| |
 |
|
| |
Jag kan garantera att ni kommer få mycket ögongodis att ögna igenom under morgondagen eller möjligen under tisdagen. Jag har X antal bilder redan i min mapp med bilder från gårdagen och jävlar i min låda va vi höll låda om man säger så. Men ni får hålla er till tidigast imorgon, först lär jag fixa till bilderna så de blir både "vackrare" och rumsrenare.
På återseende...
 - "Har man inte en blondin i sitt knä så kan man lika gärna sluta supa". |
|
|
|
| |
Nattlig konversation mellan mig och Sara:
(S) - Sover Kristian?
(I) - Nej, han läser.
(S) - Det lät som han sov.
(I) - Nej, det är kranen som droppar.
Nattlig sms-konversation med Tommie:
Fiskfitta på flyget? Inte? Nehe. Kanske? Bra.
Balen i Ballen?
Plocka svamp? Kafferep? Ugglor i mossen?
Kör du sexet eller repet utan Molgan?
Tar du en eller två bitar socker i kaffet?
Skyll dig själv. Döden kommer snabbare än vad du tror.
Vadå? Lite fett rensar magen. Och gör dig skinka.
Saksamma i ändan. Nej, i skinkan menade jag.
Blev du förbryllad, förvånad, förnärmad, förhudad, förvarnad, försummad eller förargad?
Han väntar på dig vid seven eleven. Han vill bjuda på bläckerik. För det vet jag.
Det är ju gratis. Han bjur. Harry House.
Det bör även tilläggas att detta uppkom i nyktert tillstånd. Det går livat till på våra kräftaftnar. |
|
|
|
| |
Jag är måttligt glad på Theres just nu. För ungefär 1,5 timme sen kom jag och Sara fram till att det inte fanns några kräftor i hela stan (förutom dom där jätteäckliga som kostar typ 130kr och som är stenhårda) och att vi därför skulle beställa pizza från min nya favoritpizzeria Florens istället. Men vad händer? Jo, Theres ringde nyss och berättade att hon köpt tre stycken kräftpaket på Maxi och att hon kommer hit ikväll för att sluka dom hela. GAAH! Underbart, är visserligen lite sugen på pizza efter mitt och Saras prat om gorgonzola-pizza MEN kräftor är ändå kräftor.
(Det här är föresten ingen kräfta utan en katt)
Nu gäller det bara att få tag på Sara och rådfråga vad vi ska ha till kräftorna. Lutar åt vitlöksbröd och brieost. Mumma! |
|
|
|
| |
Så blev det äntligen fredag. Som jag har väntat och längtat efter denna dag. Idag blir det hyffsat lugnt. Ska ha kräftskiva här hemma ikväll. Det blir iofs bara jag, Sara och Theres men det duger. Vi flickor är som ett helt kompani med vuxna karlar. Iallafall om man räknar vårt snackande. Vi ska prata en massa tjejsnack, äta kräftor och vitlöksbaugetter med brieost. Mumma! Det är ju tur att man har vänner som har samma smak som en själv. Krille jobbar till 21.18 så vi slipper manlig hägring en stund iallafall. Som tur är.
Annars då? Ja, jag hoppas att KBAB kommer hit en sväng sen och fixar våran ugn. För om dom INTE gör det så kan jag med andra ord inte träffa Linnéa idag heller. Suck. Jag har lovat och lovat och lovat, men tiden räcker inte till. Jag hatar att vara FÖR upptagen även om det är skönt att känna sig behövd. I vilket fall som helst hoppas jag på att hon kommer hit imorgon på min förfest. Just det, jag sa väl att vi ska ha förfest här hemma imorgon med världens goaste flickor? Kommer bli galet. Jag ska supa som en älg. Och det säger inte lite det. Har både sprit, vin och cider hemma. Detta kommer bli kalas.
 Bjuder slutligen på en helhet bild på mig och Nennie från förra kräftisen. |
|
|
|
| |
JAAAAA, jag vet att jag har sagt åtskilliga gånger att jag varken tycker om Ben Stiller eller Adam Sandler. Men det spelar faktiskt ingen roll den här gången. Jag såg filmen enbart för att det var en av Malin Åkermans första. Eller ja, det var åtminstone genombrottet för henne. Tycker faktiskt hon är ganska bra, för att vara en B-Komedi-skådis.
Filmen är väl som man kanske förutspått ingen höjdare. Men för att vara komedi så skrattar jag ibland och det är ett gott tecken. Men det mesta beror på Jerry Stiller och inte Ben. Jerry är en skön gammal lirare som faktiskt passar in i filmen. Tack vare hans insats så höjer jag betyget från 3 till 3,5.
