| |
 |
|
| |
Så blev det äntligen fredag. Som jag har väntat och längtat efter denna dag. Idag blir det hyffsat lugnt. Ska ha kräftskiva här hemma ikväll. Det blir iofs bara jag, Sara och Theres men det duger. Vi flickor är som ett helt kompani med vuxna karlar. Iallafall om man räknar vårt snackande. Vi ska prata en massa tjejsnack, äta kräftor och vitlöksbaugetter med brieost. Mumma! Det är ju tur att man har vänner som har samma smak som en själv. Krille jobbar till 21.18 så vi slipper manlig hägring en stund iallafall. Som tur är.
Annars då? Ja, jag hoppas att KBAB kommer hit en sväng sen och fixar våran ugn. För om dom INTE gör det så kan jag med andra ord inte träffa Linnéa idag heller. Suck. Jag har lovat och lovat och lovat, men tiden räcker inte till. Jag hatar att vara FÖR upptagen även om det är skönt att känna sig behövd. I vilket fall som helst hoppas jag på att hon kommer hit imorgon på min förfest. Just det, jag sa väl att vi ska ha förfest här hemma imorgon med världens goaste flickor? Kommer bli galet. Jag ska supa som en älg. Och det säger inte lite det. Har både sprit, vin och cider hemma. Detta kommer bli kalas.
 Bjuder slutligen på en helhet bild på mig och Nennie från förra kräftisen. |
|
|
|
| |
Förfest hos Linnéa - (15 Juli)Uppvärmning på stan med brudarna innan utgång - (17 Juli) |
|
|
|
| |
Nu var det minsann ett bra jävla tag sen jag bloggade igen. Det är som om bloggen försvinner i allt som händer i min vardag. Har i dagarna även skaffat mig en ny blogg. En intern och intim sådan. Där jag ska skriva av mig om allt som jag inte vill dela med mig utav. Lite utav en dagbok liksom. Fast mer i psykologiskt syfte. En "hur-mår-jag-på-riktigt?"-blogg.
Vad har annars hänt då? Jorå, jag har minsann inte legat på latsidan. Förra veckan var en av de bästa veckorna detta året. Jag hade två dunderfyllor som ledde till både det ena och det andra. Mer detaljer än så väljer jag att lämna utanför bloggen, då jag vet att jag har något snokande läsare som gärna kan hållas just, utanför.
Sen hade jag premiär på jobbet efter 4 veckors jobb. Det sög. Precis som jag anade att det skulle göra. Jag tar alltid för givet att jag ska orka så mycket mer än jag faktiskt gör. Senaste veckorna har jag haft mer att göra på schemat än jag hade under min gymnasietid till och med. Och det är inte lite vill jag lova. Så i början på denna veckan fick jag sätta stopp. Jag måste bestämma mig för vad som är viktigast. Pengar eller Välmående? Ganska givet val, inte sant?
Tog även tag i mitt studieliv. Så om lite drygt 3-4 veckor så kommer jag vara student igen. Huah, hur hemskt det än låter som kommer det leda till något bra. Det vet jag. Till våren är det dessutom tänkt att jag ska börja läsa en KY-utbildning. En sådan som jag funderat på ganska många dessutom. Vad det innebär vill jag hålla för mig själv, tills vidare iallafall. De närmaste vet vad det handlar om. Nu är det iallafall min kurs i Samhällskunskap B som ska pluggas upp. Har jag tur kanske Krille kan hjälpa mig med det mesta. Till skillnad från när jag läste Historia och Psykologi B i vintras så kommer den här kursen läsas på plats. I klass. Fy fan. Jag som hoppades att jag skulle slippa.
Skulle egentligen hem till Linnéa idag och fika. Men igår när jag ställde mig vid spisen och skulle baka lite inför mötet, så fann det sig inte mycket bättre än att ugnsluckan släppte och bakandet fick ett adrupt avslut. Så nu får jag avvakta och se om det blir någon fika. Har ringt KBAB och dom skulle komma så fort dom kunde. My ass.
På lördag blir det utgång igen. Ska ta med mig Sanna ut för en gångs skull. Vi har inte festat ihop på månader och nu när jag har invigt mitt nya liv med fest efter fest så är det inte mer än rätt att jag visar min "lillasyster" var skåpet ska stå. Cissi föresten, har du lust att komma på förfesten och vara photocapture? Sanna och jag efterlyser fina bilder på oss, och vem kan passa bättre för jobbet än du? Linnéa och Ida ska förmodligen med ut också. Så det blir värsta tjejligan. Funderar på om man ska ha klädtema. Vore ju lite lajbans att ha samma färg på oss alla fyra. Hahaha.
