| |
För ungeför 2 år sedan (om jag inte missminner mig) började jag läsa på en bok skriven av ingen mindre än Nicole Richie. Det var i början av mitt och Krilles förhållande och i samma veva som jag läste kilovis med böcker. Jag saknar den tiden något grymt mycket. Det kanske är dags för mig att starta upp läsandet igen. Men nja, vi får se hur det går sen när Big Brother är färdigsett. Passande nog är det snart sommar och det finns inget mysigare än att sitta på balkongen med ett glas rosé och läsa en bra bok. Det kommer passa mig utmärkt, det känner jag av redan nu.
Men för att knyta an till början på detta inlägg. Jag började som sagt läsa Richies bok "Sanningen om diamanter" men tröttnade troligtvis ganska snart för nu i veckan när jag gick igenom bokhyllan såg jag att det stack upp ett bokmärke ur en av böckerna. Och det var givetvis ur denna bok. Den har alltså stått i min bokhylla i åtminstone 2 år utan att bli utläst. Detta kunde jag helt enkelt inte finna mig i. Så igår samt iförrgår tog jag saken i egna händer och läste ut de resterande 4-5 avsnitten i boken. Och jag kände igen mig. Den var inte särskilt bra skriven. Dessutom kändes det verkligen som om boken gjorts för småbarn eller väldigt unga ungdomar. Texten var stor, radavstånden likaså och språket ska vi inte tala om. Kort och gott, jag blev lite besviken att jag ens köpt boken.
Nu känner jag mig iallafall lugn igen. Boken är utläst och jag kan ta mig an nästa mästerverk. Funderar på att beställa lite nya pocketböcker från cdon. Någon ny snuskig tantbok vore inga fel såhär på försommarn. |
|
){kind=link}
