| |
Jag och Krille bestämde oss för att ta en lättsam söndagskväll med enda sällskapet bestående av två ulliga myskatter och en skål med naturgodis, och så fick det bli. Vi såg på två filmer och sen somnade jag helt utslagen. Det tar på krafterna att vara arg och att gråta. Det blev jag varse om igår. Jag tror inte att jag har gråtit så mycket sen förra våren när historian med Tom utspelades. Det är något särskilt med våren. Jag tycker inte alls om den.
Fick försöka spela oberörd när mamma ringde och frågade hur allt hade varit i lördagskväll. Hon får inte veta hur det verkligen ligger till. Hon oroar sig för mycket. Kanske inte i onödan men jag vet att hon ligger sömnlös när jag har problem i mitt liv. Och just nu vill jag helt enkelt inte vara hennes börda. Hon har det tillräckligt jobbigt med min sjuka moster och mina kusiners döende mamma. Det tynger henne tillräckligt, det vet jag.
Fick iallafall till en kalasmiddag. Klyftpotatis, Ytterfilé (marinerad på hemmagjort vis) samt en helvetes massa hallomi-ost och en god bearneassås bredvid. Jag njöt. Faktiskt. Det var enda stunden på hela mitt söndagsdygn som jag slappnade av. Annars var jag på helspänn och mådde rent ut sagt förjävligt. Att en enda persons handlingar kan påverka någon annan så här mycket. Det är fan sjukt. Drömde mardrömmar om händelsen hela natten innan dessutom och det kanske är sjukligt beteende men en sån här sak, det är större för mig än någon kan ana. Jag har gått igenom tillräckligt mycket i mitt liv för att tycka att det får vara nog med trampande nu. Jag är inte värd det. |
|
){kind=link}