(Anledningen till att det inte blir mer är för att jag får ångestkänslor i kroppen av Malin Åkermans karaktär) |
|
|
|
| |
Det här måste vara en av de absolut bästa filmer jag någonsin har sett. Den är skruvade och speciell, och precis lagom invecklad. Jag är grymt imponerad av alla fram- och tillbakablickar när filmen är slut. För det känns som om den aldrig tar slut. Den skulle kunna fortsätta i timmar utan att jag tröttnar.
Känner egentligen inte till så mycket om filmen sen tidigare. Förutom namnet Guy Pearce som känns bekant, men det beror troligen på att jag nyligen såg filmen Bedtime Stories där han har en roll.
Vill egentligen inte skriva för mycket om den här filmen då den är så in åt helvete bra att jag tipsar ALLA att se den. Oavsett vilket humör du är på. Den är bara så in i helvete bra. 4,5.... NEJ, den får tammefan 4,8. Bara för att.
|
|
|
|
| |
Ännu en film med en mastodont skådislista. Och ja, jag skulle väl troligen ha backat här och blivit lite orolig. Men det blir jag inte. Varför? Svaret är enkelt, Sean Penn och Kevin Bacon.
Jag har ännu i mitt liv inte sett en enda film med dessa två skådespelare som gjort mig missnöjd eller besviken. Jag har alltid haft ett gott öga till dom, och speciellt till Kevin Bacon. Ni kanske minns den där gången när jag var ensam hemma i ett par veckor då Krille jobbade i Degerfors och jag för första gången såg "Death Sentence"? Jag var fast. Eller ja, jag ÄR fast. Jag älskar hans skådespeleri. Och sen den dagen har jag nästan dregglat på förhand när jag vet att jag ska se en film som han agerar i. Dock hade jag inte en aning om att han var med i denna rullen förrän förtexten kom. Jag rös av välbehag.
Filmen var nästan lika bra som ovanstående film. Men bara nästan. Storyn är ganska tragisk men jag gillar den. Det är en sån där "se-på-en-dag-när-du-mår-dåligt"-film. För hur dåligt du än mår så känner du medlidande med rollfigurerna.
4 av 5 möjliga. Bör även tilläggas att det är Clintan som har regisserat. |
|
|
|
| |
Ännu en sån där film där man blir helt uppåt väggarna pga skådespelarlistan. Se bara på omslaget. Oh my! Dessvärre är det inte mer än så. Ett omslag alltså. Jag tycker inte att historian får någon riktig fjång (om ni ursäktar uttrycket). Den tar aldrig riktigt fart som jag kanske hade skrivit om jag hade varit rumsren. Men nu är jag inte det så ni får helt enkelt ta mig för den jag är.
Hanks, Roberts och Hoffman är alla tre skickliga skådespelare men de får inte riktigt till det i den här filmen. Och som sagt, det beror på storyn. Inte på insatserna. Jag märker emellanåt att Hanks nästan blir lite väl ivrig. Och denna dialog. Roberts lär ha jobbat med den i månader, om inte mer. Den är allt annat än simpel.
Kan vara nyttigt att se en eller annan djup och komplicerad film ibland. Men det här var helt fel tillfälle att försöka sig på att smyga in fakta i mig (även om det är smart att använda bra skådisar).
Filmen slutar på en 3a, och det är ungefär det jag har att säga. Varken mer eller mindre. Den duger. Den är.... okej. |
|
|
|
| |
Minns så väl när den här filmen gick på tv när jag fortfarande bodde hemma hos mamma och pappa. Jag var hemligt kär i Johan Widerberg, eller föresten, VAR, jag ÄR hemligt kär i honom. Fast inte så länge till eftersom hela min bloggläsarskara numera vet om det. Suck. Klumpigt gjort av mig.
I vilket fall som helst så är den här filmen en gammal klassiker. Den innehåller en rad olika bra skådisar och även om berättelsen i sig är ganska djup, så är den vacker på något mystiskt sätt. Inget mästerverk, även om jag önskar att jag kunde säga det om den. Jag mindes den så himla mycket bättre än den var när jag såg den idag. En liten besvikelse men det var ändå värt det.
3 av 5 möjliga + ett extra pluspoäng till min gamla barndomskärlek. (och JA, Cissi, jag vet att han är blond)
|
|
|
|
| |
Såg i Tv-tablån att det skulle gå en thriller film med Robert Redford i huvudrollen. Ännu en sån där skådespelare som man antingen älskar eller hatar. Och jag har ändrat uppfattning om och om igen. Efter att ha sett den här filmen är det dessvärre på minussträcket som han ligger. Jag förstår inte hur de som sätter "plustecknen" i tvtidningen tänker. Den här filmen var allt annat än bra, och om jag inte missminner mig hade den fått 3 eller 4 plus. Helt bedrövligt.
