Jag tänker tillbaka på sommaren då allting hände. Jag och Krille befann oss i Oslo tillsammans med Liv och hennes vänner. Jag hade den värsta värken av alla, i kort och gott, hela kroppen. Men när den här låten spelades på scenen och jag såg Hetfield på storbildstvn få med sig hela publiken i den nynnande delen av låten. Då var smärtan som bortblåst. Den sommaren glömmer jag aldrig. Metallica var helt klart värda att se live. Trots mitt ointresse för hårdrock.