Nej, nu ska jag ta och uppdatera bloggen med lite film-resuméer också. Veckans Topplista kommer också, givetvis. |
|
|
|
| |
Kom iväg till Örebro vid lunchtiden på onsdagen och jag längtade efter att få krama om mina brorsbarn och skämma bort dom med en heldag utan föräldrar. Det är ju trots allt det som barn längtar efter mest. Variation.
När vi kom fram till Örebro var klockan strax efter halv 2 och vi möttes av en entusiastisk Lukas som fullkomligt drog oss in i lägenheten och konstaterade att hans mamma (Tessan) hade försagt sig så både han och Elin visste förstås att vi skulle på bio senare på dagen. Det var tänkt som en överraskning men Elin hade på något vänster pressat sin mamma på informationen. Hon är trots allt en liten lömsk MEN otroligt smart unge på 5 år.
För att ta oss till Filmstaden så var vi tvungna att gå en bra bit och jag förstår att barnen klagade över skavsår och dylikt för till och med jag och Kristian tyckte vägen var brutal. Dock slapp jag skavsår då mina nyinköpta skor tänjts ut och istället blivit förstora. Lukas gjorde en (som han kallade det) pomperipossa-näsa av ett löv och tyckte Kristian skulle ha en likadan.
Det blev en mysig bioeftermiddag. Ungarna satt snällt och fint på sina platser (Ja, om man bortser från vid ett tillfälle då Elin ville byta plats med Lukas för att få sitta bredvid mig, men det ser jag som en komplimang) och det var inga sura miner. Dom drog i sig varsin liten popcorn och 50 cl läsk och det var väl egentligen ingen skräll att Elin blev kissnödig när det var 10 minuter kvar på filmen. Jag fick henne dock att vänta snällt och hon klagade inte ett dugg. Men för att lätta upp stämningen på vägen hem så berättade jag för barnen om den gången när jag och Emma var i Göteborg med hennes föräldrar på semester och jag inte var på toaletten en enda gång på nästan en vecka. Det tyckte dom var hysteriskt kul och berättade det till och med för mamma och pappa när dom kom hem senare på kvällen/natten.
Igår var det sen dags för mig och Kristian att åka hem, men jag måste säga att det var både med lättnad och lite tyngd. Jag tycker trots allt väldigt mycket om mina brorsbarn. Men Lukas lovade mig att han skulle tvinga sin pappa (min bror) att komma och hälsa på oss snart i Karlstad. Innan vi åkte hem spelade Elin och Kristian ett brädspel som tog en oändlighet att ta sig igenom. Så det var med lättnad dom avbröt spelet efter en halvtimme och lekte kurragömma istället.
När vi kom hem igåreftermiddag så fick jag finbesök av min "lillasyster" Sanna. Vi fikade och pratade i ungefär 5 timmar innan hon var tvungen att åka hem. Sen tillbringade jag några timmar framför datorn där jag tidigare under dagen fått ett mail som förvånade mig rejält. Men vad det handlade om, det är en helt annan historia. |
|
|
|
| |
Var iväg till Degerfors i tisdagskväll. Jag trivs verkligen inte ute i skogarna och ännu mindre hos mina svärföräldrar. Jag känner mig så fruktansvärt felplacerad. Jag tycker jättemycket om Kristian (ibland) men jag klarar helt enkelt inte av längre stunder ihop med hans föräldrar. Jag vet inte vad jag ska prata om, hur jag ska bete mig eller vad jag ska göra. Som sagt, helt och hållet felplacerad. Och jag hatart.
Till råga på allt så måste man sitta på en buss i nästan 1,5 timme för att ta sig dit. Suck. Jag menar, det är halvvägs hem till mina föräldrar. Nästan så jag vill sitta kvar på bussen och åka hem när vi är på väg dit. Den här gången hjälpte det inte ens med musik. Jag fick ångest bara jag tog första steget utanför ytterdörren här hemma. Det är helt enkelt en tröskel som jag måste arbeta mig över. Det kan inte fortsätta att vara såhär i all evighet.