Jag borde egentligen åtsidosätta min idé att börja plugga och istället söka jobb på något ställe där jag själv fick betalt för att sätta alla dessa plus- och minustecken. Jag skulle vara bäst på att lämna lite för mycket info om lite för onödiga saker. Jag tror jag skulle trivs utomordentligt.
Anledningen till att jag babblar på om ingenting är för att det är precis så jag känner för den här filmen, ingenting. 2,5 av 5 möjliga. Börjar bra, slutar i katastrof. Bokstavligt talat. |
|
|
|
| |
Som jag skrev tidigare så har jag hunnit med att se en hel del film under veckorna som gått. Och som vanligt så är det Thriller-temat som har flödat ordentligt.
Kevin Spacey är en av mina favoritskådisar därför föll det sig ganska naturligt att jag slängde mig över den här filmen när den kom hem i brevlådan. Och precis som jag hade förutspått så var den helt och hållet i min smak. Jag älskar den här typen av film och ja, jag kan till och med sträcka mig så långt som att den nu är en av mina favoritfilmer.
Utan att avslöja för mycket kan jag tillägga att den även har sådana där twistar som jag alltid efterlyser. Ohhhh ohhhh, i like it, som jag hade sjungit om jag varit med i en gamla tvreklam för chips.
4,5 av 5 möjliga. För det kan ju alltid bli bättre. |
|
|
|
| |
Så har jag ännu en vecka hoppat över att skriva min topplista. Så här kommer ännu en förlängd version. - M.I.A - Paper Planes
- Eminem - Mockingbird
- Pink - Please Dont Leave Me
- Queen - Dont Stop Me Now
- Sugarplum Fairy - You Cant Kill Rock N Roll
- Takida - As You Die
- The Killers - Somebody Told Me
- The Righteous Brothers - Unchained Melody
- Thåström - Långtbort
- Volbeat - I Only Wanna Be With You
|
|
|
|
| |
Förfest hos Linnéa - (15 Juli)Uppvärmning på stan med brudarna innan utgång - (17 Juli) |
|
|
|
| |
Nu var det minsann ett bra jävla tag sen jag bloggade igen. Det är som om bloggen försvinner i allt som händer i min vardag. Har i dagarna även skaffat mig en ny blogg. En intern och intim sådan. Där jag ska skriva av mig om allt som jag inte vill dela med mig utav. Lite utav en dagbok liksom. Fast mer i psykologiskt syfte. En "hur-mår-jag-på-riktigt?"-blogg.
Vad har annars hänt då? Jorå, jag har minsann inte legat på latsidan. Förra veckan var en av de bästa veckorna detta året. Jag hade två dunderfyllor som ledde till både det ena och det andra. Mer detaljer än så väljer jag att lämna utanför bloggen, då jag vet att jag har något snokande läsare som gärna kan hållas just, utanför.
Sen hade jag premiär på jobbet efter 4 veckors jobb. Det sög. Precis som jag anade att det skulle göra. Jag tar alltid för givet att jag ska orka så mycket mer än jag faktiskt gör. Senaste veckorna har jag haft mer att göra på schemat än jag hade under min gymnasietid till och med. Och det är inte lite vill jag lova. Så i början på denna veckan fick jag sätta stopp. Jag måste bestämma mig för vad som är viktigast. Pengar eller Välmående? Ganska givet val, inte sant?
Tog även tag i mitt studieliv. Så om lite drygt 3-4 veckor så kommer jag vara student igen. Huah, hur hemskt det än låter som kommer det leda till något bra. Det vet jag. Till våren är det dessutom tänkt att jag ska börja läsa en KY-utbildning. En sådan som jag funderat på ganska många dessutom. Vad det innebär vill jag hålla för mig själv, tills vidare iallafall. De närmaste vet vad det handlar om. Nu är det iallafall min kurs i Samhällskunskap B som ska pluggas upp. Har jag tur kanske Krille kan hjälpa mig med det mesta. Till skillnad från när jag läste Historia och Psykologi B i vintras så kommer den här kursen läsas på plats. I klass. Fy fan. Jag som hoppades att jag skulle slippa.
Skulle egentligen hem till Linnéa idag och fika. Men igår när jag ställde mig vid spisen och skulle baka lite inför mötet, så fann det sig inte mycket bättre än att ugnsluckan släppte och bakandet fick ett adrupt avslut. Så nu får jag avvakta och se om det blir någon fika. Har ringt KBAB och dom skulle komma så fort dom kunde. My ass.
På lördag blir det utgång igen. Ska ta med mig Sanna ut för en gångs skull. Vi har inte festat ihop på månader och nu när jag har invigt mitt nya liv med fest efter fest så är det inte mer än rätt att jag visar min "lillasyster" var skåpet ska stå. Cissi föresten, har du lust att komma på förfesten och vara photocapture? Sanna och jag efterlyser fina bilder på oss, och vem kan passa bättre för jobbet än du? Linnéa och Ida ska förmodligen med ut också. Så det blir värsta tjejligan. Funderar på om man ska ha klädtema. Vore ju lite lajbans att ha samma färg på oss alla fyra. Hahaha.
