Jag har sagt det förr och jag säger det igen. När jag inte är på mitt allra bästa humör så ser jag alltid till att underhålla mig med ett gäng filmer. Olyckligtvis så har 2 av de senaste 3 filmerna jag sett varit aningen skumma. Ett mer konkret omdöme kommer i slutet av detta inlägg. Fick dra mig hemåt från jobbet igår. Min depression gjorde sig påmind. Känns inte lockande för fem öre att vara på jobbet och fejksmila när man innerst inne bara vill skriva åt alla att dom är dumma i huvudet. Så jag stannar hemma, även idag. Ska unna mig lite mer blåbärspaj med vaniljsås och se åtminstone 2 filmer medans Kristian sliter och släpar på Konsum under kvällen. Sen är det ju Allsång ikväll med, sista avsnittet. Så ja, jag har nog att göra. Tillbaka till mitt filmtittande, här kommer gårdagskvällen/nattens två filmer och dagens första film: Heavy Petting (Heartbreak Girl), Komedi, 88min, 3 av 5. Well, det här är väl en hyffsad komedi. Malin Åkerman (vår svenska hollywoodstjärna) gör en bra karaktärtolkning och känns trovärdig. Filmen har sin charm men efter halva filmen ligger jag och vrider på mig i sängen och väntar på att den ska ta slut så jag kan börja på nästa. Dvs, ganska bra men uttråkande. Att de dessutom sätter en sån ful kille på att spela hennes motpartner gör mig bara förbannad. Varför ska Hollywood alltid spela med att fula killar alltid får kyssa vackra flickor? Suck, någonting nytt, TACK! Lars and the real girl, Drama, 106min, 1,5 av 5. Jag och min vän Cissi brukar nästan dagligen prata filmtips med varandra. Rådfråga henne är dock aldrig något som jag gör då vi har vääääldigt olika smak. Det märktes i den här filmen. Frågade Cissi häromdagen om hennes tolkning av filmen och hon sa att den var bra (så med andra ord, jag skulle inte gilla den). Och tro mig, det gjorde jag inte heller. Jag var arg, sur och irriterad filmen igenom. Själv innehållet i filmen är det absolut ingenting fel på. Det är ett ganska fint budskap. Men jag kan helt enkelt inte tolerera att dom lägger in en handikappad karaktär som huvudroll. Inte på det här sättet. Är det konstigt att större delen av världens folk tittar snett på handikappade? Nej, inte om dom sett en sån här film och drar slutsatser. Åhh, jag kokar fortfarande av ilska. Gör filmer om handikappade men gör dom inte så nedvärderande. Adams Äpplen, Drama, 90min, 2 av 5. Ja, vad ska jag säga?! Jag är fortfarande i chock. Det som skulle vara en komedi var nog en av de mörkaste filmer jag någonsin sett. Visst, jag skrattar emellanåt. Men inte för att filmen är rolig utan för att den är sjuk. Bland det sjukaste jag har sett, faktiskt. Trots mitt låga betyg så tipsar jag ändå om denna film. För efter att man sett den så har man åtminstone en erfarenhet av sjuk film som heter duga. Helt sinnessjukt. Jag är som sagt fortfarande i chock.

Fast helt ärligt. Lars and The Real Girl är ju skitfin och driver inte alls med handikappade. Om det är nån film som manar till empati från medmännsikor så är det den här. Sen är väl Lars kanske inte handikappad i sig utan har snarare en psykos eller liknande och han skildras med sån värme och omdömmande blick att man bara kan älska honom. Detä ju snarare förståelse för för människors brister den här filmen vill visa. Filmen går aldrig över i lyteskomik är i min mening en av de bästa feel-goodfilmerna jag sett