| |
Som många av mina vänner vet så har jag under senaste... hmm, ja, hur många år blir det nu då.... ca 6-7 år haft problem med oregelbunden mens. Det hela började på högstadiet när jag blev beordrad att skaffa ppiller för min extrema mensvärk. Sagt och gjort, mensvärken försvann men som ett knäpp med fingrarna började jag gå upp en hel del i vikt istället. Det är ju inte direkt hälsosamt det heller. Så efter ett år eller två fick jag byta till minipiller men då försvann mensen helt istället. Nåja, jag var ganska nöjd över det. Slapp både värken och den där gärna blödningen en gång i månaden.
När jag sen träffade Kristian för lite drygt 2,5 år sedan så bestämde jag dock att jag skulle sluta med pillren i ett försök att se så att allt var okej. Efter 5 år blir man lite nojjig när man inte haft EN enda blödning på hela tiden. Fick råd av min gynekolog om att sluta med pillren och sen ge systemet minst ett halvår att komma igång. Det kan ju gå trögt. Efter ett halvår hade ingenting hänt och jag hade tröttnat på att använda kådis... (ovanligt va?). Så jag vände mig återigen till gynekologen som tyckte att det var mycket märkligt att mensen faktiskt inte kom igång. Så hon bokade en tid hos en manlig gynekolog som skulle titta närmare på problemet och sen skriva ut "starta-mens"-tabletter åt mig. Sagt och gjort. Fick mina tabletter och han sa även att jag skulle äta dom i 10 dagar (har jag för mig att det var) och sen skulle det dröja ett par dagar och sen skulle min blödning sätta igång. Jag knaprade och knaprade. Och höll stenkoll i kalendern, men ingen mens kom. Nu gav jag upp.
Nu har det gått lite drygt 1,5 år sedan jag var där sista gången. Jag har som sagt knaprat "start"-tabletterna, slutat med minipillerna, men ingenting har hjälpt. Förrän nu....
Imorse efter en skön natt med drömmar om sex och dejtingprogram på tv så vaknade jag upp och tog tag i dagen precis som alla andra dagar. Jag gick till badrummet, borstade håret, tvättade ansiktet och satte mig för att.... ja, ni vet vad. Först märker jag ingenting, men ja, resten kan ni räkna ut själva.
HIPP HIPP HURRA! Idag firar jag att jag har fått tillbaka min mens efter ungefär 7 år, och det slås på stort med grillchips, melonsaft och en påse Polly som min älskade Sanna hade med sig i förmiddags. Det kan inte bli en så mycket bättre dag än såhär.
Kläm i för kung och fosterland, nu sjunger vi för att hedra min bästa vän Ipren-tabletten......
|
|
){kind=link}