Nej, nu ska jag ta och uppdatera bloggen med lite film-resuméer också. Veckans Topplista kommer också, givetvis. |
|
|
|
| |
2 totalt bortkastade timmar av mitt liv. Detta var nog i särklass något av det sämsta jag sett på filmduken. Vet inte om det beror på att jag inte förstår mig på handlingen eller om den är så dålig som jag uppfattade den att vara. Så snälla, har du sett den här filmen? Hör av dig till mig och bekräfta/skälp min inställning. Jag förstår mig helt enkelt inte på den här filmen. Tror jag kan behöva andras åsikter för att inte dumförklara mig själv omgående.
Skådespelarinsatserna är ju visserligen hyffsade, men jag känner mig aldrig bekväm. Det känns som om det händer saker i filmen hela tiden och jag har helt enkelt svårt att hänga med. Känner inte av den röda tråden alls. Nej, detta var ingen bra film. Inte alls. Usch.
1,5 av 5 möjliga. För som sagt, jag förstår inte vad det är jag just har sett. |
|
|
|
| |
Så kom vi då till bion också. Barnen älskar IceAge-filmerna precis som jag själv, så det passade mig förträffligt bra när Brorsan erbjöd mig att bjuda på bion om jag tog med barnen. Hehe. Gärna för mig. Dessutom fick jag ju en ursäkt till att använda mitt biokort flitigare. Det kommer bli en hel del biobesök nu närmaste tiden. Om jag inte minns helt galet så har ju Harry Potter-filmen premiär i Karlstad inom kort?
Men tillbaka till Istiden. Filmen är långt ifrån så bra som första och andra filmen men den har ändå sina ljusglimtar. Även denna filmen ska jag se om, men nästa gång med engelskt tal. En del skämt är dock roliga även med svenskt tal. Älskar "vuxen"-skämten, det är precis mitt "under bältet"-fack.
Ett extra plus för karaktären Buck. Han är underbar.
Filmen får i slutändan inte mer än 3,5 i betyg. Men konceptet kan bli bättre. Mycket bättre.
|
|
|
|
| |
Ännu ett filmtips från Sara, men det var inte av den anledningen jag såg filmen. Elin fyllde ju år nyligen och då var det den här filmen som stod högst upp på önskelistan. När jag nämnde för henne på väg till bion i onsdags att jag inte sett filmen så bestämde hon att vi skulle se den när vi kom hem. Sagt och gjort. Dock tröttnade barnen efter en halvtimme och ville ut och spela fotboll med Kristian istället. Jag klagade dock inte, fick ju se filmen i lugn och ro medan jag lagade lite mat till mina små busfrön.
Jag tror dock att jag hade gillat filmen skarpare om jag sett den med engelskt tal, men det gick ju inte direkt för sig när man har en 5åring och en 8åring som sällskap. Ska nog se om filmen nångång, bara för att prova på den med engelskt tal. Piper tillhör inte direkt en av mina favoriter, men jag skrattar lite i smyg när jag hör hennes "svenska" röst. Det förljöligar henne en aning, och det gillar min skadeglädje mycket.
3 av 5 möjliga i betyg och en hel del bra musik i soundtracket är slutomdömet. |
|
|
|
| |
Efter en massa velande fram och tillbaka så bestämde jag mig för att se den här filmen trots att jag var osäker på om jag hade sett Oceans 12. Vi befann oss i ett rosa barnrum i Örebro och Kristian försäkrade mig om att han orkade se en hel film. 7 minuter senare somnade han. En timme in i filmen vaknade han igen med ett ryck och trodde mig inte när jag sa att han sovit en timme. Han trodde seriöst att filmen precis börjat men så var inte fallet som sagt.
Tyckte inte om den här filmen lika mycket som den första i raden. Och den andra, ja, den minns jag ju inte ens om jag har sett eller inte. Ska göra en djupdykning i den frågan senare idag har jag tänkt.
Brad är som vanligt guld, Clooney likaså. Dock har jag som vanligt svårt för Matt Damon. Det är något med hans ögonbryn, tror jag. Dom är äckliga. Osmakliga.
Nåja, filmen var iallafall bra. Och det var huvudsaken. 4 av 5 möjliga i slutbetyg. |
|
|
|
| |
Jag som var en sopa på historia genom hela skoltiden har nu börjat inse att det här med världskrigen är ganska intressant. Jag ser alla filmer jag kommer över och den här filmen har funnits i min ägo en längre tid men det har inte varit läge att se den. Jag hade förväntat mig en krigsfilm som skildrade hur det faktiskt var under Hitlers tid men herregud va jag bedrog mig.
