| |
1,5 timme ca till tolvslaget och jag och Kristian har precis sett klart den tredje filmen i vårt lilla marathon och ska snart ge oss in på den fjärde. Det är egentligen ganska underskattat med filmkvällar och marathon. Visst, man kanske slänger bort en hel dag eller kväll men det är det värt på ett sätt. Du har så mycket mer att prata om när du pratar med dina vänner och bekanta, du har (förhoppningsvis) inte sett något dåligt och har då lagt dina timmar på att se en bra film istället för att supa ner dig och komma hem gråtandes till mamma. Dessutom finns det ju (som jag skrev en del om tidigare) en del filmer som har sjukt bra skådisar eller sjukt attraktiva sådana. Bara det kan ju vara värt att lägga ner tid på, snygga människor alltså.
Efter att ha sett 3 stycken ganska allvarliga filmer under dagen så har vi iallafall bestämt oss för att nästa film till rakning (läs räkning) blir Wall-E. Har hört så mycket positivt om den här filmen, och dessutom är den i rätt längd, så det ska nog bli bra. Kristian håller för närvarande på att diska undan det värsta från våran mysiga middag medan jag tog en kort kisspaus och hamnade här. Ironiskt va? Tog föresten ett par bilder på våran myshörna som jag slänger upp under morgondagen eller senare i veckan.
Nu till mitt egentliga ärende. Skrev ju som sagt en liten text om varje film vi såg tidigare idag så jag måste väl hålla er uppdaterade och göra samma sak, om igen, fast om den senaste sedda filmen då istället förstås;
Let the right one in, eller ja, "Låt den rätte komma in" som den då heter på svenska. En ganska annorlunda film som trots sina dåliga datagjorda scener berör mig. Det Oscar i filmen utsätts för påminner mig om mina tidiga skolår, och tro mig, jag vet exakt hur det känns att bli misshandlad både psykiskt och fysiskt. Jag lider med Oscar filmen igenom och får en stor klump i både hals och hjärta när skolscenerna spelas upp. Det slår mig dock att jag har en gnutta ilska inom mig då jag faktiskt kommer på mig själv med att le när sista scenen från badhuset visas. Och visst kan jag ibland känna samma hämndlusta som Oscar och Eli pratar om i filmen, men som tur är (åtminstone för en person) så är jag ju ingen vampyr som dödar för att jag måste.
Blev inte mycket till resumé eller tips om filmen det där inte. Den fick mig dålig till mods men jag vill ändå att du ska ta dig tid att se den här filmen. Kanske är den inte som alla nymoderna filmer med snygga skådisar och tuff action, men likförbannat berättar Tomas med den här filmen en ganska söt och fantastisk historia.
Föresten, nästa vecka har den första i raden av de nya 13 Wallander-filmerna premiär på bio, och jag har fått Kristian till att bjuda mig på den. Vi firar trots allt 2 år tillsammans nästa vecka. Han är allt bra fin ibland, mitt lilla busfrö. Ni ska förövrigt få se en sjukt charmig bild på busfröt troligtvis imorgon. |
|
){kind=link}