När vi sen kommer hem till svärisarna och vi stönar något om att vi är hungriga och inte ätit sen lunch. Vad händer då? Jo, då blir vi serverade middag såklart. Jag måste rådfråga er utomstående, är det realistiskt att servera två grillkorvar var (utan något tillägg) när man inte ätit på hela dagen? I mina ögon var det lite väl fjuttigt men som vanligt sitter jag där och håller mun. Försöker låtsas som om jag är helt inne i tvn istället. Då slipper jag jobbiga frågor från både Kristian och hans föräldrar. Tur att det var Povel-kväll på Skansen så jag hade något att skylla på. Jag kan ju min Ramel och när Claes Eriksson läser "Släkthuset" läser jag med i texten.
Det blir inte mycket bättre när sedan Midsomer drar igång och avsnittet är det segaste och sämsta på år och dar. Och det enda jag känner inombords är att jag skriker efter att få lägga mig och läsa istället. Har trots allt börjat med en riktig höjdarbok. "14 år till salu" rekomenderas för er utomstående.
Dagen därpå känner jag mig en aning lättad när vi lämnar det blå huset i skogen och beger oss mot Örebro. Tanken bakom vårt besök i Degerfors var trots allt för att vi skulle slippa åka tidigt på onsdagsmorgonen från Karlstad till Örebro. |
|
|
|
| |
Sen har Kusin Adam gått och blivit student. Stort Grattis till honom!
|
|
|
|
| |
Det var även under Ludvikafestens första kväll som min syster kom på att jag borde börja blogga (skräll då hon inte vet att jag sedan åratal har den här sajten). Till historian hör att jag som barn alltid klagade på att besöka offentliga toaletter, detta tycker min syster är hysteriskt kul och har därför spint vidare på idéen och kommit på att jag borde bajsblogga. Dvs, jag borde besöka diverse offentliga toaletter och bajamajor och recensera dem. Fyndig som hon är kom hon även på ett namn. Jag måste ju helt klart kalla mig för Brun-Bella. Sexigt eller ej, nja. Det vettefan.
Samma kväll träffade vi även på dessa hurtiga dalmasar.
Och du Seb, Vi måste ringa Carina, vi får inte glömma det.
|
|
|
|
| |
När jag ändå var uppe i Dalarna så passade jag givetvis på att träffa min vän Emil. Emil och jag har känt varandra i mer än 10 år nu och vi ser alltid till att det finns tid att ses när vi har möjligheten. Så även denna gång. Även om han var bra full när jag träffade honom under Ludvikafesten så fick jag lite nyktertid med honom också. Jag, Krille och pappsen drog ner till Hillängen en kväll och såg på fotboll. Emil är ju trots allt min fotbollshjälte. Om man bortser från Freddie, så klart.
|
|
|
|
| |
Sen har jag hunnit med en vecka uppe i vackra Dalarna också. Hade en mysig vecka däruppe tillsammans med min familj och mina underbara vänner. En mer genomgående resumé väljer jag att hålla utanför bloggen, men jag kan tänka mig att dela på en del sköna bilder iallafall (de värsta håller jag för mig själv).
Tack till Kristian, Anna, Micke, Johan, Therese, Markus, Ida och en rad andra som gjorde min vecka oförglömlig.
|
|
|
|
| |
På midsommardagen så begav jag mig ut till skogarna. För att vara mer exakt så kom Seb och hämtade mig, och vi åkte ut till Edsvalla med halva bilen fylld med tårta, presenter och alkohol. Vad som firades? Sannas 18 årsdag förstås! Som vi hade väntat på det tillfället. Äntligen är tjejen tillräckligt stor för att följa med på krogen. Lagligt, vill säga.
Det bjöds på gudomligt god mat därute, och det ska Sebs far ha stort tack för. Pizza och Pajer, precis min smak. Det sjöngs Ultrastar och dracks om vartannat, men likförbannat blev jag inte full. Senaste tiden har jag haft ett helvete för att lyckas bli påverkad av alkoholen jag dricker. En del kul hann ändå hända under tiden där ute i skogen. |
|
|
|
| |
Idag har jag både lust och tid att sitta vid dumburken. Lite pga vädret men även för att listan med saker som bör tas upp i bloggen fylls på hela tiden och det börjar bli för mycket. Men precis som vid förra blogguppehållet så kommer jag ta det bitvis. Är inte ens säkert att jag blir klar idag. Men jag ska göra ett gott försök. |
|
|
|
| |
Sådärja. Nu var man äntligen återställd. Eller va fan man ska kalla det. Har varit bortrest ett tag och dessutom varken haft ork eller lust att sitta vid datorn. Det har jag egentligen inte nu heller men jag tänkte att jag åtminstone kunde ge er ett livstecken en dag som denna. Regnet flödade igår och jag skrek av lycka. Det finns inget härligare än ett riktigt skyfall när det har varit obehagligt hett i veckor.
