Just ja. Efter att På Spåret var slut och vi dessutom slötittat på Miss World 2008 på kanal 7 så valde vi att slå på en film istället. Kändes inte riktigt som om vi bryddes oss hjärtligt om vem som vann Miss World eftersom Sveriges deltagare inte ens syndes i bild men jag var ändå grymt nöjd med att den snyggaste finalisten vann. Det här är nog enda gången ni hör/ser mig skriva/säga det, men herrejävlar, HEJA RYSSLAND. Höjdpunkten var ändå när mitt gamla favoritband Mcfly helt plötsligt stog där på scenen i Sydafrika och körde två av sina låtar. Bland annat en låt jag delat med mig utav på bloggen förr. Five colours in her hair. Grym musik.
Anyhow. Sen slog vi iallafall på en film som jag visste, redan innan vi såg den att den, skulle suga något så sjukt hårt att det nästan inte var värt att ens se på omslaget av filmen. Men det kvittade. Som många vet så har jag en otroligt stark fobi för Hajar, därför ser jag allt som har med hajar att göra både på tv och på film, dokumentärer som filmer. Denna gången var filmen dock så brutalt dålig att jag nästan ville dö eller tortera mig innerligt. Otroligt dåliga datagjorda scener och sjukt bedrövliga skådespelare och ja, haj-scenerna ska vi inte ens tala om. Den var nästan inte ens värd att kallas för haj-film. Men titeln påpekade om något annat så jag gav den helt enkelt en chans. Irriterande nog då det knappt var en haj med i filmen.
Detta är en ENORM varning till att haj-älskare (och hatare). För vad du än gör, slå inte på den här filmen. Inte ens för att slötitta på. Jag slösade bort otroligt mycket effektiv filmtittar-tid och det var långt ifrån värt det. En överstruken dildo är allt denna filmen får av mig. Inte ens en snygg skådis hade den. Suck.
Nu ska jag bege mig in i köket där Krille står och marinerar kött som vi ska ha till middag ikväll. Sen hoppas jag att ni precis som jag får en trevlig kväll och sover gott inatt.