Filmen skildrar mycket väl hur det var under krigstiden, MEN endast från ett håll. Jag vill ha mer överblick. Många jag pratat med säger att det här är en av de bästa Världskrigsfilmerna som finns. Men jag är inte beredd att hålla med. För ett tag sen såg jag en film som hette "Pojken i den randiga pyjamasen", ni kanske minns det? Den filmen berörde mig mer. Mycket mer. Kanske var det förväntningarna som drog ner mitt helhetstycke. Vem vet. Nu är jag iallafall på jakt efter mer mer mer.
Filmen får iallafall 3,5 i betyg. |
|
|
|
| |
Efter en massa allvarliga och dystra filmkvällar så bestämde vi oss för att se en lättsammare film. Valet föll på den här rullen, men egentligen förstår jag inte varför. Den lockade egentligen inte mycket alls men det bara blev så. Anne Hathaway är verkligen ingen favorit inser jag efter att ha sett den här filmen.
Filmen känns som en dålig kopia av en rad filmer som redan från början var ganska kassa. Visst lägger man av ett eller annat småfniss ibland, men det blir inga hysteriska skrattanfall och det var väl precis det jag behövde den här kvällen. Filmen känns som sagt B och jag har egentligen inte mycket mer än så att säga om den.
2 av 5 möjliga till det här sömnpillret. |
|
|
|
| |
När jag och Kristian valde den här filmen så var det enda jag var helt säker på att Angelina hade en roll i den. Jag visste inte vad den handlade om, och av någon anledning hade jag fått för mig att det skulle vara en spännande thriller. Det var den dock inte. Det visade sig vara en djupare dramafilm och jag fick nästan lite ångest efter att ha sett den.
Historien utspelar sig i krigsdrabbade U-länder och handlar om en fristående hjälporganisation. Filmen har starka scener och som sagt, man får dåligt samvete och ångest efter att ha sett den. Angelina gör en lysande tolkning av sin roll men inte en droppe i havet så bra som Clive Owen som börjar bli mer och mer av en favoritskådis. Han är underbar i den här rollen och jag förstår Angelinas karaktärs envishet. Den har dessutom en twist på slutet, och ja, jag erkänner ännu en gång, jag älskar twister.
Filmen får 3,5 i betyg av mig, det enda som drar ner betyget något är längden på filmen. Den är egentligen inte särskilt lång men det känns som om jag tittat på den i timmar. |
|
|
|
| |
Efter att ha sett Copycat var jag sugen på ännu en thriller men denna gången valde jag att dra ett säkrare kort. Jag har ju (som jag i tidigare inlägg skrivit) en liten crush för Morgan Freeman så med hans namn på fodralet var saken klar. Han är enligt mig en av Hollywoods bästa aktörer.
Filmen var dock inte lika glasklar. Den ska tydligen vara en fristående fortsättning på filmen "Kiss the Girls". Jag vet inte varför men det känns inte som om filmen tar fart nångång. Den känns seg och inte alls som en Freeman-film. Jag blir faktiskt ganska besviken även på den här filmen. Vet inte om det beror på att jag såg den mitt i natten eller om det beror på något annat men min konsentration är som bortblåst. Jag vill bara gå och lägga mig och sova.
2,5 är den egentligen värd i betyg men eftersom Freeman är med så höjs insatsen något och det blir en 3a i slutbetyg. Endast pga fenomenalt skådespeleri. |
|
|
|
| |
De flesta vet att jag älskar tvserier som tex Criminal Minds, C.S.I och Dexter. Att jag alltid fastnar med blicken när jag ser filmer som rör mord eller sex. Den här filmen hade jag absolut inga tankar kring innan jag såg den. Jag visste inte ens vad den handlade om. Mer än det som titeln på filmen skvallrade om. Sigourney Weaver var det enda kända namnet jag reagerade på i skådespelarlistan men jag gav ändå filmen en chans.
Det visade sig vara en film som handlade just om mord. Eller rättare sagt, den handlade om en copycat. En person som tog efter där andra slutade. En efterapare. En seriemördare.
Filmen var inte särskilt bra, intressant eller välarbetad trots att ämnet kändes rååååååhett. Så ännu en gång blev jag besviken på regissören. Varför kan man inte sätta ihop ett mer sammansvetsat skådespelargäng? Lägga ner mer tid på kvalitéen? Göra lite svängar hit och dit i historien? Varför måste det alltid vara så jävla rakt? Det tråkar ut mig.