Lovar att återkomma med diverse uppdateringar senare under min mini-semester men tills vidare vet ni iallafall att jag lever, att jag lider i hettan och att jag kommer tillbaka. |
|
|
|
| |
Innan min och Sannas shoppingtur igår så tog vi en avkoppland stund i solen tillsammans med Nora. Vi tog med oss en filt ut i gräset och satt där och myste i någon timme. Detta är resultatet efter min timme i solen. Jag är sällan i solen, men när jag väl är där, då tar den. |
|
|
|
| |
I tisdags bestämde jag mig för att ta en ride på stan tillsammans med min Krille för att göra diverse inköp. Vi började med en lunch på Nya Peking och därefter en kort visit på Waynes med Sandra, Mikaela, Jesper och Alvin. Därefter började vi vår shoppingtur där det inhandlades både det en och det andra.
Dagen därpå (igår med andra ord) hade jag fått blodad tand och jag begav mig till stan i sällskap med Sanna för att göra ännu fler inköp. Det är ju trots allt ganska kul (och lätt) att spendera pengar. Och med tanke på min ganska schyssta utdelning på skattåterbäringen tyckte jag inte att det var mer än rätt att jag fick unna mig något för en gångs skull. Så nu jävlar snålades det inte. Efter några timmars kring vandrande mötte vi upp Cissi och Sanna tog ett snabbt avsked för att åka hem till Edsvalla igen. Cissi och jag åkte hem till mig och Krille där vi åt kex och färskost. Gott och mättande.
Imorse hade jag ännu inte gjort tillräckligt med inköp så jag och Krille tog ännu en ride på stan och det inhandlades diverse presenter. Dessutom hann jag med en runda på systembolaget inför midsommar och det var välbehövligt. Iallafall om man begrundar hur mycket jag drack på studenten och ändå inte fick till min fylla. Så midsommar, det är då det gäller.
Nu känns det ändå som om jag har gjort all shopping som krävdes för min del och jag känner mig ganska nöjd faktiskt. Här följer en lista på det som inhandlats senaste dagarna (bortsett presenterna som förblir hemliga): - 4 st Linnen på Gina Tricot (Svart, Lila, Brunt, Oranget)
- 1 st Randig Tunika med knytning på Gina Tricot (Mörkblå, Vit)
- 1 st Tunika med knytning på Gina Tricot (Korall)
- 2 st Leggings på Indiska (Svarta)
- 2 st Jeansleggings på Kappahl (Mörkblå, Ljusblå)
- 1 st Sjal på JC (Regnbågsfärgad)
- 1 par skor på Skopunkten (Vita)
- 6 st trosor på Lindex (Svarta, Vita)
- 4 par Örhängen på Ur & Penn (Svarta, Silver)
- 1 par Örhängen på JC (Regnbågsfärgade)
- 1 st Halsband på Ur & Penn (Silver)
- 1 st Body Scrub Coconut på TheBodyShop
- 1 st Body Lotion Coconut på TheBodyShop
- 1 st TIGI Bed Head Brunette Goddess Shampoo på en hårsalong
- 2 st Depend Nagellack på Lindex (Ljuslila, Korall)
Har säkerligen glömt någonting, men det är vad jag minns för stunden. Är oerhört nöjd med mina inköp men nu lär det dröja innan jag behöver shoppa igen. Iallafall den här typen av saker. |
|
|
|
| |
Sen kom helgen och med den, alla måsten. Jag hade sen länge lovat Krille att vi skulle åka till Degerfors en sväng för att hälsa på hans familj men det hade helt enkelt inte passat eller funnits tid. Men när denna helgen kom så hade jag inget större val. Krilles morfar fyllde 90år och det skulle firas på traditionellt vis med hela släkten. Suck. Jag som hatar att sova borta. Och som dessutom bara känner mig i vägen i närheten av Krilles familj. Suck, igen. Och precis som jag förutspått så blev helgen en mardröm, åtminstone för mig.
