| |
Ja, vad ska man säga. Återigen så göra det klassiska filmparet DiCaprio och Winslet en film som får mig att beröras. Men den här gången på ett obehagligt sätt om man jämför med Titanic. Filmen är inte alls som jag trodde den skulle vara. Jag förväntade mig att den skulle vara romantisk och klassisk. Men tok heller. Filmen är djup och med det vill jag säga riktigt djup och känslosam. Det märks tydligt eftersom Krille under hela filmen sitter och suckar och vrider och vänder på sig i sin del av sängvrån. Detta stör mig givetvis, men inte tillräckligt mycket för att jag ska kunna slita mig från filmen. Sista tjugo minutrarna av filmen är hemsk. Det gör ont i mig när jag ser det som sker. Men för att inte avslöja för mycket skippar jag att förklara varför. Filmen är iallafall helt klart sevärd om man klarar av lite tyngre filmer med djup. Men jag har dock en liten invändning. Ni som tror att filmen innehåller romantik och kärlek. Se den inte alls. Ni blir besvikna. Jag blev en gnutta besviken, men filmen var ändå bra. Dock var det inte riktigt den här typen av film jag ville se ikväll. För låg, det blir man efter att man sett den. Men i vilket fall som helst är filmen bra, och jag avslutar detta inlägg med att ge den 4 av 5 dildosar av rosa marsipan. Inte ett så illa pinkat betyg. DiCaprio gör bättre och bättre filmer, snart kanske jag till och med kan säga att jag gillar honom. Vem vet. |
|
){kind=link}