Filmen slutar på 2,5 i betyg och nej, jag vill inte se den igen. |
|
|
|
| |
Ett par veckor innan jag och Kristian åkte till Ludvika så fick jag ett samtal från min pappa. Han gormade någonting om att det aldrig görs dvdfilmer från hans ungdom och att han stör sig innerligt på detta. Jag försökte förklara för pappa att det görs dvdfilmer även från hans ungdom MEN att det tar ohyggligt mycket längre tid eftersom man måste göra om kvalitéen på filmerna. Han mumlade något om en film han hade sett när han var i min ålder som han älskade som utspelade sig i ett och samma rum, filmen igenom. Och det var den här filmen, med Jane Fondas pappa Henry, han pratade om:
Eftersom jag är världens gulligaste dotter så föll det sig så naturligt att jag givetvis gav mig ut på jakt efter den här filmen på internet. Jag försökte med det mesta innan det slog mig att jag och Kristian ju faktiskt har ett medlemskap på en relativt känd "hyrfilm-sajt". Jag gjorde en sökning redan där och *pooooooooooooff*. Där var den. Jag klickade i den som mitt första hands val och sen var det bara att vänta. Det gick några veckor och sen en dag, då låg den där i brevlådan. Eftersom det bara var ett par dagar till vi skulle åka till Ludvika så passade det sig så lämpligt att jag kunde lägga ner den i väskan och överraska pappsen när vi väl kom fram. Han blev väldigt smickrad och kvällen innan jag skulle åka hem så såg vi filmen ihop. Jag och pappa. Radarparet.
Filmen var absolut inte som någon film jag sett förut, men jag förstår pappas hysteri kring den. Det måste varit en helt ny filmupplevelse för de som såg filmen när den var ny. Till skillnad från dagens "pang-pang"- och högkostnadsfilmer så var den på en helt annan nivå. Men den var faktiskt bra. Den gav mig en och annan tankeställare och även om jag inte skulle se den igen, så är jag glad att jag gjorde det.
Filmen får en 4a i betyg av mig, och det är pga av alla tankeställare. |
|
|
|
| |
När jag och Kristian satt på bussen till Degerfors i tisdags så satt jag för mig själv och nynnade och sjöng på den här "rapattacken" från Vakna Med The Voice. Därför belönas den med Dagens Klipp. Till historien hör att Jacob (en vecka innan programmet sändes) gick omkring och var helt grav-allvarlig om att det skulle behövas kravaller för all publik. Så blev dock inte fallet, som ni kanske ser.
Jacob, Paul, Josefin, Kjell och Jingelmannen.... jag kommer sakna er sjukt mycket i sommar. |
|
|
|
| |
Givetvis har jag hunnit med att se ett antal filmer också under veckorna som gått. Tar väl och drar igenom dom lite snabbt också så vi har det avklarat. Kommer ju säkerligen fyllas på med en del till innan veckan är slut. Vädret är ju inte så jävla lajbans så utgång lockar helt enkelt inte. Och Krille jobbar hela helgen. Suck.
Om jag får välja vilken genré vi ska se på en vanlig filmkväll så blir det vanligtvis Thrillers. Jag gillar spänningen, jag gillar det oförutsägbara och jag tycker om skådespelare som kan vara allvarliga på filmduken och inte bara lattja till det och vara sig själva. Det är inspirerande.
För ett par månader sen fick jag tips av (jag tror att det var) Sara att se den här filmen. Jag tyckte faktiskt att den var ganska bra till en början men det kändes som om nivån på filmen bara sjönk och sjönk. Och slutet, vad fan var det som hände? Det var ju bara ett avklippt hörn. Kändes det som iallafall. Jag blev lite besviken då jag under filmens gång kom och tänka på många sätt som man hade kunnat spinna vidare idéen på. Den blev helt enkelt inte så bra som den hade kunnat bli. Men ändå, tja, lätt underhållande. Ingen film jag skulle se igen, om jag inte av en slump hade råkat hitta den under mitt iderliga zappande på tvn. En 3a i betyg är den ändå värd. |
|
|
|
| |
Kom iväg till Örebro vid lunchtiden på onsdagen och jag längtade efter att få krama om mina brorsbarn och skämma bort dom med en heldag utan föräldrar. Det är ju trots allt det som barn längtar efter mest. Variation.
När vi kom fram till Örebro var klockan strax efter halv 2 och vi möttes av en entusiastisk Lukas som fullkomligt drog oss in i lägenheten och konstaterade att hans mamma (Tessan) hade försagt sig så både han och Elin visste förstås att vi skulle på bio senare på dagen. Det var tänkt som en överraskning men Elin hade på något vänster pressat sin mamma på informationen. Hon är trots allt en liten lömsk MEN otroligt smart unge på 5 år.
För att ta oss till Filmstaden så var vi tvungna att gå en bra bit och jag förstår att barnen klagade över skavsår och dylikt för till och med jag och Kristian tyckte vägen var brutal. Dock slapp jag skavsår då mina nyinköpta skor tänjts ut och istället blivit förstora. Lukas gjorde en (som han kallade det) pomperipossa-näsa av ett löv och tyckte Kristian skulle ha en likadan.