Det hela började med en tågresa.....
Efter ca 10 minuters åkande på tåget så ringer Krilles pappa. Han informeras om att tåget är ungefär 10 minuter försenat och därefter nämns i förbifarten att det vankas lunch när vi är framme. Krille som är nyfiken frågar vad vi ska äta och får till svar att det blir fläskpannkaka. GREAT!? Det är min vanliga tur som är framme och spökar. Jag som HATAR allt vad pannkaka heter, luktar och framförallt smakar. Krille som känner mig ganska väl efter våra 2,5 år tillsammans påpekar detta och säger efter att ha lagt på luren att vi får något annat istället.
MEN, när vi sen kommer fram till Degerfors, kommer hem till det söta pitoreska huset och ska sätta oss till bords så är det givetvis upplagt på det viset att jag ska sitta där i mitt egna lilla hörn vid köksbordet och skämmas. Krilles mamma, pappa och Krille ska givetvis äta pannkaka ändå och jag får istället en tallrik köttbullar. Snacka om att känna sig felplacerad.
Dagen därpå sticker Krille iväg på en heldag på Bodaborg tillsammans med jobbet och jag får i uppgift att klara mig ensam hemma till senare på eftermiddagen. Eller ja, inte helt ensam. Tillsammans med Krilles föräldrar givetvis. Någon timme efter att Krille gett sig iväg så kommer hans föräldrar in till mig där jag sitter och läser en bok och informerar mig om att vi ska åka och hämta maten till kalaset. I klädd gårdagens kläder, osminkad och med håret som ett skatbo följer jag motstridigt med i bilen till ICA. Därefter informeras jag om att vi ska åka direkt till Krilles morfar för födelsedagsfirandet. Där sitter jag alltså, ofräsch, oduschad och i gårdagens kläder och ska nu träffa hela släkten. JIPPIE!!!!!!
Väl framme hos Krilles morfar kommer nästa katastrof. Vi ska äta födelsedagslunch. Den dukas fram och vad märker jag då? Jo, det ska serveras potatissallad och kallskuret. Ännu ett glädje besked med tanke på att jag är laktosintolerant och blir grymt dålig i magen av laktosprodukter. Men vad gör man. Jag fick helt enkelt pilla i mig salladen ändå och sätta på fejksmilet. Efter lunchen serveras efterätt. Äntligen tänker jag och hoppas på att detta ska gå bättre så att jag åtminstone kan äta mig mätt på någonting. Då kommer nästa överraskning.
Efterätten är nämligen jordgubbar, vaniljglass och grädde. Vad i helvete!? Jag HATAR jordgubbar och som sagt, jag är fortfarande laktosintolerant vilket mina svärföräldrar vet sen länge. Denna gången kan jag inte hålla mig utan säger generat när rätten ställs fram i glas på borden att jag inte kan äta den pga grädden och glassen. Blir då istället erbjuden jordgubbar som även det, mina svärföräldrar är väl informerade om att jag hatar. Suck. Den här helgen kunde inte ha blivit mycket sämre.
Eftermiddagen rullar på. Krille kommer dit efter ungefär 5 timmar på Bodaborg och är helt slut. Det vankas fika och där serveras det tårta (som jag givetvis inte kan äta då den innehåller grädde), bullar (som innehåller smör) och diverse kakor (som även de innehåller smör). När jag och Krille 4 timmar senare sitter på tåget hem så skriker min mage av obehag. Den har blivit påfrestad något helt enormt under veckan som gått, och ja, den behöver precis som jag vila.
Behöver jag tillägga att helgen var fruktansvärd? |
|
|
|
| |
När fredagen sen kom så var jag, som ni säkert räknat ut, inte särskilt glad efter studentfirandet. Detta rådde jag bot på genom att beställa diverse förnödenheter online. Det är trots allt så jag behandlar min ilska. Genom shopping. Eller ja, jag kan shoppa utan att vara ilsken också, men det är en härlig känsla att göra ett eller annat kap och det lindrar min smärta oerhört. Detta är vad som klickades hem:
Jag vet, jag vet. Det var inte särskilt länge sen jag gjorde mitt kap på tradera på de första tre säsongerna av denna, enligt mig, briljanta serie. Men precis som vanligt ligger jag inte på latsidan och har nu endast ca 8 avsnitt kvar att se på säsong 3, så vad passade då inte bättre än att klicka hem dessa två godbitar.
