Har kommit in i ett konstant mardrömmande. Det är helt sinnessjukt. Igår när jag försökte förklara allvaret i gårdagsnattens dröm för mina kollegor möttes jag av en del fniss och gapskratt. Jag är dock glad över att dom inte förstår hur äckligt det faktiskt var. Jag vaknade och fick kalla till mig Krille som fick lägga sig sked och hålla om mig tills jag somnat om. Fy sjutton va obehagligt!

Det första jag minns av drömmarna var att jag var med i någon slags 90210-inspirerad miljö där det bara bodde skitsnygga människor (exl mig själv). Vi levde i lyx och hade det allmänt bra, förutom att det levde en mördare bland oss och alla mördades utom jag själv. När det var min tur att dödas väcktes jag ur drömmen av min mamma som höll om mig och skakade mig för att väcka mig upp ur mardrömmen.

Vi gick in till min pappa som satt i vardagsrummet och såg på tv. Mamma frågade pappa om några egendomliga smällar hon hört från sovrummet och undrade om pappa sett något på tv om det. Det hade han inte. Pappa slog på tvn men vi hann inte ens reagera på vad det var för tvprogram innan en enorm smäll hörs från köket och där har då en bomb slagit ner. Vi grips av panik och springer ut ur mitt barndomshem för att söka hjälp och skydd. Vi hinns dock ikapp av något slags legosoldater som skjuter bomber och skott efter oss. Vi gömmer oss under vår altan i trädgården och det sista jag minns är när en soldat fått syn på mig och siktar pistolen mot mitt huvud och trycker av.

DÅ vaknade jag på riktigt. Det visade sig alltså att jag drömt en dröm om att jag drömt en dröm och sen vaknat ur drömmen jag drömde och drömt en ny dröm. Knäppt men totalt sant. Och skrämmande var det.....som fan.