| |
Ett par veckor innan jag och Kristian åkte till Ludvika så fick jag ett samtal från min pappa. Han gormade någonting om att det aldrig görs dvdfilmer från hans ungdom och att han stör sig innerligt på detta. Jag försökte förklara för pappa att det görs dvdfilmer även från hans ungdom MEN att det tar ohyggligt mycket längre tid eftersom man måste göra om kvalitéen på filmerna. Han mumlade något om en film han hade sett när han var i min ålder som han älskade som utspelade sig i ett och samma rum, filmen igenom. Och det var den här filmen, med Jane Fondas pappa Henry, han pratade om:
Eftersom jag är världens gulligaste dotter så föll det sig så naturligt att jag givetvis gav mig ut på jakt efter den här filmen på internet. Jag försökte med det mesta innan det slog mig att jag och Kristian ju faktiskt har ett medlemskap på en relativt känd "hyrfilm-sajt". Jag gjorde en sökning redan där och *pooooooooooooff*. Där var den. Jag klickade i den som mitt första hands val och sen var det bara att vänta. Det gick några veckor och sen en dag, då låg den där i brevlådan. Eftersom det bara var ett par dagar till vi skulle åka till Ludvika så passade det sig så lämpligt att jag kunde lägga ner den i väskan och överraska pappsen när vi väl kom fram. Han blev väldigt smickrad och kvällen innan jag skulle åka hem så såg vi filmen ihop. Jag och pappa. Radarparet.
Filmen var absolut inte som någon film jag sett förut, men jag förstår pappas hysteri kring den. Det måste varit en helt ny filmupplevelse för de som såg filmen när den var ny. Till skillnad från dagens "pang-pang"- och högkostnadsfilmer så var den på en helt annan nivå. Men den var faktiskt bra. Den gav mig en och annan tankeställare och även om jag inte skulle se den igen, så är jag glad att jag gjorde det.
Filmen får en 4a i betyg av mig, och det är pga av alla tankeställare. |
|
){kind=link}