Sen får jag väl erkänna att jag har en viss dragning till böcker som antingen har verklighetshistoria eller sex i sig. Så med några enkla klick på skärmen fick jag även hem dessa pocketböcker som ska läsas intensivt under mina 4 långa semesterveckor. Jag behöver trots allt komma in i mitt läsberoende igen. Det är så mycket bättre än allt mitt tvtittande. Och dessutom går det ju knappt något bra på tv under sommarhalvåret. |
|
|
|
| |
Sen var det ju som sagt även studentkalas i Karlstad förra veckan. För exakt en vecka sen faktiskt. Studentfirandet blev dock inte riktigt vad jag hade förväntat mig.
Firandet för min del började redan vid 13 på eftermiddagen. Jennie, Richard, David och Seb skulle springa ut vid 14 men eftersom det alltid är så in i helvete mycket folk vid skolan var det lika bra att vara ute i tid. Jag och Krille packade en stor ryggsäck med diverse drickbart som skulle förtäras senare på kvällen och begav oss iväg för att möta upp Lina, Sandra och Sanna. Väl vid skolan var det, precis som vi trodde, en sjuhelvetes massa folk. Vi begav oss in i folkvimlet men delade upp oss i två grupperingar. Sandra och Lina ville tillbringa mest tid med Richard och vi andra med Seb så det fick helt enkelt bli en uppdelning. Jag, Sanna och Krille träffade på Sebs mamma Madelene i vimlet och tog emot Seb med behag när han kom utspringades. Han fick både en panda och en flaska Wirre och verkade glad för det. Sen letade jag upp David, gav honom en spindel, sen Richard, gav honom en flaska vin och slutligen Jennie, som fick en kram.
Vi mötte upp de andra tjejerna igen och vi började fundera över nästa steg på schemat. Valet blev en busstur som var utan desslike. Tröttsam, Varm och Seg så in åt helvete. Efter föregående års bussåkande på just studentdagen borde jag ha insett att detta var en dum idé. Efter närmare en timmes väntan på bussen och I bussen så gav vi upp och gick istället. Upp till Emma och dumpa av all alkohol för att sedan bege oss till systemet för ännu mer inhavande. Det gäller att ligga på topp som jag brukar säga.
Efter systemet var det dags för oss att vinka hejdå till Sandra som skulle bege sig på en shoppingtur och vi andra som skulle styra vår kosa mot Råtorp där Jennie väntade på oss tillsammans med sin familj. Hon är nämligen rätt söt den där Jennie och hade bjudit in både mig, Krille, Sanna och Lina på studentmottagningen. Vi åt och drack och kände oss uppfyllda till bredden när det var dags att återigen åka in till Emma för att påbörja supandet. Ingen student utan en rejäl fylla. Oavsett om det är din egen eller inte. Mohahahaha.
Dock blev ju som sagt inte kvällen som det var tänkt. Väl hemma hos Emma blev vi ett gäng på sammanlagt 7 personer. Jag, Krille, Sanna, Emma, Sandra, Mikaela och Lina. Jag fick agera DJ och spelade en hel del gamla godingar och även en del sköna nyheter (mer om det om en stund då jag ska uppdatera min 5-i topp). Dock gick det trögare på alkoholfronten. Den kvällen drack jag 9 cider och 2 groggar och blev jag fuller då? Nej, självklart inte. Så när de andra beslutade att förfesten var över och att nästa anhalt var Glada Ankan, så var jag måttligt road. Men men, man kan inte alltid få det som man vill. Jag, Krille och Sanna tog nattbussen hem tillsammans efter att ha ätit nattamat på Alpina och så slutar historien.
Såhär i efterhand ångrar jag att jag överhuvudtaget drack den där kvällen. Alkoholintag utan fylla leder ingen vart. Och som sagt, kvällen sög. Men Jennie mottagning var bra mysig iallafall. Tack gumman återigen för att du bjöd in mig. Det känns skönt att inte vara utesluten åtminstone av dig. Synd bara att du åker om en vecka. |
|
|
|
| |
Förra veckan unnade jag mig dock att ha lite trevligt tillsammans med mina vänner. Jennie, Jimmie, Richard och Seb tog ju trots allt studenten och ingen var nog stoltare än jag. Förutom familjerna då, givetvis, icke att förglömma.
