| |
Har som ni säkerligen förstod efter föregående inlägg haft en jobbig eftermiddag med mensvärk och dylikt. Därför har jag gjort min kompis värmedynan sällskap under täcket i sovrummet och vad kan då passa bättre än att avnjuta diverse filmer? Ingenting enligt min mening. Och eftersom mina boxar med Beverly Hills inte har synts till ännu så antar jag att det kommer bli ytterligare ett par filmer innan Krille behagas komma hem i afton.
Har i månader funderat på att se den här filmen. Visst att det inte skulle vara en lättsam film, och det var det verkligen inte heller. Mads Mikkelsen är en enormt bra skådespelare och trots att han pratar danska så stör det mig inte en gnutta. Lassgård är som vanligt både manlig och barsk, men jag gillart. Han är en av mina stora favoriter inom svensk filmindustri. Jag bara älskar hans tolkning av rollen som Olof i Colin Nutleys film Under Solen. Men nu var det inte den filmen vi skulle prata om utan denna.
Filmen ger en skildring av en familj som lever under ganska vanliga principer skulle jag vilja påstå. Dom är som vilken annan familj som helst, men ändå är det så mycket mörka hemligheter under ytan. Filmen är hyffsad, men jag blir något besviken då den röda tråden från början på filmen släpps en aning under filmens gång. Men den är absolut inte rörig eller obegripelig för det. Tvärtom. Lätt sedd och ja, ganska gripande. Kärleks tolkningen till pojken Pramod gör filmen ännu mer rörande. Jag finner mig själv snyftandes i en scen i slutet på filmen. Men vad gör väl det? Det är nyttigt att gråta emellanåt.
Filmen är djup, men jag gillar den ändå. Och trots sin bristande röd tråd så slutar filmen med betyget 3,5 av 5 möjliga. |
|
){kind=link}
