Sen har jag givetvis dragit på mig ett gäng planer för helgen. Jag är som tidigare skrivet ledig imorgon, på fredag och på lördag. Och när jag fick reda på att så var fallet så började jag givetvis planera in saker som skulle göras. Suck. Varför kan jag aldrig låta bli?

Jag har tänkt mig en lugn och skön dag hemma imorgon i min ensamhet. *beeeeeeeep* WRONG! Mannen i mitt liv kommer vara hemma fram till klockan 15 och eftersom vi grälat ikväll kommer jag lägga mig sent som fan inatt och hoppas på att inte vakna förrän han gett sig iväg. När jag är som mest förbannad vill jag nämligen vara ifred. För annars kan man få höra väldigt mycket obehagliga och otrevliga saker. Och det är något som jag inte ens önskar min värsta fiende, eller jo föresten, det gör jag faktiskt. Nåväl, jag tänker iallafall tillbringa någon timme till här vid dumburken och sen försöka sova riktigt länge imorgon. Gärna till strax före 15 så jag slipper få krupp i knäskålarna av allt gnäll och tjaffs. Sen när jag äntligen fått ut mansgrisen ur lägenheten då börjar partyt. Då ska jag ta fram fotbads-baljan och fylla den med skum och varmvatten. Sen ska jag leta fram min Anna Jansson-bok som jag började med i December men inte rört sen efter nyår nångång. Sen funderar jag på att se ett avsnitt av Lipstick Jungle och kanske någon tjejfilm eller två. Och sen är troligtvis klockan så pass mycket att karln är på väg hem igen. Suck. Aldrig får man ha sin privata tid.

Sen på fredag. Då har jag minsann planer igen. Sanna och Seb kommer hit först på kvällen iofs men det krävs ett par timmar för att få mig i trim. Jag behöver dessutom förutom egentiden på torsdagen givetvis ett träningspass med och samma sak denna fredag. Sen blir det som sagt Tacokväll med Seb och Sanna och troligtvis en jävla massa skratt (om nu jag och Krille är sams tills dess) när vi ska spela "Med andra ord".

Sen lördag är det "Alla stjärtars dag" som egentligen är feldöpt och är en hyllning till alla analsex-älskande donnor i världen. Jag önskar faktiskt att så var fallet så jag slapp ha sån ångest över denna hemska dag. Jag och Krille har verkligen ingen bra erfarenhet av den här dagen så jag hoppades egentligen på att det skulle vara slut mellan oss innan det blev dags igen. För ja, jag tycker det är mer helvete än härligt att fira den. Faktiskt. Egentligen borde den inte firas alls, den borde ignoreras men den obotlige romantikern i mig har svårt att släppa hur fantastisk den skulle kunna vara om jag inte bodde ihop med en snål och girig mansgris.

Det är väl praktiskt taget mina planer för helgen. Förutom ett undantag för Melodifestivalen. Om jag ska lita på min intution så kan jag garantera till 99,9 % att ni kommer få läsa ett inlägg på lördagkväll eller söndagförmiddag om hur mycket deltävlingen sög och att det enda som gjorde den värd att se på var Måns Zelmerlöw. Men det är som sagt bara en chansning. Let's se. På fredag är det förövrigt Let's Dance på tv med. Heja Morgan!