| |
Sen kom helgen och med den, alla måsten. Jag hade sen länge lovat Krille att vi skulle åka till Degerfors en sväng för att hälsa på hans familj men det hade helt enkelt inte passat eller funnits tid. Men när denna helgen kom så hade jag inget större val. Krilles morfar fyllde 90år och det skulle firas på traditionellt vis med hela släkten. Suck. Jag som hatar att sova borta. Och som dessutom bara känner mig i vägen i närheten av Krilles familj. Suck, igen. Och precis som jag förutspått så blev helgen en mardröm, åtminstone för mig.
Det hela började med en tågresa.....
Efter ca 10 minuters åkande på tåget så ringer Krilles pappa. Han informeras om att tåget är ungefär 10 minuter försenat och därefter nämns i förbifarten att det vankas lunch när vi är framme. Krille som är nyfiken frågar vad vi ska äta och får till svar att det blir fläskpannkaka. GREAT!? Det är min vanliga tur som är framme och spökar. Jag som HATAR allt vad pannkaka heter, luktar och framförallt smakar. Krille som känner mig ganska väl efter våra 2,5 år tillsammans påpekar detta och säger efter att ha lagt på luren att vi får något annat istället.
MEN, när vi sen kommer fram till Degerfors, kommer hem till det söta pitoreska huset och ska sätta oss till bords så är det givetvis upplagt på det viset att jag ska sitta där i mitt egna lilla hörn vid köksbordet och skämmas. Krilles mamma, pappa och Krille ska givetvis äta pannkaka ändå och jag får istället en tallrik köttbullar. Snacka om att känna sig felplacerad.
Dagen därpå sticker Krille iväg på en heldag på Bodaborg tillsammans med jobbet och jag får i uppgift att klara mig ensam hemma till senare på eftermiddagen. Eller ja, inte helt ensam. Tillsammans med Krilles föräldrar givetvis. Någon timme efter att Krille gett sig iväg så kommer hans föräldrar in till mig där jag sitter och läser en bok och informerar mig om att vi ska åka och hämta maten till kalaset. I klädd gårdagens kläder, osminkad och med håret som ett skatbo följer jag motstridigt med i bilen till ICA. Därefter informeras jag om att vi ska åka direkt till Krilles morfar för födelsedagsfirandet. Där sitter jag alltså, ofräsch, oduschad och i gårdagens kläder och ska nu träffa hela släkten. JIPPIE!!!!!!
Väl framme hos Krilles morfar kommer nästa katastrof. Vi ska äta födelsedagslunch. Den dukas fram och vad märker jag då? Jo, det ska serveras potatissallad och kallskuret. Ännu ett glädje besked med tanke på att jag är laktosintolerant och blir grymt dålig i magen av laktosprodukter. Men vad gör man. Jag fick helt enkelt pilla i mig salladen ändå och sätta på fejksmilet. Efter lunchen serveras efterätt. Äntligen tänker jag och hoppas på att detta ska gå bättre så att jag åtminstone kan äta mig mätt på någonting. Då kommer nästa överraskning.
Efterätten är nämligen jordgubbar, vaniljglass och grädde. Vad i helvete!? Jag HATAR jordgubbar och som sagt, jag är fortfarande laktosintolerant vilket mina svärföräldrar vet sen länge. Denna gången kan jag inte hålla mig utan säger generat när rätten ställs fram i glas på borden att jag inte kan äta den pga grädden och glassen. Blir då istället erbjuden jordgubbar som även det, mina svärföräldrar är väl informerade om att jag hatar. Suck. Den här helgen kunde inte ha blivit mycket sämre.
Eftermiddagen rullar på. Krille kommer dit efter ungefär 5 timmar på Bodaborg och är helt slut. Det vankas fika och där serveras det tårta (som jag givetvis inte kan äta då den innehåller grädde), bullar (som innehåller smör) och diverse kakor (som även de innehåller smör). När jag och Krille 4 timmar senare sitter på tåget hem så skriker min mage av obehag. Den har blivit påfrestad något helt enormt under veckan som gått, och ja, den behöver precis som jag vila.
Behöver jag tillägga att helgen var fruktansvärd? |
|
){kind=link}