Tisdagen tillbringade jag tillsammans med Sanna och Cissi. Vi började kvällen med att åka hem till Jennie där Cissi fick agera fotograf. Det blev en hel del vackra bilder på Jennie, Anna, Henrik och hans bror Johan. Och jag överdriver inte när jag säger att hon var den vackraste baldrottning jag sett på år och dar, och för att vara helt ärlig hade hon den absolut finaste klänningen som jag skådade den kvällen.
För minsann, efter fotograferandet så fick vi skjuts in till Blue Moon av supersöta Frida (som förövrigt är Jennies syster) där det väntades mottagande av alla blivande studenter. Tillsnoffsade utan desslike. Dessvärre blidde det inga bilder på Richard (vad jag vet?), men om jag är riktigt snäll kanske han skickar mig ett par senare som jag kan slänga upp här. För jag förmodar att han har haft anhöriga på plats precis som Jennie hade.
|
|
|
|
| |
I samband med att jag fick ta ett brejk från bloggandet en tid så hade vi ett dödsfall i familjen. Ett dödsfall som har rört om i grytan oerhört mycket bland oss anhöriga. Därmed bestämde jag mig för att inte dela med mig så mycket mer kring vad som hade hänt. Åtminstone kändes det som om det var det bästa för stunden just då. Men efter långa samtal med både min psykolog och mina anhöriga känner jag nu att jag måste lätta lite på trycket i mitt bröst.
Ni som följt min blogg en längre tid har tidigare under vintern/våren kunnat läsa om mina kusiners mamma som hastigt insjuknade i cancer i höstas. Och för den som varit uppmärksam har ni även (på senare tid) kunnat läsa om att hennes kamp mot cancern. Dessvärre har den resan inte har nått några framsteg. Så, som sagt, i samband med mitt brejk från bloggen så avled hon, endast 50 år fyllda.
Jag ska inte försöka måla upp en bild om att hon stod mig särskilt nära. För att vara helt ärlig har jag träffat henne möjligen 2 ggr under de senaste 8-10 åren. Varför? Vi kan sammanfatta det som så att det varit en del gnabb inom familjen. Det jag egentligen vill få fram är att jag inte känner någon smärta inuti. Jag kan inte ta till mig dödsfallet på det sättet jag borde. För det känns inte som om jag är drabbad. Något som däremot tagit hårt på mig, och som framkallat min såkallade smärta, är min mammas reaktion på allt som har hänt. Så sent som igår hade jag ett samtal med min mamma då hon kämpade mot gråten och berättade om hur hårt hon tar dödsfallet. Jag känner mig så maktlös. Som barn är det inte ofta man får finnas där som stöd för sina föräldrar och det tror jag att ni yngre läsare känner igen er kring. Jag vill ju finnas där. Hjälpa min mamma genom sorgarbetet. Men med 18 mil emellan oss är det svårare än jag önskar.
I nästa vecka åker jag hem till min hemstad. Ska bli skönt att få krama om mamma och stötta henne på plats. Mammas gråt igårkväll väckte en moderskänsla för min egen mamma som jag inte känt förut. Det gjorde så ont att höra henne ledsen. Och att höra om begravningen som ägde rum igår var hemskt. Speciellt med tanke på att mina kusiner inte är särskilt gamla och nu står där utan en stöttande mamma. Hur skulle jag själv ha reagerat om det gällt min egen? Jag vill inte ens tänka tanken. Men det är fruktansvärt. Och orättvist.
Mina tankar den senaste tiden har alltså kretsat kring mina kusiner, min morbror och min familj i övrigt. Det är svårt att vara del av en familj som man inte känner några band till. Och man känner sig så vilsen bland alla känslor. |
|
|
|
| |
Ja, ja. Jag vet. Jag har varit sjukt dålig på att uppdatera bloggen senaste tiden. Jag har haft en massa tankar i huvudet och en massa att göra i praktiken. Så bloggandet har helt enkelt fått tagit en smäll, igen. Och nu känner jag att jag kan lätta på mina tankar en gnutta. För en stund iallafall.
Precis som sist, när jag hade haft ett längre avbrott från bloggen, så kommer jag att dela upp uppdateringen i olika delar. Det går helt enkelt så mycket smidigare att minnas allt som hänt på det viset. Så tja, lika bra att sätta igång på en gång. Och ännu en gång, förlåt att ni har fått vänta. Men vem vet, det kanske var värt det? |
|
|
  |
|
){kind=link}
