. Jag kan inte känna samma glädje. Jag har lite ångest, en slags panikångest blandat med skam. Jag vet att jag bara var en i mängden på den tiden och jag vet att det smärtade oerhört den dagen jag fick beskedet. Men ändå kan jag inte sluta tänka på skiten. Gah! Att det aldrig ska bli lättare att ta smällarna man får lära sig ta. Jag känner mig fortfarande grundlurad och vilsen i själen. Det gör ont när jag tänker på det.
....på ett sätt längtar jag, på ett sätt vill jag att den här sommaren ska vara över redan. |
|
){kind=link}