Det blev en mysig bioeftermiddag. Ungarna satt snällt och fint på sina platser (Ja, om man bortser från vid ett tillfälle då Elin ville byta plats med Lukas för att få sitta bredvid mig, men det ser jag som en komplimang) och det var inga sura miner. Dom drog i sig varsin liten popcorn och 50 cl läsk och det var väl egentligen ingen skräll att Elin blev kissnödig när det var 10 minuter kvar på filmen. Jag fick henne dock att vänta snällt och hon klagade inte ett dugg. Men för att lätta upp stämningen på vägen hem så berättade jag för barnen om den gången när jag och Emma var i Göteborg med hennes föräldrar på semester och jag inte var på toaletten en enda gång på nästan en vecka. Det tyckte dom var hysteriskt kul och berättade det till och med för mamma och pappa när dom kom hem senare på kvällen/natten.
Igår var det sen dags för mig och Kristian att åka hem, men jag måste säga att det var både med lättnad och lite tyngd. Jag tycker trots allt väldigt mycket om mina brorsbarn. Men Lukas lovade mig att han skulle tvinga sin pappa (min bror) att komma och hälsa på oss snart i Karlstad. Innan vi åkte hem spelade Elin och Kristian ett brädspel som tog en oändlighet att ta sig igenom. Så det var med lättnad dom avbröt spelet efter en halvtimme och lekte kurragömma istället.
När vi kom hem igåreftermiddag så fick jag finbesök av min "lillasyster" Sanna. Vi fikade och pratade i ungefär 5 timmar innan hon var tvungen att åka hem. Sen tillbringade jag några timmar framför datorn där jag tidigare under dagen fått ett mail som förvånade mig rejält. Men vad det handlade om, det är en helt annan historia. |
|
|
|
| |
Var iväg till Degerfors i tisdagskväll. Jag trivs verkligen inte ute i skogarna och ännu mindre hos mina svärföräldrar. Jag känner mig så fruktansvärt felplacerad. Jag tycker jättemycket om Kristian (ibland) men jag klarar helt enkelt inte av längre stunder ihop med hans föräldrar. Jag vet inte vad jag ska prata om, hur jag ska bete mig eller vad jag ska göra. Som sagt, helt och hållet felplacerad. Och jag hatart.
Till råga på allt så måste man sitta på en buss i nästan 1,5 timme för att ta sig dit. Suck. Jag menar, det är halvvägs hem till mina föräldrar. Nästan så jag vill sitta kvar på bussen och åka hem när vi är på väg dit. Den här gången hjälpte det inte ens med musik. Jag fick ångest bara jag tog första steget utanför ytterdörren här hemma. Det är helt enkelt en tröskel som jag måste arbeta mig över. Det kan inte fortsätta att vara såhär i all evighet.
När vi sen kommer hem till svärisarna och vi stönar något om att vi är hungriga och inte ätit sen lunch. Vad händer då? Jo, då blir vi serverade middag såklart. Jag måste rådfråga er utomstående, är det realistiskt att servera två grillkorvar var (utan något tillägg) när man inte ätit på hela dagen? I mina ögon var det lite väl fjuttigt men som vanligt sitter jag där och håller mun. Försöker låtsas som om jag är helt inne i tvn istället. Då slipper jag jobbiga frågor från både Kristian och hans föräldrar. Tur att det var Povel-kväll på Skansen så jag hade något att skylla på. Jag kan ju min Ramel och när Claes Eriksson läser "Släkthuset" läser jag med i texten.
Det blir inte mycket bättre när sedan Midsomer drar igång och avsnittet är det segaste och sämsta på år och dar. Och det enda jag känner inombords är att jag skriker efter att få lägga mig och läsa istället. Har trots allt börjat med en riktig höjdarbok. "14 år till salu" rekomenderas för er utomstående.
Dagen därpå känner jag mig en aning lättad när vi lämnar det blå huset i skogen och beger oss mot Örebro. Tanken bakom vårt besök i Degerfors var trots allt för att vi skulle slippa åka tidigt på onsdagsmorgonen från Karlstad till Örebro. |
|
|
|
| |
Eftersom jag varit oaktiv senaste tiden så har även mina listor av musik blivit lidande. Det kan vi helt enkelt inte godta. Så nu får jag precis som de senaste gångerna köra ihop allt i ett enda inlägg. Så här har ni senaste 3 veckornas 5 i Topp, dvs, 15 i topp.
Billy - Dina Ögon Säger Ja! (Men Dina Läppar Säger Nej!) Rolandz - Eda Lee Mika - Happy Ending Kristinia DeBarge - Goodbye Kate Ryan - Babacar Crossfire - On fire Imperiet - CC Cowboys Alcazar - Burning 5th Sonic Brigade - The Whooo Song Stone Sour - Through Glass Sean Kingston - Fire Burning Lady GaGa - Fashion Goo Goo Dolls - Iris Daniel Karlsson - Would you believe Caramell - Caramelldansen
|
|
|
|
| |
Sen har Kusin Adam gått och blivit student. Stort Grattis till honom!
|
|
|
|
| |
Det var även under Ludvikafestens första kväll som min syster kom på att jag borde börja blogga (skräll då hon inte vet att jag sedan åratal har den här sajten). Till historian hör att jag som barn alltid klagade på att besöka offentliga toaletter, detta tycker min syster är hysteriskt kul och har därför spint vidare på idéen och kommit på att jag borde bajsblogga. Dvs, jag borde besöka diverse offentliga toaletter och bajamajor och recensera dem. Fyndig som hon är kom hon även på ett namn. Jag måste ju helt klart kalla mig för Brun-Bella. Sexigt eller ej, nja. Det vettefan.
Samma kväll träffade vi även på dessa hurtiga dalmasar.
Och du Seb, Vi måste ringa Carina, vi får inte glömma det.
|
|
|
|
| |
När jag ändå var uppe i Dalarna så passade jag givetvis på att träffa min vän Emil. Emil och jag har känt varandra i mer än 10 år nu och vi ser alltid till att det finns tid att ses när vi har möjligheten. Så även denna gång. Även om han var bra full när jag träffade honom under Ludvikafesten så fick jag lite nyktertid med honom också. Jag, Krille och pappsen drog ner till Hillängen en kväll och såg på fotboll. Emil är ju trots allt min fotbollshjälte. Om man bortser från Freddie, så klart.
|
|
|
|
| |
Sen har jag hunnit med en vecka uppe i vackra Dalarna också. Hade en mysig vecka däruppe tillsammans med min familj och mina underbara vänner. En mer genomgående resumé väljer jag att hålla utanför bloggen, men jag kan tänka mig att dela på en del sköna bilder iallafall (de värsta håller jag för mig själv).
Tack till Kristian, Anna, Micke, Johan, Therese, Markus, Ida och en rad andra som gjorde min vecka oförglömlig.
|
|
|
|
| |
På midsommardagen så begav jag mig ut till skogarna. För att vara mer exakt så kom Seb och hämtade mig, och vi åkte ut till Edsvalla med halva bilen fylld med tårta, presenter och alkohol. Vad som firades? Sannas 18 årsdag förstås! Som vi hade väntat på det tillfället. Äntligen är tjejen tillräckligt stor för att följa med på krogen. Lagligt, vill säga.
Det bjöds på gudomligt god mat därute, och det ska Sebs far ha stort tack för. Pizza och Pajer, precis min smak. Det sjöngs Ultrastar och dracks om vartannat, men likförbannat blev jag inte full. Senaste tiden har jag haft ett helvete för att lyckas bli påverkad av alkoholen jag dricker. En del kul hann ändå hända under tiden där ute i skogen. |
|
|
|
| |
Idag har jag både lust och tid att sitta vid dumburken. Lite pga vädret men även för att listan med saker som bör tas upp i bloggen fylls på hela tiden och det börjar bli för mycket. Men precis som vid förra blogguppehållet så kommer jag ta det bitvis. Är inte ens säkert att jag blir klar idag. Men jag ska göra ett gott försök. |
|
|
|
| |
En av min barndoms stora idoler har hunnit gå ur tiden under min semester. Det är sorgligt tycker jag. Jag vet att jag troligen kommer få diverse påhopp från folk för att jag känner som jag gör. Men oavsett vad Michael gjorde/inte gjorde så var han en fantastisk sångare och hans låtar har präglat generationer. Jag minns när jag var liten och mamma och jag buggade till Black Or White. Det var tider det. Men mitt starkaste Michael-minne är nog ändå från filmen Free Willy, eller Rädda Willy som den heter på svenska. Visst, jag håller med om att filmerna inte håller kvalité idag men jag dyrkade den svartvita valen som barn, och det är jag stolt över. Så det så.
Nåväl, det jag ville komma till är iallafall att dagens låt blir Michaels låt "Will you be there" från ovanstående film.
|
|
|
|
| |
Sådärja. Nu var man äntligen återställd. Eller va fan man ska kalla det. Har varit bortrest ett tag och dessutom varken haft ork eller lust att sitta vid datorn. Det har jag egentligen inte nu heller men jag tänkte att jag åtminstone kunde ge er ett livstecken en dag som denna. Regnet flödade igår och jag skrek av lycka. Det finns inget härligare än ett riktigt skyfall när det har varit obehagligt hett i veckor.
Lovar att återkomma med diverse uppdateringar senare under min mini-semester men tills vidare vet ni iallafall att jag lever, att jag lider i hettan och att jag kommer tillbaka. |
|
|
  |
|
){kind=link}
